Felaërn var som en beskyddande staty medan han väntade på att hon skulle komma ur det mörker hon sjönk in i. Men vem skulle inte göra det, efter vad hon sett och varit med om? Han kände igen den känslan från då Iserions soldater invaderat hans hem, och dödat så många han älskat och brytt sig om, då de bränt deras älskade skog tillika. Deras h…[Read more]
Felaërn skrattade nästan så det krampade i magen och han fick böja sig ned. Märkligt hur småsaker kunde få en att finna sådan barnslig glädje, en känsla han inte hade haft på länge i allvaret som konstant funnits omkring honom. Så klart var han helt omedveten om den påverka han hade på sin omgivning och henne, den lilla magi som fanns i hans b…[Read more]
Ylva Sigvaldadottir
Hon kände något, en värme och ett kittlande innan hon såg Villi. Som om han retade henne på något vis med sin magi innan han visade sig. Hon undrade om någon av de andra märkt det och sneglade sig lite runt men kunde inte se att någon av dem reagerat nämnvärt. Inte annat än hennes storebror som blängde på mannen i uppenbart m…[Read more]
Efter att ha hälsat Odenstjärna och hans bepansrade följe välkomna, innan Eirik och Asgeir på nytt han inta sina platser, sökte Eiriks blick igenom skaran som var samlad. Även om en många av dem nu tittade på honom var de på sätt och vis alla upptagna med sitt egna. Några höll på att slå vad om utfallet, några viskade sinsemellan, några bara titt…[Read more]
Han nickade åt hennes ord, det var ord som han uppskattade. Han antog de som ärliga ord som hon hade yttrat för honom, varför skulle hon ljuga om något sådant. Hennes överlevnad i Märehn skulle bygga på honom, hans folk skulle inte se henne som något annat än utlänning gift med vojvoden av politiska skäl. Utan vojvoden vem var hon då?
”Kan d…[Read more]
Uppgifterna om sin dotters försvinnande med nyheten till var hon ämnade åka hade bränt Erik Odenstjärnas temperament. Utan att tveka hade Odenstjärna beordrat sina starkaste mest välutbildade soldater kända som Elydir’s eldtrupper att samlas för avfärd. Att segla utan styrkor över öppet hav längst en rutt där många reser var enligt Odenstjärna et…[Read more]
Det fanns ett nöjt leende på Ranghildrs läppar, längtandes efter att få slå till den store klumpedunsen som dök upp på deras midvinterblot i krigsmundering. Fast hon var å andra sidan inte lika irriterad som Asgeir, för hon visste att hon snart kunde drämma till mannen för hans sätt. Ett roat leende fanns på läpparna när hon lät blicken vandra m…[Read more]
I ett charmigt litet ställe i utkanten av Formenya i ett kvarter byggd av skuren sandsten står värdshuset Den släcka elden. Dess fasad består av sandstensblock med kritvita fogar och putsat murverk i gröna färger. Dom tjärade timmer takstolarna lyfter taket som är täckt av lila mossa där diverse växter frodas i olika lysande nyanser.
‘Vad vore det för strid, om du inte fick använda alla knep du hade, kära bror?’ frågade Asgeir sin bror med ett skratt, och log brett åt både sin mor och Ylva, innan han la en arm om Eiriks axlar då de började röra sig.
Asgeir hade varit fullt fokuserad på att stiga ut ur salen tillsammans med sin bror, så att plötsligt stå ansikte mot ansikte…[Read more]
Ylva Sigvaldadottir.
Det var fler än hon som följde regenterna ut ur den varma salen. Folk fullkomligt strömmade ur den nyfikna, uppjagade och redan engagerade i den stundande kampen. Hon kunde höra att vadslagningen redan var igång och musikerna, som också följde strömmen ut, spelade stycken om stora bragder och strider. Stämningen var uppjagad…[Read more]
Seren Jung kunde räkna på sin hand hur många gånger hon inte försovit sig sedan hennes magiska krafter trätt fram och hon blivit tvingad att komma till Caras Idhrenin för att lära sig att kontrollera den. denna dag var inte ett undantag till att hon även denna dag blev sen. Hon hade nämligen hållit på att experimentera med olika växter för a…[Read more]
Odenstjärna synade Ranghildt’s bekväma fattning runt kastspjutet, han visste som alla andra hur pass skicklig hon var med vapnet, hennes rykte och bravader kunde ofta höras i sång runtom vulkanön Elydir’s fäste, Himlarnas sal. Hon var äldre än sist han såg henne, det var han också. Hennes skönhet var fortfarande lysande trots ärret, vilket…[Read more]
Ett svagt leende, som verkade finnas på Nenyas läppar allt för ofta, fanns där nu med. Hon lade sina händer på Isras kinder för att smeka dem milt och luta sig fram för att retsamt placera en kyss på hennes nästipp och lutade sin panna mot hennes för att se in i Isras vackra ögon med sina stormiga.
“Säg inte så mycket dumt om dig själv, Isra.”…[Read more]
Ayperos betraktade de två kvinnorna med en lite road glimt i ögonen, medan han hällde upp lite vin åt dem alla i glasen som stod och väntade vid ett av borden. Det fanns väl inte direkt brist på vin där hos Derendes.
‘Åh se så, jag kan förstå att överraskningar inte är till behag alla gånger, Isra, men faktum är att du har mycket otalt i din bak…[Read more]
Lite förvånad över hennes svar, höjde han på ögonbrynen, som om han var säker på att hon skulle ångra sig. Men när hon inte tog tillbaka sina ord hummade han lätt och drog fram sin ena kniv för att se på henne.
“Så, ni vill inte ha äran att lemlästa dem?” frågade han, kanske med en nonchalant ton för att sedan le svagt. Högtidligt höjde…[Read more]
Ithia såg positivt överraskad ut då Amelyn dök upp, och log ett varmt och uppmuntrande leende åt den unga, och så som hon tolkade det, ensamma kvinnan.
‘Ingen fara, men jag håller på att frysa ihjäl här, så, ska vi?’ frågade hon med en liten nickning och vände sig om för att gå genom porten.
‘Jag hatar det här förbaskade vädret, och vill komma in…[Read more]
Förvånad över sina söners kamp, eller för att vara helt ärlig, var hon mest förvånad över att Eirik hade varit den som inviterade till striden. En positiv överraskning, men också lite… stressande eller skrämmande. Fast när hon fick en uppmaning att vara domare, ryckte hon lätt på axlarna med ett leende för att röra sig ut i snön likaså.
“F…[Read more]
Tiden blev längre inte ett koncept hon riktigt förstod sig på för det kändes som om inte ens en sekund gick i det mörker hon nu befann sig i. Inget riktigt gick att greppa även om hon försökte klänga sig fast vid sina tankar och åter finns det dödliga lugn hon lärt sig ha. Handen mot sin axel var inte heller något hon uppmärksammade i början då ho…[Read more]
Kanske överreagerade hon en aning, men det kändes ändå som om hon blivit lurad på något vis, kanske för att hon själv inte hunnit dra samma slutsats lika fort. Hon hade trots allt aldrig pressat sin farmor på information kring mannen hon avlat ett barn med och hennes egen far hade heller aldrig varit särskilt pratglad. Hennes blod tycktes v…[Read more]
En glimrande blick fanns hos Nenya när Aeldir talade och även om hon först trodde att allt var ett spel för att få ut mer information. Kunde hon inte riktigt rå för att finna det intressant och längtade lite att få höra mer. Något generad såg hon på Aeldir och sänkte blicken.
“Åh, för att hela historien låter romantisk och kanske skulle ge mig sj…[Read more]