Han kände sig lite bättre till mods över hennes fnittrande, kanske något häpen över den alviska elegansen hon besatt. Ja alver hade han som sagt läst och hört om, sett några i förbifarten, men inte direkt konverserat med någon. Nästan som att vara i sagorna som han hört berättat hela livet. Med en kraftansträngning tog han bort blicken från h…[Read more]

Livet i lägret var annorlunda, väldigt annorlunda, men Bain började sakta men säkert vänja sig. Alvfolket var inte samma från hur han mindes dem. Det var tydligt att det rådde en annan stämning när alla samlats under ett gemensamt mål. En känsla av samhörighet låg i luften som var alldeles ny för Bain och det skulle nog ta ett tag innan han bes…[Read more]

Yralissa fnittrade där hon stod, men försökte hålla sig för skratt.
“Nej, långt ifrån” svarade hon på frågan om de var kompisar. Det lockade verkligen att bara lämna Jezeral där och fortsätta med livet, men mannen skulle knappast låta henne vara ifred utan skulle nog försöka jaga rätt på henne med eller utan vänner som följde med.
Hon höll sig…[Read more]

Den kortväxta filuren höjde sina händer lite försvarande då hon hötte med sitt svärd, lite storögd betraktande på den vackra alvinnan. Kanske kom han på att hans stekpanna kunde vara lite hotfull, och släppte taget om den vilket fick den att trilla ned från huvudhöjd och landa på hans tå.
‘Ajjjj som fan!’ utbrast han och studsade runt på ett be…[Read more]

Yralissa lyssnade bara med ett halvt öra på det Jezeral sade, det var ju egentligen ingen idé att resonera med honom. Han var för fast i sin egen bubbla för att ens försöka förstå sig på någon annan. Hon suckade bara uppgivet där hon satt, mer fokuserad på sig själv än mannen, men hon hörde ändå hans ord och såg upp. Men hon hann inte göra så…[Read more]

Blicken följde en yngling som på något sätt fått hans uppmärksamhet och fastän det var mycket folk så såg han mycket väl vad denne höll på med. Äpplena som åkte ner, undangömda, för att inte betalas. Praasox suckade djupt innan han började röra sig, följde efter mannen en stund innan han ökade på stegen så att han kom ikapp. Den stora handen lade…[Read more]

Den unge halvalven kunde inte rå att skratta lite.
‘Lite misstänksamhet, kanske, men det är inte ett brott att utföra förbjuden magi då man hittar sin kraft första gången. Vi kan inte kontrollera vad vi gör utan träning, men att därefter fortsätta utan att genomföra skolning… Det är förbjudet, så klart.’ han gjorde en handgest igen. Vad var p…[Read more]

Det som Ylva märkte kring hur andra rörde sig runtomkring honom och hans bror var inget han märkte. Det hade varit så nu i så många år så det hade blivit naturligt. Vid hennes ord nickade han, lite förstående. Han hade kanske många kamrater, trots allt var han den sociala prinsen, men ändå var det inte många man kunde lita helt på – de som var en…[Read more]

Sarethna hade inte den kopplingen till naturen som Ambrosina hade, där hon gjort sig till så gott som ett med naturen. Hennes syn på saker i sin omgivning var betydligt mer praktisk. Kanske var hon det som Amrbosina skulle kallat rationell, något som kanske gjorde att relationen mellan de två inte alltid var så lätt. Hennes frustration ökade…[Read more]

Gerda såg ut att knappt veta vart hon skulle börja med Sigrids trasiga kropp. Vad gjorde man först? Hur skulle de stoppa en blödning när varelserna bokstavligt talat tagit tuggor utav den stackars unga kvinnan? Hon gjorde sitt bästa och arbetade febrilt med sina händer. Lyckligtvis hade hon sin väska full av nödvändigheter för olyckor men det så…[Read more]

Athanishka stirrade in i Nenyas ögon som om det var nödvändigt för att söka genom hennes minnen. Inte en min rörde hon. De vita ögonen bara grävde djupare, sökandes efter hennes tankar som om de stod skrivna i Nenyas vackra blå ögon. Hon kände tårarna fukta mot de knotiga fingrarna, såg hur en utav dem rann ned över de kloliknande topparna. Men…[Read more]

Ansträngningen syntes inte utåt, men Ayperos skulle märka av den, även om hans uppmuntrande ord och kyss gjorde att det hela kändes lite mindre påtagligt. Lyckligtvis var det inte särskilt långt till värdshuset som Ayperos ordnat åt dem, men nog för att hon skulle hinna pusta ut en aning.

”Människornas egen hybris… Men som ni säger, käre mak…[Read more]

Repet började dra upp dom och Ise höll desperat fast i Sigrids lealösa kropp. Hon var inte troende men bad ändå en tyst bön att jägarinnan var vid liv. Hon hade inte tid att stanna upp och se efter, de måste bara komma bort från de där sakerna just nu. Efter vad som kändes som en evighet lättade dimman och när de nådde kanten på stupet rusade…[Read more]

Hon hade inte kunnat hoppats på ett bättre svar från sin vän. Elbereth sa ingenting mer om saken under resten av kvällen, utan försökte så gott det gick att bara roa sig i sin väns sällskap och mingla med de som kommit för att fira hennes tillfrisknad. Kvällen fortsatte utan konstigheter och slutade med att hon även berättade för Alethir om hen…[Read more]

Redan från början gissade Ninurith vart tanken skulle ta hennes vän. Men trots det kunde hon inte rå för att bli förvånad och ge ifrån sig ett litet skratt – inte mer än en hastig utandning och ett brett leende. För att placera päronet som hon hade hämtat innan i sin väns hand och stryka hennes handrygg milt. Det var sällan som kvinnan hade…[Read more]

Mitt i folkvimlet fanns en ung man. De mörka lockarna föll till öronen och de honungsfärgade ögonen var charmiga. Det var inte många unga kvinnor som inte tyckte om att möta hans blick. Den vanliga smutsen som brukade täcka hans kinder, näsa och armar var renskrubbade.  Något som mannen själv inte var van med. För vem var han, utan sin egna dof…[Read more]

“Det gör jag inte alls…!” väste hon, lite mer argt mellan sina tänder. Nästan som en fräsande katt. Det fanns något menande där, som om hon kanske inte ens förstod något av vampyrismens mer djuriska natur. Ilskan och hatet fanns i blicken när hon tvingande att möta hennes ansikte igen.

Hon försökte att dra sig loss, trots sin svaghet och…[Read more]

Om minnesbilderna från Nenyas stora förälskelser påverkade Athanishka lät hon det inte synas utåt. Likgiltigt satt hon med sin till synes blinda blick och spände den i Nenyas eldiga, isande blå ögon. Inte förrän hon lyckades klippa sina tankar kort och hindrade dem från att spelas upp för Athanishka rördes häxans bleka ansikte. Hon ryckte diskret…[Read more]

Duktig flicka. Nästan förnedrande ord, men ändå tycktes det nästan fylla henne lite med en hoppfull glädje. I vanligtvis hade hon fnyst åt det och be henne stoppa något i sitt arsle. Men istället hade hon samma drömmande leende, med något särade läppar så man kunde se hennes blodiga huggtänder. Beröringen fick henne att stryka sitt huvud något…[Read more]