Rushla ett magnifikt exempel, ett praktexemplar om hon skulle säga det själv. Skarpa drag med en spetsig haka och öron. Ett svart band virat kring det ena isblåa ögat och en av hörntänderna avbrutna. Det lade enbart mer skönhet till det hela, skönhet och karaktär. Och varför grubbla över något som hade hänt? Nej, det var snarare nuet och framtiden…[Read more]

Asgeir studerade vapnet uppskattande som han fick av Ylva, och gav henne på samma gång ett charmigt leende. Lite frågande betraktade han den rödhåriga figuren, men ryckte på axlarna över hans ord. Var det sagt att han skulle med kunde det knappast skada, speciellt inte efter vad de sett honom göra med Ranghildr. Kanske skulle hans förmågo…[Read more]

En reslig kvinna kliver in, med en tjock päls daperad över gröna jägarkläder. Hennes tjocka vinterkläder sticker ut från mängden i värdshuset som badar i varmt solsken. Hon skakar av snön från sina skor och när hon fäller ner den tjocka luvan ser hon sig undrande om. Hennes bruna hår är kortklippt och och hon har en ögonlapp som täcker ena ögat…[Read more]

Helvetet tillbaka. Förstås kunde de ge dem helvetet tillbaka. Det var väl ingen annan chans de hade? Fast frågan var väl om de inte redan var i helvetet… Det kände så med värmen, skriken och ångesten som kröp sig på. Vinga satt uppe på sin häst och spanade ut över landskapet. Alla män, fränder och fienden. Många liv som skulle förloras inatt. I…[Read more]

Verena var inte sen att reagera. Hon ställde ifrån sig sin mat, stegade bryskt fram till ekipaget och bad spanaren att kliva av hästen. Nja, bad honom var fel ord. Hon beordrade honom med orden fulla av djupaste allvar. Hon visste vad som väntade dem, någorlunda i alla fall. Vad hon inte visste var hur nära inpå deras okända fiende varit eller v…[Read more]

När de väl var framme vid ruinerna och underlaget var lite fastare än den mjuka sanden, släppte hon taget om fotleden på Sera och satte sig på en stor kvadratisk sten som en gång varit del av byggnaden de skuggades av. Hon böjde sig framåt och studerade Sera noga när hon presenterade sig, svärdet lutande mot stenen och händerna slutna i varandra.…[Read more]

“Eller hur, gott, vem hade kunnat tro!” Ambrosina nickade. “Det är troll!” Hon tog sig en tugga till och log stolt åt Nenya. “Det enda som krävs är att man kokar och torkar köttet ordentligt innan man steker det. Det hjälper också om de inte känner någon rädsla innan de dör. Lite som rådjur.” Hon slickade sig om fingrarna. Hon reste sig upp och…[Read more]

‘Demonernas fader?’ frågade han fundersamt för sig själv, alverna hade inte den synen på demonerna direkt, det fanns många mäktiga demoner nämnda vid namn snarare. Att de fanns, det var en självklarhet, men kanske hon visste något han inte gjorde. Han la demonerna bakom sig då han såg hennes reaktion på hans lekfullhet.
‘Gamling?!’ utbrast han…[Read more]

Ayperos slöt sina ögon, som om han frammanade bilden i sitt sinne som Nenya pratade om. Det äldre paret Saelorian, inte det som de var ute efter, men det kunde spela till deras fördel.
‘Intressant…’ sa han, och sträckte på sig igen då han delat hennes känsla om hennes farföräldrar.
‘Så berätta för oss, Nenya, hurdana är Damerin och Sanora Saelor…[Read more]

Det hade varit spännande och intensivt att följa med, inte bara för Aenya utan för alla inblandade. Sällan man såg magiker visa upp sina förmågor mot varandra på detta vis – än en gång fick hon erkänna att det fanns en viss rädsla i respekten man kände för makterna dessa två besatt. Mörkret Bain använt i hennes tält fyllde henne med obehag, men ho…[Read more]

Nelia

Hon vet inte riktigt när de hände eller hur men fann sig snart i hans mjuka bädd i hans enorma och minst sagt dyra rum på värdshuset. Hon borde känt att hon inte hörde hemma där hos honom men när han så sömndrucket och ömt drog in henne i sin famn och viskade hennes namn så kändes det allt annat än främmande.
En mjuk, tung värme la sig öv…[Read more]

Han blundade, han kunde för sitt inre fortfarande se elden från Loradon den eld som dräpt det gamla Märehn och fått det nya. Ur askan växte det nya fram medan det gamla spreds för vinden tills det endast vara tynande minnen kvar men elden det var ett minne som han aldrig skulle glömma. Iserion, de hade varit deras uppväckande en insikt att den…[Read more]

Att Nenya var något frustrerad syntes tydligt, men först när hon slappnade av och faktiskt försökte visa dem vad det var hon känt av så kunde Isra mer än se hennes oro. Hon tryckte lätt Ayperos hand när han tog hennes i sin, dock utan att ta blicken från Nenya.

”Jag är rädd att jag inte känner till er historia med dem… Men av din oro att döma…[Read more]

“Bastian jag kan inte hitta Izana i sitt tält och jag får konstiga blickar när jag går i lägret.” Berns mörka röst var det som väckte Izana från sin djupa sömn och hon hann aldrig reagera eller ens göra något förrän hennes fader klev in i tältet och fick syn på henne liggandes i Bastians famn, båda ruffsiga och trötta från gårdagen. Izana vå…[Read more]

Bastian började med fjäderlätta fingrar att klia Izana över ryggen. Han kände hur sömnen började komma krypande, sådär när man inte kan förmå sig att öppna ögonen igen när man väl har slutit dem. Vid hennes ord drog han på mungiporna. Det kändes betryggande att Izana inte tänkte lämna honom och någonstans visste han att detsamma gällde åt a…[Read more]

Hela omgivningen började sakta att återkomma till hennes sinnen, röste som sjöng, skratt, muggar som skålades, något enstaka instrument, ja det var mycket som hände runtomkring och det började gå upp för henne att för många kan precis ha hört allt. Hennes kinder började hetta av helt andra anledningar och hon borrade in sitt ansikte i Bastians fa…[Read more]

Nej det var jag som inte ville riskera att du skulle göra dig illa. Du gjorde inget fel! – Gork var ändå lite missnöjd på sig själv att han inte ingrep tidigare. Gork hade stått bakom dörren och väntat på rätt tillfälle att hjälpa Galasha. Låt oss försöka sova lite till så ger vi oss av från denna hemska plats imorgon. Då hittar vi ett perfekt stä…[Read more]

Hon var så lättad över att det inte blev värre, att inte Gork blev skadad och att hon än kunde stå upp trots att hon var öm lite här och var. Den smärta som fanns i kroppen började dock sakta rinna av i Gorks famn där de stod och höll om varandra intill ett träd. Hans värme var verkligen oslagbar och han  var alltid så otroligt försiktig med h…[Read more]

“Slarv hade nog med saken att göra.” Hon skrattade till och skakade på huvudet. “Jag är jarl sedan ganska nyligt och ansvarade inte för säkerheten kring din mors fångenskap, men det skulle inte förvåna mig. Turin var lite virrig ett tag där, han tog nog inte de bästa besluten varje gång.” Hon ryckte lite på axlarna och sträckte ut sin arm sedan fö…[Read more]