Först hade hon tänkt rätta till sitt egna kallenamn, men samtidigt hade hon väl inte presenterat sig… och hon var ju en vätte. Så för denna gång verkade hon låta det vara. Däremot verkade hon lite förvirrad över dvärgens andra ord. Inte kunde hon väl tro att hon menade sanning? Bara tanken fick henne att skratta ett skratt mellan sina tände…[Read more]

“Parasit, hm?” frågade hon och inspekterade magen något och drog en hand lite överdrivet över sin haka som om hon hade haft mer än de blonda fjun som knappast syntes på hennes haka. Som en vis guru som samlade sin vishet och tankar i lugn och ro.

“Parasiter har en tendens att komma tillbaka vet du? Jag kan tänka mig att mina föräldrar hade hop…[Read more]

Frågan varför han hade sagt det han hade sagt… förvånade honom och fick honom att få lika röda kinder som den djuprödaste lingonen på hösten. Hade hon trots allt inte flirtat lite grann? Kanske var det som de andra flickorna som skojat med honom. Som den gång när de hade lurat av honom alla kläder för att sedan låta honom gå naken ifrån sjön…[Read more]

Caspian kunde inte rå att rynka på ögonbrynen, orimligt provocerad av att mannen verkade stamma och vara osäker. Han ville bara skaka om alven, och be honom att säga vad han tänkte snarare än att vela konstant. Men åtminstone verkade något hände, då han vinkade honom vidare, och med en liten suck började han promenera efter alven – han så klart en…[Read more]

Gwyn förvånades över att plötsligt stå inför något annat än en dvärg, som dessutom talade till henne. “Uhm,” Hon såg sig omkring och skrattade till sedan. “Tack vätte, men det är faktiskt inte konst. Vem kan dock avgöra i dagens kulturella klimat, eller hur?” Hon flinade till och gav henne en lekfull stöt mot axeln med baksidan av sin hand för…[Read more]

Hon log åt sin vän och när hon gick ned på huk och samtidigt avslöjade sitt röriga hår förde Elbereth sina händer över rufset och gjorde ett ytligt försök att borsta till det värsta med sina fingrar genom att stryka det medhårs. Det var såklart långt från tillräckligt, men en liten skillnad hade det hunnit göra innan Ninurith reste sig igen. Ho…[Read more]

Caspian var inte helt nöjd över läget, och behövde kanske tänka till en extra gång eller två innan han gjorde och sa något som skulle försvåra situationen. Med ett djupt andetag nickade han.
‘Låt oss.’ sa han, med en gest som sade att Félar skulle visa vägen. Då de väl var ensamma, åtminstone enligt vad Caspian trodde, talade han igen.
‘Jag lita…[Read more]

Förstås var det dåligt. Även Renn insåg det, trots att hon försökte att övertala sig själv att det varit det rätta just då. Hon var i sina egna tankar och hade kommit ut ifrån den trånga gången för att inte riktigt höra hennes gnällande. Istället skulle hon se Renn ganska snart – helt vit i ansiktet.

“Vi… vi har ett problem” sa hon, nästan so…[Read more]

Kanske var det lika bra att Elbereth hade upptäckt Ninurith först, hon brukade trots allt inte vara den tystaste – eller den som brydde sig om etikett. Fortfarande med sina föräldrars förfäran.  En liten skakning på huvudet för att vakna sig ur sina egna tankar, lät hon blicken vandra mot rösten som tilltalade henne. Egentligen hade hon inte rikti…[Read more]

Elbereth höjde blicken när hon plötsligt tvärs över rummet såg ett bekant ansikte och leendet blev oavsiktligt betydligt mer betonat. Hon var genuint tacksam för varje person här, men Ninurith var en väldigt gammal vän som hon inte såg närapå så ofta som hon hade önskat. Dels för att Elbereth ofta då var upptagen med politik, men också eftersom a…[Read more]

Blickarna och viskningarna som följde alven som hade rört sig igenom Nela’thaënas, var inget som alven ifråga lyssnade på. Eller kanske ens var medveten om, inte på det sättet som hon lite drömmandes såg upp i himmelen. Då och då snubblade hon till när en sten kom ivägen, eller när hon råkade gå in i någon – men de flesta tycktes undvika henne in…[Read more]

Caspian log lite inombords över garnisomnästarens ilska, men höll ett allvarligt uttryck trots att han blev rödare och steg fram. Då han steg fram redo att börja slåss höjde bara Caspian ett ögonbryn med minsta lilla rörelse, en nonchalant och utmanande gest. En som sa att garnisonmästaren inte hade en chans, att han helt tydligt var underlägse…[Read more]

För sig själv svor vätten, det var inte som om hon inte kunde känna de mörka blickarna som kastades mot henne. Även fast hon försökte ignorera dem och undvika de dvärgar som försökte gå in i dem. Förstås inte allt för märkligt vad hennes folk gjort mot deras – fast å andra sidan. Vad hade de inte gjorde mot hennes? Bara tanken på konflikten fick h…[Read more]

Caspian gjorde en avfärdande gest åt förslaget. Han kunde väl försöka spela fult, även om det där med lögner och skådespel inte var hans starka sida.
‘Jag föredrar att bekanta mig med så få alver som möjligt. Neila duger mer än väl.’ sa han, en lögn, men han hade insett att det var denna inställning de flesta i Iserion hade – kanske ett påståe…[Read more]

En vulkan av känslor brusade upp inom Nenya. Orden skar genom henne som vassa knivar och det var svårt att inte låta kinderna bli blöta av tårar. Tårar som hon många gånger känt över Ayperos. Osäkerheten över hennes egna framtid, trots kärleken hon kände för honom och på senare tid, även Isra.

“Bara för att du var blind av kärlek, är det då…[Read more]

Triumferande och nästan lite galet hojtade Tandor till då pilen missade honom, som han på något vis räknat med. En galnings chansning, men han verkade ha vunnit. A’eldia svor för sig själv över mannens sagolika tur, eller över Kellans oförmåga att hålla huvudet kallt. Lättast hade varit att bara låta Tandor banka skiten ur Kellan och ge sig därifr…[Read more]

Då de väl satt där, med sin delade oro och sorg, var det spänt då Ayperos väntade på Isras reaktion och svar. Mycket hade hänt på så kort tid, och Isra verkade ovanligt… trött. Så han stannade upp lite, bäst att inte överösa henne med sinnesintryck kanske just då som han gjort så snabbt för att förklara sig.
‘En lös tråd, ja, väl sagt min kär…[Read more]

Asgeir såg lite fundersam ut över vad Ylva berättade, egentligen hade han inget emot den virriga figuren. Det enda han funderade kring var att han noterat Ylva och Villi tillsammans flera gånger de senaste veckorna, och han var inte helt säker på vad han tyckte om det. Men det var svårt att hysa något agg mot Villi, där han så enkelt skojade o…[Read more]

Vad sannolikheten var att Tussie skulle dyka upp där precis som han berättat sin berättelse visste han inte, men han var helt mållös. Han verkade inte få ut ett ord då han såg mellan orken och skogstrollet.
‘Hur många Tussie kan det finnas?!’ ubrast han, för att sedan lägga sin blick på Tussie och ge henne ett nästan blygt leende.
‘Jah…[Read more]