Caspian hade många brister, och en av dem kanske var att han var en man – vilket betydde att han i många gång inte kanske tänkte med förnuft utan med bravado.
‘Jag bryr mig inte om hans heder, men om min, och om din.’ sa han envist. ‘Och om det finns vittnen kan han inte neka sin förlust, om jag besegrar honom.’ ansåg han. En traditionell uppvis…[Read more]
Medan detta pågick stod Alienna neutralt, lät inte dessa busar uppvigla henne och hennes känslor. Armarna var avslappnat vid hennes sida, fingrarna knutna kanske men det var det. Hade hon inte varit bakom lås, bom och magiska spärrar hade hon så klart kunnat läxa upp dem i hyfs men det var som det var.
Nasidir fortsatte le på sitt något illmarig…[Read more]
Naróf höll sig lite i bakgrunden med förväntansfullhet då Klaus rörde sig närmare den person han fått syn på. Så klart hälsade han även på de som ville prata med honom eller kanske erbjuda honom dryck och mat, vilket han gladeligen accepterade, men de flesta var ju där för Klaus. Han kunde inte rå att le över hur Klaus gick fram till Eddy, samti…[Read more]
Ännu en gång fuktade vampyren sina läppar med tungan, blicken följde häxans långa naglar som knäppte upp kjorteln till mannen och hur han föll ner på knä. Det dröjde inte många sekunder innan Nenya var framför mannen med sina huggtänder djupt i hans strupe. Alltid så berusande… känslan av makt och hur hjärtslagen slog så fort för att bli allt…[Read more]
För att vara ärlig tänkte han nog att fingrarna var snabba nog, det brukade de nästan alltid vara och han ryckte till något när en hand lades på hans axel. Titeln fick honom nästan att fnysa till däremot, men det var åtmstone inte en människa som hade lagt sin hand på honom. De smutsiga jävlarna. Inte för att denne såg mindre hotfull ut där…[Read more]
Blicken följde henne när hon reste sig upp, plötsligt kände han sig nästan lite… liten där han satt så tafatt på golvet. Utan några vettiga ord att komma med. Kinderna löjligt varma och röda som han mer än gärna gömde bakom sina händer som han gnuggade kinderna med. Som om han försökte värma kinderna efter kylan. Fast återigen fick hon…[Read more]
Om Eddy hade haft något i sin mun och tuggat på, skulle han säkert satt i halsen nu. Hur visste han ens hennes namn? Förstås var det magin de alla hade – hon kunde se det, känna det och nästan smaka den ljuva magin de alla hade i hans följeslagare. En varm rodnad prydde hennes kinder och hon lät sitt hår falla ner lite mer framför hennes ansik…[Read more]
Den unge brinken såg på henne lite storögd, hon bad ju honom att följa med! Han hade aldrig föreställt sig få den frågan av en alv som henne. Då orden som följde såg han nästan förvirrad ut.
‘En nekromant?’ undrade han, som om han knappt kunde ta in det. Hon såg ju inte ut som en sådan, eller i alla fall enligt de berättelser man hörde om mörka…[Read more]
Det kändes uppfriskande att tala med någon som inte behandlade henne enligt den titel hon bar. Så klart hade hon levt med det hela sitt liv, först som prinsessa, och sedan som drottning. Men hennes barndom i Aldiea hade varit rätt bekymmerslös, och hon hade älskat att springa omkring i staden där hon hade umgåtts med vem som helst i staden.…[Read more]
Midvintertiden var en folkfest utan dess like i Brinke, snarare än att spendera tiden i sina hem med sin familj (vilket man också så klart gjorde) var det mer av ett kollektivt firande där hela samhällen, byar och städer i Brinkeland gick ut och firade tillsammans. Man delade på allt, mat och dryck, och gav varandra gåvor för att visa varandra…[Read more]
Precis som så många vintrar tidigare stirrade Eddy storögt på Klaus och de varelser som var bakom honom. Konstigt var det nog inte att hon, likt som så många andra fann dem fascinerande. Magin som verkade drypa om dem, känslan av en ålder som var ålderlös… både ung och gammal på samma gång. Som vanligt hade hon sina stora utstickande…[Read more]
Ayperos verkade nöjd med Isras prestation med vakterna och gav henne ett litet uppmuntrande leende, trots den allvarliga sits de befann sig i. Ändå var det som om han såg på henne en lite längre stund med sina mörka ögon, nu då situationen landat och de landat i fristadens säkerhet. De hade så klart ett tydligt mål här, att finna Nenya så fort…[Read more]
Hennes blick på honom visade att hon inte hade något förakt mot honom för vad han har, vilket hade varit tydligt om de kanske hade fångat någon annan typ av högalv. Inte för att man kunde dra alla över en kam, men situationen med den rådandek onflikten hade ju inte dykt upp av sig själv. Om situationen inte var så allvarlig som den var hade hon än…[Read more]
Egentligen ville hon skrika efter häxan, ensamheten i detta rum skrämde henne. Speciellt med de kommentarerna som hon lämnat med Isra och Ayperos. Hon visste förstås att det inte stämde. De älskade henne, på samma sätt som hon älskade dem. Fast trots det kunde hon inte rå för att krypa fram tvivel inom henne som hon försökte att skjuta undan.…[Read more]
Mycket att ta in, allt det som hennes vän sa. Fast hon gjorde det förstås inte utan ett leende och justerade hennes väns hår efter att hon hade fått på sig sin klänning. Små hårstrån som envist stack ut som kvistar ifrån ett fågelbo. Något hon alltid hade gjort för att lugna sig själv och tänka. Låta sina fingrar fokusera på något annat under…[Read more]
Det var en märklighet av värme och distans som låg mellan dem. En besvärlig uppväxt för Ambrosina, en mor som försökt göra sitt bästa men som knappast hade de rätta verktygen för att uttrycka traditonella moderliga känslor. En mor som fokuserade på sin plikt kanske mer, samtidigt som hon alltid var tvungen att bevisa sig själv mångfaldt mer…[Read more]
Alienna kunde nog inte undgå att mannen hade ett rätt skarpt sinne själv, på sättet han inte föll in i hennes små försök att få honom att berätta om sig själv – eller så kanske han bara var vaksam. Men en person med hans bakgrund var ofta tvungen att vara en problemlösare, och troligtvis ha ett skarpt sinne för att klara av att hantera magin…[Read more]
Först hade hon tänkt säga emot, skrika i hennes ansikte – men när hon drog handen över hennes kind, hals och bröst kunde hon inte rå för att kråma sig där under hennes beröring. Snabb som den vampyr hon var, höll hon ett hårt tag om hennes hand för att hindra henne ifrån att gå.
“Lämna mig inte…” viskade hon, det fanns en rädsla där. En r…[Read more]
Det var kanske först vid hans fråga som hon blev lite mera självmedveten. Tre dagar i en cell, inte illa behandlad men nog förnedrad. Utan att ha fått tvätta sig ordentligt, att behöva uträtta sina bestyr där. Säkert hade de räknat med att hon skulle mjuka upp då, men hon var en van resenär och lite smuts fick henne inte att gråta eller kuva si…[Read more]
Vad det var som dragit dit honom varken visste eller kände hon. Om hon inte var hämmad av runorna kanske hon hade kunnat känna vissa av hans intentioner. Men nu var hon bara en alv utan magi. Att han inte visste vem hon var riktigt var en tanke som knappt slog henne, då hon blivit så van med att alla behandlade henne enligt den titel hon bliv…[Read more]