“Lilla gumman?” fnös Vinga och satte sin näsa i vädret och korsade sina armar lite envist för att sedan möta Verenas utmanade blick med sin lika utmanande. Lite vågat, samtidigt med röda kinder steg hon fram så att hon stod nästan panna mot panna med henne.

“Du ser yngre och vackrare ut i alla fall, så fröken rider inte någonstans ensam!” sa…[Read more]

Kinderna verkade bli ännu rödare efter hennes smekning och ord. Som om hon verkligen brydde sig om henne. Och att hon stod nära nog för Vinga att känna Verenas andetag mot sig. Bara tanken fick det att pirra inombords.

“Rida själv?” fnös Vinga, som om hon vaknade till lite efter Verenas ord och rynkade lätt på ögonbrynen och gestikulera…[Read more]

Nervöst rörde hon sina hårtoppar medan hon rörde sig ned för de slingrade korridorena ännu längre ner i bergsdjupet. En trappa till och de var nere i fängelset. En liten suck lämnade hennes läppar och hon höll fram sin hand för att stoppa kvinnan innan hon fortsatte.

“Det jag visar dig, är en välbevarad hemlighet. Den får inte komma ut. Förs…[Read more]

Logik hade aldrig riktigt varit Nenyas största sida. Även om hon förstås försökte få bort sina känslor var det svårt att helt hålla dem borta. Speciellt nu. Hon hade inte sett dem på… ett tag och hade hoppats på ett mer hjärtligare återseende. Istället hann de knappt sätta sig ner innan de sköt iväg henne igen. Det var inte svårt att se henn…[Read more]

Ayperos hade fortfarande ett litet lurigt leend,e som om han förväntat sig Nenyas reaktion. Han visste väl att Nenya ville vara vid hans sida, och klart ville han ha henne vid sin sida. Men de hade en möjlighet här att forma ett starkt fäste i Karm.
‘Kanske mer villiga att lyssna ja. Kanske till och med villiga nog att ge över makten till dig, o…[Read more]

Svaret hon först fick gjorde att det ryckte lätt i mungiporna. Det lät nästan lite sött och oskyldigt. Kanske var kvinnan nervös. Inte för att det var oacceptabelt förstås. För att vara ärlig hade hon varit rätt bra att hålla sina fällor för sig själv och några få av de närmsta männen. Mest för att… vem kunde man egentligen lita på?

Här tvinga…[Read more]

Åt Lias kommentar att det förmodligen var drycken och inte magin som gjorde att Faegrim tappat bort en kväll fick Rushla att skratta. Ett varmt och mörkt skratt som fick några av glasen att darra till. Hon slog sin stor hand i bardisken som fick ännu några glas att klinga nervöst till.

“Hör, hör! En smart kvinna, minsann. Det är nog mer än en…[Read more]

Sloan stod tålmodigt och väntade på att ett beslut skulle tas, även om han själv redan visste vad han föredrog. Då de verkade komma till en slutsats nickade han. Han kunde notera Verenas förvirring över hans ord, och fnös lite roat åt det. De var uppenbarligen blinda, båda två. Blindare än en blind.
‘Så här är vi nu, i Karmanskt inbördeskrig.’ f…[Read more]

Åt hennes rappa tunga fnös mörkeralven något, det var svårt att säga om det var på grund av att han fann henne roande eller irriterande dock. Eller kanske en blandning? Hårt höll han i tyglarna. Egentligen önskade han inte mycket mer än att komma av denna best.

“Så här menar du?” frågade mörkeralven och försökte sig på ett leende när han vä…[Read more]

Villi var kanske inte helt nöjd över sin lott i ledet, en man som han gillade inte regler och hierarki, men han fann sig i prinsarnas utspel och var tyst för stunden. De gånger Ylva blickade bakåt mot honom gav han henne ett leende och en blinkning med ena ögat tillbaka, som om de kanske delade hemligheter de andra inte visste om. Han fick hitta…[Read more]

‘Åh rädsla och rädsla…’ sa Faegrim lite lurigt nästan över hennes ord.
‘Det har ju hänt sig att man kommit ut härifrån utan att tid passerat i omvärlden… En gång så kom jag in på kvällen, och jag kan svära att då jag kom ut var det den föregående morgonen jag mötte! Har du varit med om det någon gång, Rushla?’ undrade han, lite nyfiket och st…[Read more]

Åt hennes ord nickade Renn lätt, nöjd över att hon verkade förstå allvaret. Utan att vänta desto med nickade hon framåt för att börja röra sig. Det var fortfarande rätt tomt och tyst i korridorena, de flesta verkade ha tagit sovmorgon efter den stora festen igår. För att vara ärlig så kändes det nästan bättre så.

“Man vet aldrig. Bättre att…[Read more]

Nästan innan Rhig hade hunnit svara, eller för den delen öppna dörren, hade Renn börjat röra sig vidare. Det verkade ständigt finnas ett svagt leende där på hennes läppar. Även om det inte gick upp till ögonen, allvarliga som de vanligtvis var och stränga. Snabbt nickade hon åt den yngre kvinnans svar. Utan att riktigt låta sin uppmärksamhet…[Read more]

I rummet, som verkade vara någon blandning av ett kontor och sällskapsrum, tittade Renn upp från sitt skrivbord. Det låg en del papper där framför henne, signerade med ett enkelt R. Trots allt var hon bland de få som kunde skriva och läsa där. En vacker vit vargpäls mantel höll henne varm och var en vacker kontrast till det röda håret som nästan s…[Read more]

Lite förvånat kände hon Verenas huvud mot sin axel och hon lade hastigt sina armar omkring henne för att hålla henne hårt en stund. Helt i tystnad. Mjukt lät hon sedan sina händer stryka hennes rygg medan hon funderade på vad hon skulle säga. Vad fanns det ens för ord som kunde göra någonting bättre?

“Det är få…” hummade Vinga, ett simpelt kon…[Read more]

Jezeral betraktade henne tankfullt, lite misstänksamt nästan, då han började organisera platsen med ved som låg omkring för att förbereda en eld.
‘Sova i grenarna?’ fnös han, som om han fann det lite roande, ja rent utsagt barbariskt. Han hade ju inte vuxit upp i skogen, utan i städerna och hade en liten annan syn på livet som alv.  Han sneglade u…[Read more]

Det dröjde inte långt innan Sloan var tillbaka i sin roll som ledare, det var inte allt för sällan som det sipprade ur honom. Även om hon ibland förbannade honom för det. Allt för många var irriterade när en gammal gubbe, en alkolist, kunde få folk att följa bättre än en ungtupp som hade pengar och titeln. Tacksamt klappade hon honom på axeln för…[Read more]

När Faegrim började tala om sitt hem fnös Rushla – uppenbart att hon kanske inte riktigt höll men hon hade svårt att riktigt hålla borta ett brett leende över de bådas iver. Framför allt Lia, den nya bekanta. Fast när det gick från främling till bekant… det var hon inte riktigt säker på. Men innan hon hann försvinna in i sina egna tankar skakade…[Read more]

De känslor som Neila kände kunde så klart Caspian inte ens föreställa sig. Den största ångesten han känt i sitt liv var att bli av med sitt hus och sitt rika liv då han tvingats in i paladinernas ranger. Hans största problem hade varit att behöva resa enkelt i smuts, att ständigt förlöjligas av de andra paladinerna för att han var av rik härkoms…[Read more]

Kungen fnös över hennes lekfulla ord och alla de kallenamn hon slänge ur sig som kunde tolkas som retsamhet eller komplimanger, han valde att ta det som retsamhet.
‘Åh om folk såg på mig med sådana ögon skulle Karm vara ett lugnt land. De namn de flesta har för mig är nog av mörkare karaktär, är jag rädd.’ sa han med ett snett leende, som o…[Read more]