Ambrosina studerade sin mor när hon satt sig på stammen och klev av sin häst för att låta den springa iväg med den andra. Hon såg ner på sin mor och blev faktiskt lite obekväm av hur liten hennes mor var i jämförelse när Ambrosina stod upp framför henne. Hon satt sig ner på marken mittemot Sarethna med benen i kors och sina händer knutna mellan…[Read more]

En rysning gick ner längst hennes ryggrad. Åtminstone hade Ayperos låtit henne ha hennes tankar ifred, eller var tillräcklig diskret med att få henne att tro annat. Vattnet som skvätte runt foten fick henne att grimasera något. Försökte så gott det gick att undvika dess droppar. Åt ordet med barn fnös hon. En längtan var inte direkt kanske det h…[Read more]

“Det gjorde jag inte, ingen av oss har sagt någonting! Allt det här är i våra huvuden. Jag bara tänkte så att du hörde.” Sa hon skämtsamt och flinade åt honom men höll hårdare om handen hans när hon kände hans hårdare grepp. “Men det låter som att du har någonting obearbetat där, som du verkligen behöver granska. Dina känslor kring henne hämmar…[Read more]

“Makt?” skrockade han, ännu en gång som en fnysning för att skaka på huvudet med ett litet roat leende. För att låta blicken vandra mot den vackra omgivningen. Ett sting av saknade inom honom. Vad kunde det egentligen blivit? Om saker hade varit annorlunda. Han suckade lätt.
“Makt har aldrig varit något jag begärt. Snarare kunskap, och nyfikenh…[Read more]

Ni-hin blinkade vetande åt Toku. “Smart, spela dum. Man vet aldrig om jag är skickad för att faktiskt få reda på svaret på den frågan. Att genom ditt tonläge antyda att du kanske bara låtsas att du har en plan lämnar mig gissandes.” Hon flinade åt Toku och lade sig sedan ner på gräset bredvid henne och stirrade upp i skyn.

“Oavsett har du mig.…[Read more]

Agaroth höll sin hand under en vacker gul blomma som växte ut ur stammen på ett träd intill dem och studerade den noga, medan hon reflekterade över hans ord. “Det kan jag förstå. Ibland är makt ett väldigt komplicerat ämne. Din hunger för det dog visst aldrig ut. Är du mättad?” Hon vände blicken mot honom och log svagt, hennes känslor bland…[Read more]

Först hade han sett sig omkring, som om han hade svårt att riktigt förstå vart han var någonstans. Som om allt det som hänt, alla de sekler hade varit en mardröm. Det var nästan som om han hade tänkt förklara för sin mästare om drömmen. Fast… det var ingen dröm. Det märkte han snart nog och han skakade på huvudet för att vakna till något med s…[Read more]

Agaroth beslutade sig för att läget inte var det bästa för att lära känna sin gamla vän på nytt, hon ville inte gärna prata med någon genom gallret på en cell, så hon valde istället att utnyttja den tillfälliga sårbarheten som den magilösa ytan innebar för vännen hennes och svepa in honom i en drömvärld. Så hon satt sig ner i en meditativ ställni…[Read more]

Tiden hade passerat långsamt i cellen. Inte för att han vanligtvis brukade fundera över tiden när den hade en tendens att inte vara så rak som många ansåg den var. Men i den mindre cellen hade han första gången på länge känt sig uttråkad och en aning nervös. Alienna var så förbannat naiv ibland. Som om hon inte såg motpartens illvilja. Or…[Read more]

“Jag minns inte att jag lärde dig hur man blev tillfångatagen.” Skojade Agaroth samtidigt som hon klev framför Tathnels cell av sten, jord och grenar. “Det är jag, Agaroth!” Hon höll en hand mot sitt hjärta och log åt honom, innan hon också höjde lite på sin stora hatt med ena handen för att se honom tydligare. Hon fnittrade till lite när en eko…[Read more]

Orden fick henne att humma lätt medan hon funderade. Inte för att hon själv hade fått mycket sömn av allt ljud. Eller för den delen, tanken på Solfalkarna som skulle hamna i trubbel å hennes vägnar. Kunde inte Okaji få sina tankar och förnuft till det bättre? I slutändan var hon ju inget mer än en gammal kammarjungfru. Eller nå, hon han väl knappt…[Read more]

Nervöst stod Ninurith och drog i sin klänning. Varför var hon inte helt säker på – för i centrum var hon van med att vara. Faktum var att hon trivdes i det. Kanske det snarare var ämnet och nervositeten för sin vän. Förstås klarade sig Elbereth väl. Ett vackert tal som gjorde precis vad det skulle – väcka tankar, känslor och diskussion. B…[Read more]

“Sekt eller inte, om ni hjälper medmänniskor när ni får chansen borde ingenting mer förväntas av er. Jag förstår att det är naivt, men kejsaren våran borde önska inget mer eller mindre från sitt folk än just det. Min by så som så många andra odlar mat åt kejsarens trupper så väl som folket i Masei och om ditt folk kan rädda den, så som ni vald…[Read more]

Ni-hin nickade. “Hon gör sig inga tjänster just nu. Snart kommer kejsaren tröttna, stänga portarna till staden och börja hetsa fram henne och hennes folk med alla medel. Du kanske är värt det, dock, men hon gör sig fiender både inom och utanför palatset. Jag sover väldigt lätt, så det där hornet de blåser i varje natt driver även mig lite galen.…[Read more]

“Det där har jag aldrig förstått. Jag tänker mig att en som inte vill leda, blir ganska dålig på det. Samma som att jag inte skulle sätta någon som inte vill strida bakom ett svärd. Det blir för opålitligt. Nu råkar jag leda ändå, men av situationen att döma har jag troligtvis redan gjort en hel del misstag.” Hon log åt Maeve innan hon sedan noga…[Read more]

Åt brödernas diskuterande gjorde rynkade hon lite på näsan för att låta blicken vandra ut mot horisonten. De vackra gröna kullarna, staden nedanför och det okända. Trots allt hade hon förstås varit utanför Isilas men hon skulle snarare kalla det att forslas som boskap till nästa slakt.

“Oavsett om vi skulle använda mig som någon jävla ursäkt,…[Read more]

Rodnaden var irriterande nog kvar på hennes kinder – det kändes som ett nederlag och hon höll hårt i sjalen som hon hade fått ifrån den yngre brodern. Något tomt där i hennes blick, som om hon inte riktigt ville kommentera det – eller kanske snarare erkänna för sig själv och andra vad som egentligen hänt. Innan hon hann protestera hade Caspian låt…[Read more]

Förvånat spärrade Toku upp ögonen – trots allt trodde hon inte att det skulle vara något som hon skulle koppla ihop så snabbt. Förstås hade hon hört om hur bråkigt det var i staden – men hur illa det egentligen var… Det var inget som hon hade någon aning av.

“Kanske…?” svarade hon lite blygt kanske för att spärra upp ögonen.

“Me…[Read more]

Komplimangen gjorde henne varm inombords – det var trots allt inte för dumt att få det bekräftat som hon redan visste. För det var ju trots allt inte svårt att se hennes mystiska skönhet. Det där farliga som få kunde satt fingret på innan. Elegant rörde hon sig vid Athanishkas sida för att låta blicken vara framåt på de många hus och ibland knu…[Read more]