Audgisil gav ifrån sig ett långsamt hummande, som om han inte förväntat sig något annat svar av Ylva än det hon gav. Nå, hon skulle väl ångra sig då hon svimmade av alkoholöverkonsumption kombinerat med blodförlust. Men sådana saker var bäst att lära sig själv. Ylva var ju fortfarande väldigt ung, nå så ung som han och Ranghildr varit ungefär då d…[Read more]

Medan Turin och Maeve hållit sin konversation hade Arand gjort sitt yttersta att ligga onaturligt stilla. En utmaning som fick hans muskler och kropp att skrika, men tur nog verkade inte någon vilja stanna länge och undersöka och Maeve hade all uppmärksamhet på sig. Då han äntligen vågade chansa på att han var ensam gled han ned från takstolarn…[Read more]

Återigen tog Audgisil en klunk av spriten, varför inte trots allt? Han hade hållit sig skarp och nykter länge nu för att hålla sinnet skarpt under sina förhandlingar, druckit sig mätt och galen på blod i Haukvik. Något han inte talat om än med Ranghildr, men lite sprit för att glömma det blodbadet var kanske på sin plats. Världen började få ett…[Read more]

Leoric verkade inte så bekymrad av Noah och vad han eventuellt tyckte om Leoric själv. Nå, han brydde ju sig inte heller. Trots allt hade han bara ögon för Sera i detta sällskap. Att han ens kommit dit till denna övergivna plats sade redan mycket om hans relation till Sera. Tyst var Noah, det sade väl något om den mannens kunskaper med. Över Ser…[Read more]

Ayperos verkade nöjd över att de hade kommit till någon slags slutsats över situationen, och att resan troligtvis inte verkade vara gjord i onödan. De två damernas jargong fick honom att le lite, och han la en arm om dem båda och höll dem nära sig.
‘Så intellektuella som ni båda är hittar vi nog en bra användning, det råder ingen tvekan. Åh, d…[Read more]

Audgisil verkade inte överdrivet förvånad över Ranghildrs tänder som flög hit och dit, men samtidigt var det kanske något han gärna undvek. Och framförallt verkade han inte skylla på Ylva, han visste nog att det bara fanns en person att skylla på för kaoset, och det var Ranghildr. En förmåga hans kära dotter ärvt av henne med. Kvinnorna i han…[Read more]

Leoric satt kvar, kanske lite mer spänd och rastlös än förr, medan han väntade på att de han antog var Sera och en kompanjon skulle komma. Samtidigt försökte han vara avslappnad, de skulle ju inte dra till sig onödig uppmärksamhet heller. Adelsmannen sneglade sig omkring i värdshuset, som för att se om någon där inne hade reagerat på honom, ell…[Read more]

‘Vid gudarna…’ fnös han åt Ranghildr och hennes tand, nå han hade sett äckligare saker i sina dagar, mycket äckligare. Men det var en annan sak att se någon dåres tänder bli utslagna och sin hustrus tänder flyga ur munnen i en blodig pöl.
‘Ja, ja, du är värst av dem alla, Ranghildr.’ fnös han och skakade återigen på huvudet lite, för att bli li…[Read more]

Hon viftade med ena handen, som för att vifta undan demonens ord, men hon gjorde det med ett svagt leende på läpparna, ett leende som blev lite bredare när Nenya lutade sig fram för att kyssa hennes nästipp. Hon kunde inte låta bli att sucka nöjt, men för att inte spä på Nenyas redan stora ego så himlade hon lite med ögonen och sträckte sig…[Read more]

Ranheims befästa kärna närmade sig och hon fick motstå impulsen att se sig om efter Arand. Vart han än var nu så fick hon lita på att han visste vad han gjorde och att han skulle klara sig osedd undan Turins män. Att han kanske redan skulle kunna vara påkommen och oskadliggjord var en tanke hon inte tänkte underhålla.

”Så det är inte längre en…[Read more]

Audgisil höjde ett ögonbryn åt Ylvas våldsamma försvar och nekelser, för att se på sin hustru lite menande.
‘Tror du hon ljuger?’ frågade han, med ett snett leende på läpparna. Trots allt kunde det ju vara så att hon var deras sons älskarinna och väntade deras barn, men inte vågade säga något. Men om så var fallet hade nog inte Ranghildr slagit…[Read more]

Asgeirs skarpa ögon gick från den ena kvinnan till den andra, och en stund lyckades han hålla sin allvarsamma uppsyn någorlunda, men det var svårt då han såg hur mycket de skadat varandra. Han höjde en hand lite desarmerande, och tillät ett litet leende.
‘Jag heter Audgisil, mig veterligen, och inte kung.’ sa han lite skämtsam…[Read more]

Det knackade plötsligt på dörren med ett stadigt handtag och avbröt den fyllekonversation som pågick där inne. Den knarriga dörren öppnades och en figur stod där som för Ranghildr var väldigt bekant. Väldigt nostalgiskt säkert, med Audgisil som återvände hem – förutom att han var äldre och i finare kläder än han varit då de bodde i detta lilla…[Read more]

Leoric satt där fortfarande spänt och stampade lite nervöst med foten under bordet i rask takt, tyckte inte om att sitta där själv. Visst han var en man som kunde försvara sig själv, men han hade lämnat sin rustning och allt annat då han kom hit för att inte dra till sig onödig uppmärksamhet. Nå, svärdet hade han så klart och det gav honom lite…[Read more]

Vid gränsen som i många århundraden varit något av en gråzon, där Iselem, Iserion och Karm möttes sydväst om Loradons ruiner väntade furst Leoric något otåligt. Den lilla staden Sjödal hade säkert en gång varit vacker, men de senaste årtiondet då Iserion många gånger bytt makthavare hade tagit hårt på den stackars befolkningen och landsbygden. Fl…[Read more]

Ville gav Ranghildr bara ett mystiskt leende då hon talade om gudarna, och en liten grimas åt Ylva – de hade ju talat om hans misstycke för gudarna flera gånger.
‘Blodgjutande är inte riktigt mitt essä, ers majestät.’ sa han och betraktade de två unga männen som gjorde sig redo för att visa hur manliga de var inför alla åskådare. Han var väldigt…[Read more]

Felaërn var som en beskyddande staty medan han väntade på att hon skulle komma ur det mörker hon sjönk in i. Men vem skulle inte göra det, efter vad hon sett och varit med om? Han kände igen den känslan från då Iserions soldater invaderat hans hem, och dödat så många han älskat och brytt sig om, då de bränt deras älskade skog tillika. Deras h…[Read more]

Felaërn skrattade nästan så det krampade i magen och han fick böja sig ned. Märkligt hur småsaker kunde få en att finna sådan barnslig glädje, en känsla han inte hade haft på länge i allvaret som konstant funnits omkring honom. Så klart var han helt omedveten om den påverka han hade på sin omgivning och henne, den lilla magi som fanns i hans b…[Read more]

‘Vad vore det för strid, om du inte fick använda alla knep du hade, kära bror?’ frågade Asgeir sin bror med ett skratt, och log brett åt både sin mor och Ylva, innan han la en arm om Eiriks axlar då de började röra sig.

Asgeir hade varit fullt fokuserad på att stiga ut ur salen tillsammans med sin bror, så att plötsligt stå ansikte mot ansikte…[Read more]

Ayperos betraktade de två kvinnorna med en lite road glimt i ögonen, medan han hällde upp lite vin åt dem alla i glasen som stod och väntade vid ett av borden. Det fanns väl inte direkt brist på vin där hos Derendes.
‘Åh se så, jag kan förstå att överraskningar inte är till behag alla gånger, Isra, men faktum är att du har mycket otalt i din bak…[Read more]