Bodil lyssnade intresserat på allt Arand hade att säga. Hennes glädje falnade när han nämnde mordet på Maeves bror Kettil, någonting som inte pratade om mycket i de här trakterna. Det var ingen hemlighet, men det var något många hade åsikter om, inte bara just Kettils död, utan metoden, lönnmord. Bodil kunde inte veta säkert hur mycket av den…[Read more]

Ambrosinas tidsuppfattning var en aning trasig, för när de väl anlände så att de kunde se Iserion kändes det som att de inte hade rest länge alls. Hon efter sin mors fråga såg upp mot skyn och försökte läsa himmelen, men efter en stund såg hon framåt igen, gnuggade sig i ögonen och ryckte lite på axlarna. “Vi är under rätt himmel, vi är när…[Read more]

“Härligt!” Sa hon muntert och lutade sig mot skrivbordet. Det verkade ha gått ganska enkelt att fånga hans intresse, så kanske det inte var så jobbigt att hon hade blivit skickad på den här rekryteringen. Kunde hon klandra honom, någon som han sökte säkert efter utmaningar och att utveckla sig, klättra i hierarkin som samhället är byggd på.

“…[Read more]

Yian gnällde överraskat till från känslan det plötsliga rycket orsakade och hon blev genuint rädd, uppslukad i sina egna tankar bara för att snabbt upptäcka att det var Nuwa. Hon släppte andan hon inte insåg att hon hade hållit inne och slängde armarna hårt runt sin medresande, tacksam att hon inte var en rövare eller ännu värre, en ork, som vil…[Read more]

Bodil nickade, allvarlig för stunden när hon svarade Arand. “Vandrande döda känns som fel ord. Åter igen levande som vägrar efterlivet, eller något som vägrar dö helt.” Hon var säkert onödigt noga med semantiken, men det lät märkligt att kalla något för en vandrande död. “De är inte själlösa, de har känslor, hämtar njutning från andras smärta,…[Read more]

Mitra ryckte till överraskat när hon blev hårt tilltalad och hastigt satte hon sig upp när en stöt mot hennes ben knuffade dem av bordet. Hon flämtade till och log sedan när hon såg att det var han, reste sig omgående upp från stolen och rätade till sin skjorta. Hon föste bort några hårstrån till sidan från framför ögonen på henne och sträckte…[Read more]

“Dagen i ära kändes det lämpligt att vara lite mörk. Vi får inte glömma allvaret i resan jag beger mig på.” Hon log åt sin vän men strök sig sedan över magen då vännen nickade mot den. “Ska jag vara ärlig så minns jag inte. Jag antar att det blir ännu en överraskning när hen växer upp och man börjar se likheter med någon.” Hon flinade till och såg…[Read more]

“Det måste jag säga, jag hörde om slaget vid berget och hur hon besegrade kejsarens styrkor. Det var knappt att Orochi kom undan med livet i behåll och där har vi någon jag inte trodde kunde förlora slag.” Hon tänkte på det för sig själv en stund innan hon ryckte på axlarna och sträckte ut en hand för att också beröra klänningen som Toku verkade…[Read more]

Känslorna som Athaniskha förde över till henne var överväldigande – även om de var i bakgrunden av hennes tankar och egna känslor. Att känna att någon ens kände så för henne… Det var nästan för mycket och en ovan tanke. Det fick henne att rodna djupt och hon hann inte ens kommentera det intima momentet innan hon föstes över vattenpölar, sk…[Read more]

Ninurith såg lite osäker ut – som om hon inte riktigt visste vad hon skulle säga. Trots allt var det svårt att riktigt ens lägga tankarna på något sådant mörkt. Helst skulle hon bara fokusera på annat, gladare och enklare ämnen. Lite bestämt skakade hon på huvudet åt det hela.

“Sluta upp med att bara tala så seriöst och mörkt!” bad Ninurith och…[Read more]

“Inga stridigheter… än” påpekade Toku för att nervöst dra i tygerna på klänningen som kändes för fin mot hennes hud. Det var sådant hon hade längtat efter länge på gatorna. Men utan Okajis närvaro kändes det inte riktigt som någonting längre. Trött drog hon efter andan. För att försöka sig på ett leende mot kvinnan vid sin sida.

“Okaji? Hon v…[Read more]

Redan innan Agaroth hade gjort sitt trick hade Tath’nel onda aningar om vad hon hade i gärningen. Fast han hann varken kommentera eller klaga. Främst klaga. För det var inte första gången som han tog skepnaden av något sådant litet – och vägen tillbaka till sin egna kropp igen skulle vara smärtsamt. Fast förstås var det väl en av de få sättet d…[Read more]

Agaroth log åt Tath’nel och gav honom en artig nick åt hans sparsamma ord, för att sedan stelna när Alienna berörde hennes kinder. I den stunden kändes hennes sinne klart, skarpt, hennes tankar tydliga och sammanhängande och hon undrade hur mycket av hennes komplicerade mentala tillstånd som var kopplat till Aliennas försvinnande och hennes f…[Read more]

Över Aliennas reaktion insåg Tath’nel att han låtit sin ensamhet och smärta tagit det bästa av honom. När gallret exploderade i alla dess bitar och han försökte att täcka sig själv bäst han kunde – även om det kom några flisor i armarna. Han reste sig upp och strök försiktigt en hand över Aliennas kind. Så nära kunde hon säkert se att det fanns f…[Read more]

“Hur är det uppenbart?” Började Agaroth, genuint förvirrad över hans slutsats. Hur kunde han få ut allt det från att de dök upp här? Resten av det han sa gick inte bättre ihop i hennes huvud, för hur kunde det ha varit han som gjort allt, när han suttit bakom galler och fortfarande gjorde det när de var borta? Hon tog ett djupt andetag för att rät…[Read more]

Tystnaden var något Nenya inte riktigt hade haft problem med innan. Ibland kunde det vara skönt – trots allt var det sällan helt tyst för henne, hjärtan som slog… och alla andra ljud som hördes så högt för henne. Som steg, viskningar… Men tystnaden dem emellan och Athaniskas blick som så rastlöst vandrande över himlen och mannen… Det var någ…[Read more]