“Ska vi skaffa dig en häst?” Frågade Eirik utan att [acknowledge] kommentaren om ålder. “Det är inte långt tills vi rider förbi Aunbräckes gård, det vore en liten sak att att skicka någon i förväg eller plocka upp en häst i förbifarten.” Han hade inget att bevisa, och det var trots allt något lite försäkrade i att Villi inte bara strök medhårs…[Read more]

Ayperos satt stillsamt och betraktade henne, analytiskt, tankfullt, men redo att stöda henne om det skulle behövas. Ett litet leende spelades på hans läppar då hon spelade sin roll, roande att beskåda hur enkelt och naturligt hon gick in i rollen som Isanna. Då hon inte behövde hans hjälp och såg till att de fick resa vidare nickade han och sa me…[Read more]

Caspian kunde inte annat än att le lite, galenskap hade nog de båda drabbats av. Två världar som krockade, och i hans del var det inte bara en del av honom. Delvis den adliga sidan, delvis sidan som paladin. Varkendrea gick ihop med denna typ av relation, men just då gav han det lite tanke. Färdigt bäddat för katastrof, men så var det. Han åt k…[Read more]

Elbereth log åt sin vän. “Jag mår bra nu, du behöver inte försöka muntra upp mig. Att däremot berätta hur mycket sämre andra har haft det än mig är kanske inte den bästa strategin för att få mig att må bättre dock.” Hon flinade till och skakade sitt huvud. “Det finns så mycket vårt folk skulle kunna göra för världen. Vi har sådana talanger blan…[Read more]

“Vi ska hitta Tharûks hammare.” Svarade hon muntert och log åt sin nya vän. Hon lade märke till förvirringen som vätten visade, även om hon var duktig på att maskera det. Kanske var det de skarpa ögonen hon blivit välsignad genom sin nya magi, men hon kunde absolut observera vissa detaljer bättre än hon tidigare kunnat.

“Jag blöder lite magi oc…[Read more]

Vid sista frågan så gav hon honom en lång blick. Vad trodde han? Att folk skulle välkomna henne med öppna armar?
“Bli välkomnad med facklor och högafflar? Nej tack, det var lättare att bara försvinna. Förbli anonym ett tag, sköta mig själv och slippa alla andra” behövde hon sällskap så pratade hon med någon förbipasserande några ögonblick eller f…[Read more]

Han fnös lite föraktfullt, nästan som om det inte var värt att komma ihåg hennes namn. Trots allt, gjorde han det skulle hon kanske bli mer än ett föremål som bara skulle föras till rätt. Bäst att hålla sig borta från all typ av personifiering.
‘Undvika det, säger du?’ undrade han, trots allt hade han känt hennes magi. ‘Det verkar inte gå så bra…[Read more]

Orden skar in i henne, som glasskärvan skar in i kvinnan. Fast hon inte försökte visa hur de påverkade henne, kunde hon inte rå för att ge ifrån sig ett förvånat läte när hon trycktes upp mot väggen.  Blicken vandrade mot blodet vilket fick henne lite motvilligt att stryka sin smala tunga över hennes huggtänder. Hungern fanns inom henne – specie…[Read more]

Hon hade aldrig sett Hannadon med sina egna ögon, och till en början hade hon inte misstänkt att det var dit deras färd tog dem, men i och med att timmarna gick och riktningen blev uppenbar även för henne så förstod hon vart de var på väg. Hon höll förstås sina tankar kring klokheten av detta val för sig själv, hon litade på att Ayperos visste…[Read more]

Lite krampaktigt nästan tog hon tag i vedträet och höll det i sin hand medan han funderade på vad han skulle svara. Rodnaden var tydlig på hans kinder, även om han gav ifrån sig ett litet generat skratt åt hennes kommentar. Han lade vedträet bland de andra – inte kanske lika prydligt som hon gjort förstås – men nästan rakt – för att med samma ha…[Read more]

Förvirrat stannade vätten upp. Låter perfekt? Det hela hade ju varit ett skämt – alla förstod väl det? Men ändå så verkade dvärgen babbla på. Hon var tvungen att rynka något på ögonbrynen och fokusera för att ens följa med på alla ord som lämnade hennes läppar.

“Llwyd” hälsade hon tillbaka till slut, nästan lite tafatt som om hon inte riktigt va…[Read more]

Något glansig var hennes blick fortfarande där den vilade på Elbereth där de satt, försiktigt hade hennes hand rört sig mot hennes och hon höll den milt. Det var ovanligt för Ninurith att vara tyst, men trots det verkade orden fattas henne nu.  En blandning av sorg, men även ilska som brusade upp inom henne. Allt som hon försökte att maskera med…[Read more]

“Det låter perfekt!” Svarade Gwyn enkelt och log åt Llwyd. “Min grej först, sedan din! Tyvärr vet jag inte exakt vart jag är på väg, men jag tror att arkivet har en hel del svar åt mig. Jag behöver bara lämna lite grejer hemma och hämta lite andra, så kan vi sedan bege oss. Jag skulle väl tro att min grej är klar om några veckor, så kan vi göra…[Read more]

Ett litet tag hade hon hoppats på att när dvärgen äntligen hade uppfattat vad det var för märke att hon skulle komma med på ett enkelt sätt och nickade entusiastisk när hon började berätta att hon kände igen märket. Däremot dröjde det inte allt för länge innan hennes ögonbryn drog ihop sig och flera rynkor dök upp i hennes panna.

“Ett tredj…[Read more]

Nelia

Hon tittade på kokerskan och hon ville förneka allt kvinnan sa men hon kunde det inte direkt. Hon svalde hårt och skulle säga något då Caspian trots allt gav svar på tal och hon kände en djup rodnad sprida sig över kinderna. Hon undrade om det var magin, hade den på något vis bundit dem samman eller hade det varit ett ödets band?
Hon v…[Read more]

Även han började vara medveten om faran de befann sig i. Kanske var det i slutändan det som skulle ta kål på honom – oförmågan att planera framåt. Med sin tunnelvision hade hans enda mål varit att nå Neila och hjälpa henne. Han hade inte lagt någon tanke på vad som skulle hända efter det. Här var de nu, och han hade ingen annan plan än att “det no…[Read more]

Vem de väntade på? Den långe Vargas såg mot Arand innan han svarade med mullrande stämma.
“Det får du se” lite hemlig kunde han vara, eller hur? Men att de väntade på allas överhuvud kunde väl inte undå honom? Vid nästkommande ord fnös han ogillande.
“Det är inte upp till mig om ni får stanna eller ej, var glad att jag släppte in dig överhuvudta…[Read more]

Yralissa gav mannen en tom blick med sina mjölkvita ögon. Vad var det för fel med att sova uppe där det var säkrare än nere på marken där alla kunde se en? Men hon skulle nog inte förstå sig på honom någonsin, så varför försöka? Då han sedan talade igen genom att kalla henne ‘nekromant’ så korsade hon armarna över bröstet och gav honom en ogilla…[Read more]