Blanka valde att utmana sin tur och antog att något viktigt affärsärende hade ryckt bort ägaren av rummet, så hon hade tid att fortsätta söka igenom det. Eftersom den boende hade tränat skrift, borde det finnas bläck i rummet, någonting hon visste vart hon kunde sälja det vidare. Så hon sökte igenom lådorna och passade på att trycka ner lite allt…[Read more]

Hjälp? Tanken var skrattretande. Varför skulle han behöva hjälpa mot en man som var medvetslös. Det var inte som om han ens skulle kunna se på honom med sina stora ögon och böna för sitt liv. Istället tog han tag i den ena armen för att hålla ut den och svingade med svärdet så att den skar igenom armen. På samma sätt gjorde han likadant med den…[Read more]

Det var en stund svår att beskriva, stunden som de delade. Men han gillade hur hon uttalade hans namn. En dragningskraft mellan dem båda som blommat upp på så kort tid. Vad det betydde och innebar vågade han inte ens gissa på, just nu följde han bara sina impulser, sin vilja att vara närmare henne. En kvinna så annorlunda han själv, på andra sida…[Read more]

Åt Isras retsamma ord, kunde Nenya inte rå för att skratta ett klingande skratt för att skaka lite lätt på huvudet åt det hela. För att sedan fortsätta lyssna på vad hon hade att säga. Medan hon lyssnade strök hon sin hand under sin haka, funderande på vad de båda sa. Det var sant. Något som hon själv hade haft i tankarna när de diskuterade med…[Read more]

Även om det inte var upp till Tinadea kände hon sig nöjd över att Nemea inte blev besviken på det som gavs henne. Det var ju helt upp till hovet och dess etikett och rangordningar vem som sov var och när.
‘Och likväl är även jag glad som träffade er, lady Nemea.’ sa hon och gjorde en liten nigning och böjning på huvudet.
‘Det låter som en bra p…[Read more]

Ännu en natt med orolig sömn. Flera gånger hade han vaknat i kallsvett och sitt kopparröda långa hår i ett virrvarr runt honom. Förstås var det något som den unga mannen höll till sig själv, det var inget direkt var något som var gjord till för att skrytas om. Efter att ha vridit sig i sängen en stund bestämde sig Derrian  att hämta något lug…[Read more]

Aenya kände sig förvånansvärt lättad av Bains förslag, ja kanske hennes bror ändå hade mognat under sina resor då han visade sådan omtanke. Visst, kanske det hade kunnat bli en trevlig pratstund, ett avbrott från vardagen, med sällskapet där, Agaroth, klumpedunsen Ter’ath som hon trodde arbetade som kock, om hon inte mindes helt fel, och hennes b…[Read more]

“Ter’ath. Ett betydligt mer passande namn än Koda.” Hon flinade lite blygsamt. Agaroth log sedan åt deras befälhavare och hennes bror, bugade lätt med huvudet åt dem båda och höll det böjt när brodern lämnade tältet. Hon lade först nu märket till tillståndet Aenya var i och lite kvickt placerade hon handen på sitt hjärta som för att uttrycka en…[Read more]

Ranheim var stort, men hur mycket Bodil än försökte gick det inte att komma undan från idioter. Det kunde tyckas vara ett mycket litet problem att ha, men när det var ett dagligt problem slutade det vara så litet, åtminstone för henne. Hon hade ägnat sitt liv till att släpa ut hennes klan ur smutsen och fyllefesterna och depressionen som den gamla…[Read more]

Haera
Hon ville förklara för männen utanför att hon inte alls var i maskopi med denne man, Errard, som verkade ändå vetat att några var efter honom. Hon slet åt sig en stol och ställde den framför dörren, det skulle inte spela någon roll, det behövdes mer möbler för en vettig barrikad. Men förhoppningsvis kanske en snubblade över stolen… Det fa…[Read more]

Nästa. Det var knappt som att hon hörde ordet, men det var väldigt klart att något förväntades av henne när alla stannade upp och såg på henne. Ett litet skrockande kom ur hennes läppar och hon skulle precis göra en gest som bad någon annan att gå före för att kasta en kort blick vid bordet framför sig. Lite fundersamt kliade hon sig i på hakan o…[Read more]

Jezerals ögon glimmade till lite, som om han gissade att det inte riktigt var sanningen han blev serverad nu. Men, de hade några dagar på sig och skulle det inte visa sig ge resultat kanske destinationen till sist skulle lösa gåtan. Vid hennes fråga gjorde han en simpel gest över dem, som att definiera situationen de befann sig i.
‘Att känna…[Read more]

‘Åh ja, intressanta.’ ansåg Ayperos, och studerade Nenya där hon sjönk ned i sitt vemod. Visst, det hade inte direkt varit något skärt avsked av hennes föräldrar sist de sågs. Men, sådant kunde alltid åtgärdas. Eller så kunde man kapa banden permanent, om det var vad som krävdes.
‘Lord och Lady Saelorian allierar sig med oss och sin dotter, eller…[Read more]

Tinadea himlade med ögonen åt orden, även om hon log samtidigt.
‘Sluta nu, lady Nemea.’ sa hon lite generat, men fann det ändå lättande att tala fritt med någon. Det kändes som om det var länge sedan hon inte smugit omkring med tårna i de sociala sammanhangen.
‘En man från dina hemtrakter? Berätta mer!’ bad hon lite ivrigt och medan Nemea berät…[Read more]

Inlåst i vargens gap, nå det var bättre än att vara utlåst i detta fall. En socialt tryckande situation, men han var inne i alla fall. Återstod att se hur länge det skulle ta innan han drog mer trubbel till sig.
‘Jag känner inte staden, kanske du har en rekommendation om vart jag borde vara på väg?’ frågade han. ‘Ett värdshus, eller annat ställ…[Read more]

En rodnad spred sig på mannens kinder – rödare än vallmon på ängarna. Ännu rödare när han insåg att han hade stigit in i något som kändes… väldigt privat. Framför allt när befälhavaren var så lätt klädd. Något nervöst harklade han till sig och fingrade på lockarna till det mörka håret. Håret i sig var kort och anledningen var sällan något som ha…[Read more]

När de ropade efter nästa var det två män som bråkade om vem som skulle vara först. De knuffades och hojtade till och snart lyckades de stöta till en kvinna som stod en liten bit bort i kön som hade varit koncentrerad på något helt annat. Kvinnan rörde sig inte ur fläcken, snarare var det mannen som nästan studsade något steg bakåt. Hon var lång,…[Read more]

Nästan i samma ögonblick som Aeldir lämnat salen lät Isra leendet dö och lutade sig tillbaka en aning i stolen där hon satt med en liten suck. Hon var inte missnöjd, inte alls, tvärt om så hade detta besök visat sig mer fruktsamt än hon först anat, men det gnagde henne en aning att behöva låtsas som om det var av andra anledningar än rent prakt…[Read more]

Det hela hade blivit som en scen ur en humoristisk dvärgpjäs. Om hon inte varit så trött och omtumlad hade hon troligen skrattat, just nu visste hon inte om hon skulle få ett raseriutbrott eller inte. Men hon ansträngde sig tillräckligt mycket för att hålla humöret under kontroll. Ett svagt leende tillät hon i sin mungipa då Agaroth hjälpte den…[Read more]