Aliennas blå ögon betraktade figuren som närmade sig rötterna som separerade dem, och igenkänning väcktes i hennes blick. Hon hade inte bevittnat hela duellen, men hon hade sett och framförallt känt hans magi och spåren de lämnat efter sig. Nu med runorna som omgav hennes fängelse kände hon inget, men känslan var som fastetsad i henne. Långs…[Read more]

Han kände sig lite bättre till mods över hennes fnittrande, kanske något häpen över den alviska elegansen hon besatt. Ja alver hade han som sagt läst och hört om, sett några i förbifarten, men inte direkt konverserat med någon. Nästan som att vara i sagorna som han hört berättat hela livet. Med en kraftansträngning tog han bort blicken från h…[Read more]

Den kortväxta filuren höjde sina händer lite försvarande då hon hötte med sitt svärd, lite storögd betraktande på den vackra alvinnan. Kanske kom han på att hans stekpanna kunde vara lite hotfull, och släppte taget om den vilket fick den att trilla ned från huvudhöjd och landa på hans tå.
‘Ajjjj som fan!’ utbrast han och studsade runt på ett be…[Read more]

Den unge halvalven kunde inte rå att skratta lite.
‘Lite misstänksamhet, kanske, men det är inte ett brott att utföra förbjuden magi då man hittar sin kraft första gången. Vi kan inte kontrollera vad vi gör utan träning, men att därefter fortsätta utan att genomföra skolning… Det är förbjudet, så klart.’ han gjorde en handgest igen. Vad var p…[Read more]

Det som Ylva märkte kring hur andra rörde sig runtomkring honom och hans bror var inget han märkte. Det hade varit så nu i så många år så det hade blivit naturligt. Vid hennes ord nickade han, lite förstående. Han hade kanske många kamrater, trots allt var han den sociala prinsen, men ändå var det inte många man kunde lita helt på – de som var en…[Read more]

Sarethna hade inte den kopplingen till naturen som Ambrosina hade, där hon gjort sig till så gott som ett med naturen. Hennes syn på saker i sin omgivning var betydligt mer praktisk. Kanske var hon det som Amrbosina skulle kallat rationell, något som kanske gjorde att relationen mellan de två inte alltid var så lätt. Hennes frustration ökade…[Read more]

Redan från början gissade Ninurith vart tanken skulle ta hennes vän. Men trots det kunde hon inte rå för att bli förvånad och ge ifrån sig ett litet skratt – inte mer än en hastig utandning och ett brett leende. För att placera päronet som hon hade hämtat innan i sin väns hand och stryka hennes handrygg milt. Det var sällan som kvinnan hade…[Read more]

Mitt i folkvimlet fanns en ung man. De mörka lockarna föll till öronen och de honungsfärgade ögonen var charmiga. Det var inte många unga kvinnor som inte tyckte om att möta hans blick. Den vanliga smutsen som brukade täcka hans kinder, näsa och armar var renskrubbade.  Något som mannen själv inte var van med. För vem var han, utan sin egna dof…[Read more]

“Det gör jag inte alls…!” väste hon, lite mer argt mellan sina tänder. Nästan som en fräsande katt. Det fanns något menande där, som om hon kanske inte ens förstod något av vampyrismens mer djuriska natur. Ilskan och hatet fanns i blicken när hon tvingande att möta hennes ansikte igen.

Hon försökte att dra sig loss, trots sin svaghet och…[Read more]

Duktig flicka. Nästan förnedrande ord, men ändå tycktes det nästan fylla henne lite med en hoppfull glädje. I vanligtvis hade hon fnyst åt det och be henne stoppa något i sitt arsle. Men istället hade hon samma drömmande leende, med något särade läppar så man kunde se hennes blodiga huggtänder. Beröringen fick henne att stryka sitt huvud något…[Read more]

“Ett dygn…?” väste Nenya nästan fram mellan sina tänder, så att hon minsann inte trodde det hade gått ett dygn utan flera. För inte skulle så liten tid ge henne sådan stor hunger. Egentligen ville hon fortsätta att käfta emot – men det fanns inte direkt någon ork för det och sen fanns det något mycket mer spännande som hände när hon drog undan…[Read more]

Åt de sista orden innan hon stängde dörren visade hon sina tänder och väste något. Som för att visa sitt missnöje över orden – hon skulle nog kunna hålla sig. Det var åtminstone det som Nenya intalade sig själv där hon fortfarande stod stolt – med sin heder i behåll. Det som var timmar för Athanishka var som dagar för kvinnan i fångenskapen. K…[Read more]

“Sämre? Jag kan berätta för dig att det var mycket skratt och glädje under rotvältan eller stenen.” svarade Ninurith med ett brett leende och det fanns en glimt där i ögonen som bevisade att hon säkert kunde fortsätta sin egna monolog och historier en bra stund till. Men istället höll hon tyst när hennes vän började tala lite mer allvarligt. D…[Read more]

“Vad tror du jag är? Ett vandrande bibliotek?” fnös vätten och korsade sina armar lite bestämt framför sig för att snabbt hålla fram en hand mot hennes läppar med ett av hennes bena och gråaktiga fingrar mot hennes läppar. Försiktigt pressade hon mot hennes läppar och skakade på huvudet.

“Svara inte ja på den förbannade frågan! Det var ett skä…[Read more]

Envishet var kanske en underdrift om vad Nenya var, hon höll sina ögon på kvinnan framför henne. Smalnande, svårt att inte riktigt se ilskan som bubblade under henne. Hungern och känslorna av hat och ilska fick henne att slå i väggen med sina knytnävar där hon var pressad mot väggen. När hon rispade hennes kind visade hon sina vassa tänder mot…[Read more]

Ayperos satt stillsamt och betraktade henne, analytiskt, tankfullt, men redo att stöda henne om det skulle behövas. Ett litet leende spelades på hans läppar då hon spelade sin roll, roande att beskåda hur enkelt och naturligt hon gick in i rollen som Isanna. Då hon inte behövde hans hjälp och såg till att de fick resa vidare nickade han och sa me…[Read more]

Caspian kunde inte annat än att le lite, galenskap hade nog de båda drabbats av. Två världar som krockade, och i hans del var det inte bara en del av honom. Delvis den adliga sidan, delvis sidan som paladin. Varkendrea gick ihop med denna typ av relation, men just då gav han det lite tanke. Färdigt bäddat för katastrof, men så var det. Han åt k…[Read more]

Han fnös lite föraktfullt, nästan som om det inte var värt att komma ihåg hennes namn. Trots allt, gjorde han det skulle hon kanske bli mer än ett föremål som bara skulle föras till rätt. Bäst att hålla sig borta från all typ av personifiering.
‘Undvika det, säger du?’ undrade han, trots allt hade han känt hennes magi. ‘Det verkar inte gå så bra…[Read more]