Ayperos hade fortfarande ett litet lurigt leend,e som om han förväntat sig Nenyas reaktion. Han visste väl att Nenya ville vara vid hans sida, och klart ville han ha henne vid sin sida. Men de hade en möjlighet här att forma ett starkt fäste i Karm.
‘Kanske mer villiga att lyssna ja. Kanske till och med villiga nog att ge över makten till dig, o…[Read more]

Sloan stod tålmodigt och väntade på att ett beslut skulle tas, även om han själv redan visste vad han föredrog. Då de verkade komma till en slutsats nickade han. Han kunde notera Verenas förvirring över hans ord, och fnös lite roat åt det. De var uppenbarligen blinda, båda två. Blindare än en blind.
‘Så här är vi nu, i Karmanskt inbördeskrig.’ f…[Read more]

Villi var kanske inte helt nöjd över sin lott i ledet, en man som han gillade inte regler och hierarki, men han fann sig i prinsarnas utspel och var tyst för stunden. De gånger Ylva blickade bakåt mot honom gav han henne ett leende och en blinkning med ena ögat tillbaka, som om de kanske delade hemligheter de andra inte visste om. Han fick hitta…[Read more]

‘Åh rädsla och rädsla…’ sa Faegrim lite lurigt nästan över hennes ord.
‘Det har ju hänt sig att man kommit ut härifrån utan att tid passerat i omvärlden… En gång så kom jag in på kvällen, och jag kan svära att då jag kom ut var det den föregående morgonen jag mötte! Har du varit med om det någon gång, Rushla?’ undrade han, lite nyfiket och st…[Read more]

Jezeral betraktade henne tankfullt, lite misstänksamt nästan, då han började organisera platsen med ved som låg omkring för att förbereda en eld.
‘Sova i grenarna?’ fnös han, som om han fann det lite roande, ja rent utsagt barbariskt. Han hade ju inte vuxit upp i skogen, utan i städerna och hade en liten annan syn på livet som alv.  Han sneglade u…[Read more]

De känslor som Neila kände kunde så klart Caspian inte ens föreställa sig. Den största ångesten han känt i sitt liv var att bli av med sitt hus och sitt rika liv då han tvingats in i paladinernas ranger. Hans största problem hade varit att behöva resa enkelt i smuts, att ständigt förlöjligas av de andra paladinerna för att han var av rik härkoms…[Read more]

Kungen fnös över hennes lekfulla ord och alla de kallenamn hon slänge ur sig som kunde tolkas som retsamhet eller komplimanger, han valde att ta det som retsamhet.
‘Åh om folk såg på mig med sådana ögon skulle Karm vara ett lugnt land. De namn de flesta har för mig är nog av mörkare karaktär, är jag rädd.’ sa han med ett snett leende, som o…[Read more]

Sloan stod och trampade lite obekvämt över de unga kvinnornas samtal, något för intimt för hans bekvämlighet. Men återigen gav han bara Vinga en nickning, beslutet var hennes och det var dags för henne att välja sin väg, snarare än den mållösa väg hon levt efter att hon lämnat Kaelred.
‘Jag följer med, vart du går, Vinga.’ sa han bestämt, livet m…[Read more]

Faegrim skrattade roat över tanken på Zevuprin som en älva med vingar.
‘Åh nej, ingen älva! Han är en brink, som mig!’ sa han och gjorde en stolt gest över sitt bröst, ett stort leende och muntert prat. ‘Men magi som en älva, det kanske man kan säga han har. Ovanligt bland vårt folk, måste man säga. Min farfars farfar lär ha kunnat läka ett sår…[Read more]

Sloan gav Vinga en menande blick, trots allt inte första gången hon föreslog att hon skulle gå vidare ensam. Åtminstone på den punkten var han och Verena överens. Bara hans blick skulle nog säga vad han tyckte om den saken. Speciellt efter allt som de gått igenom tillsammans. Dock varade inte ögonkontakten länge, då han såg bort för att ge henne…[Read more]

Aenya nickade åt Ter’aths förslag att besöka helarna, både Bain och Agaroth var i behov av det. Hon var precis i färd att påbörja eskortera sin bror, medan Ter’ath såg ut att vilja hjälpa Agaroth, då hon stannade upp vid det personliga meddelandet hon fick av Agaroth. De gröna ögonen blev genast skarpare, trots allt skulle varningar av Agaroth int…[Read more]

Ayperos kunde inte rå för att skratta lite över ordvalen. Alliansen, som om den var gjord till någon annan än honom. Men där satt han, i kött och blod, mitt i provinsen som hatade honom.
‘Ja, som Isra säger?’ undrade han med en handviftning.
‘Kanske er relation var bristfällig en tid då Calendiet var starkt, då er lilla hemlighet inte avslöjats…[Read more]

Medan Tandor och Kellan fortsatte munhuggas hade A’eldia smugit sig in och plockat det hon skulle. Så klart var det hela bedrägeri, och hon ville bara komma åt värdesaker han tagit ifrån henne efter att hon stulit i hans namn som hans anställda. Visst hade hon försökt charma honom, men hans girighet visste inga gränser trots hennes charm och inga…[Read more]

Vad som skedde i garnisonen visste så klart inte Caspian Astor. Han visste bara att han vaknade ensam i sitt rum, med bara doften och minnet av alven kvar. Men det var tillräckligt för att bevisa att han inte drömt och fantiserat allt, vilket han en stund gissade att han gjort. En oväntad längtan och oro fyllde honom, för många andra gånger…[Read more]

‘För mycket dumt?’ frågade Aenya med en fnysning, som om hon inte riktigt höll med om Vingas åsikter om vad som var dumt eller inte.
‘Och vem vet, det fungerar i Kaelred trots allt. Folket väljer, och de utvalda styr, åtminstone sedan du lämnade landet.’ det hade hon hört, även om hon inte sett det i praktiken. Rykten om kungafamiljens fall had…[Read more]

På samma vis som hon tänkte tyckte även han att hon var lätt att prata med, han kunde ganska fritt gå omkring de traditionella artighetsreglerna och formaliteterna som han avskydde – även om han som kung var tvungen att kunna dem utantill och använda dem på rätt vis i rätt sammahang, kanske till och med bättre än de flesta. Vad hon tänkte såg…[Read more]

Brinken såg nyfiket på främlingen som kallade sig Lia.
‘Sannerligen ett ståtligt namn, väl mött, Lia Thorasdotter.’ sa han muntert och höjde sitt stop i en skål och tog sig en skummig klunk till. Han verkade på gott humör, och inte direkt med utstrålningen av en farlig typ.
‘Kallare än hemma i Brinke, det kan jag i alla fall säga! Där har vi s…[Read more]

Sloan kunde se besvikelsen i Verenas ansikte, men han var inte egentligen så brydd om det. För honom var Vingas säkerhet det viktigaste, inte vem som blev sårad över att de hållit hennes identitet dold. Många hade dött denna dag, det var beklagligt, men det var stridens verklighet. Utan Vingas agerande hade kanske färre behövt dö, men resultatet…[Read more]

Sloan spände sig något då han hörde Verenas röst, trots allt var hon kanske den enda som sett Vingas förvandling och visste vad hon var. Hans hand sökte sig till sitt svärdsfäste, redo att försvara henne om han behövde.
‘Drakarna utrotades nästan inte så länge sedan.’ sa Sloan lite tonlöst som svar till Verenas anklagelser.
‘Vem har större orsak a…[Read more]

Sloan gav ifrån sig ett frustrerat läte då Vinga redan var på väg vidare i sin drakskepnad – han och Verona något utanför stridens hetta. Detta var inte bra, trupperna – som han inte brydde sig allt för mycket om – hade förlorat sin befälhavare på grund av Vingas emotionella beslut. Om de hade haft dåliga chanser förr hade det minsann sämre sådana…[Read more]