Åsynen av Zaahl var skönare än den av en oas i öknen. Lättnaden sköljde över henne i samma ögonblick som han uppenbarade sig i dörröppningen. En lättnad som snabbt förbyttes till förvirring, och för ett ögonblick stod de alla tre där – chockade, oförstående, mitt i en situation ingen av dem riktigt verkade ha kontroll över. Sedan gick det upp f…[Read more]
Mycket riktigt rang dialekten lika rund och mjuk som Zaahls. Hennes andetag kom ansträngda då hon bet tillbaka ilskan som matades av Nasrins egen, frustandes genom näsborrarna så att tyget i Nasrins sjal svajade till varje gång. Hon pressade sig mot hennes rygg och tycktes grymta missnöjt över svaret, som om det bara förargade henne ytterli…[Read more]
Samira studerade kvinnan fundersamt och log försiktigt åt henne. “Kanske vi kan lista ut ditt förflutna tillsammans? Brunnen kanske innehåller svar på dina frågor, om den är ens hälften av vad den ryktats vara.” Hon böjde sitt huvud tacksamt mot Fim. “Tack för din vänlighet. Jag lovar dig att återgälda den på alla sätt jag kan och vi får helt en…[Read more]
Ambrosina sänkte blicken sin från taket när Athanishka talade och vickade på huvudet sitt, hennes trötta blick låst på den mystiska kvinnan och det som sades. Hon höll sina händer bakom ryggen och började nypa ena handen hårt med den andra för att väcka känslor av smärta och behålla klarhet i sinnet, för orden Athanishka yttrade innehöll en ener…[Read more]
Det var med blandade känslor som Nasrin betraktade hur Zaahl metodiskt vred ur ädelstenarna ur dolkskaftet. Bakom sjalen drog hon lite uppgivet på mungipan. Hon hade haft dolken i flera år, och hon skulle ljuga om hon påstod att den inte betydde något för henne. Men det här var deras bästa alternativ. Och när hon väl bestämde sig för något, fanns…[Read more]
Bodil höll upp drycken hon hade blivit given och studerade den fundersamt. Hon kunde inte utesluta att det inte var gift, men hon trodde på Arand när han underströk faran de befann sig i, hon tvivlade inte på att i deras nuvarande skick så hade kvinnan inte haft några problem att besegra dem alla, särskilt med Arand så tömd som han var. Synen av…[Read more]
Zaahl kastade en sned blick på Nasrin som var en större tråkmåns än han anat, men det var också mycket mer på spel för hennes del så han kunde köpa hennes ovilja att ta vad som skulle kunna bli snedsteg. Han vände blicken mot märren som pressade sig mot honom utan någon som helst respekt i ett försök att undvika havet av människor.
“O…[Read more]
Nasrin såg förbryllat på Zaahl, ögonbrynen rynkade i oförståelse. Vad menade han…? Det hon hade sagt dagen innan…? Men innan hon hann fundera vidare grep han tag i hennes hand och ledde henne bort från damen och den lilla flickan. Hon hann knappt kasta en ursäktande blick över axeln innan de försvann in i myllret av människor.
Sättet på vilket Aslög inte verkade minnas vilken dag som var vilken, hur hennes rörelser liksom var lite ryckiga och onaturliga, allt det i kombination med det döda i hennes blick var nog för att göra vem som helst nervös. Tanken på att spendera hela natten i hennes sällskap fick en klump att formas i magen, men de hade inte mycket till val. Så d…[Read more]
Asgeir drog en djup, kall luft i lungorna och blåste ut den i en rökig dimma. Hans bror kunde läsa honom som en bok, det visste han mycket väl och därför var det väl så gott som omöjligt att inte bara öppna sig helt. Och visst, han kunde förneka det, spela oberörd, men vad tjänade det till? Ylva hade en märklig inverkan på honom, en han inte rikti…[Read more]
Han kunde inte låta bli att flina åt Ylvas torra kommentar om att inte pilla på saker man inte förstår sig på. Nå, skadan var skedd och det hade gått bra.
’Ja, ja, jag hör dig. Men någon måste ju vara den som tar riskerna. Annars kommer vi aldrig någonstans.’ Han skakade handen, fortfarande med den där märkliga känslan krypande upp längs armen, s…[Read more]
Arand stannade upp ett ögonblick och betraktade Aslögs rygg när hon fortsatte framåt, som om hon inte var medveten om att hon traskade genom terräong och hinder som om de inte existerade. Utan att tröttna. De andra, och inte minst han själv, var slitna efter striden och rörde sig långsammare. Det fanns något obehagligt i Aslögs gång, i de små ryck…[Read more]
Aeron hade intagit en bekväm position i soffan, benen avslappnat i kors och ena armen vilande mot ryggstödet. I den andra handen höll han sin brödbit som han betraktade medan han långsamt tuggade. Det var först när Elian påpekade att hans syster kunde ta illa vid sig som han såg upp. Ögonbrynen höjdes lätt när han granskade Elians uttryck – va…[Read more]
Alienna hade känt av något nytt i flera nätter nu. En förändring i atmosfären, som om skuggorna i hennes hem levde på ett sätt de inte borde. Eller kanske hade något förändrats med henne då hon blivit fångad av rebellerna, och sedan indragen i den allvarliga politiken? Läget var spänt i Nela’thaënas, milt sagt, och speciellt på den politiska sc…[Read more]
Trött slöt Eira ögonen igen och suckade lågt, inte av irritation, utan av en trötthet som kom inifrån. Det var alltid så här. Liv och hennes syner, hennes ivrighet. Hon bar världen inom sig, stormen som aldrig stillnade.
Eira, däremot, var av en annan sort. Hon hade lärt sig att lyssna, att låta saker få sjunka in innan hon kastade sig in i dem…[Read more]
Elian sneglade på Aerons bandagerade hand och kände en orimlig våg av skuld skölja över honom. Hade han orsakat det? När han svimmade, hade han då tappat koppen och sedan Aeron skadat sig på skärvorna? Hans tankar snubblade över varandra i ett försök att minnas, men det fanns bara ett töcken där hans minne borde ha varit.
Fingrarna slöt sig om f…[Read more]
Munkavel? Zaahl fnös roat och undrade vart den unga kvinnan som sovit i hans famn hela natten tagit vägen. Inte var hon här i alla fall. Men han gjorde inte annat än att skaka på huvudet åt hennes bitska gensvar. Hon hade en poäng i att han inte skulle välja något som drog till sig uppmärksamhet, så motvilligt vek han ihop plagget och lade tillb…[Read more]
Nasrin ångrade omedelbart sina ord. Hon sköt honom en sur blick, lika vass som den bruna märren brukade ge honom, och hade hon kunnat hade hon gärna huggit efter honom också. Istället blev det en grimas som doldes bakom sjalen, följt av ett lågt muttrande över hur han vältrade sig i sin egen självgodhet. Hon hade en känsla av att han skulle ta t…[Read more]
Eirik såg på sin bror en stund. Det var klart att något tyngde Asgeir, för även efter att ha grimaserat vände brodern ännu sin blick mot Villi. Men vad? Vanligtvis var Asgeir lätt att läsa. Han gjorde sällan stor mörda för att dölja sina känslor, och även när han försökte kände Eirik oftast sin bror väl nog att läsa av honom. Men då och då dök de…[Read more]
“På gott och ont, jag kan sakna dvärgarnas envishet och trofasthet. Inte för att vi alver är mycket värre. Gamla traditioner, fast i våra mönster, fast i vanföreställningen att allt kommer lösa sig med tiden. Vi är nog mer lika dvärgarna än någon är redo att medge. Se på människan, de uppfinner, utvecklar, bygger, river och bygger om som om de dör…[Read more]