Nenya trodde inte att hon skulle levt längre, att kvinnan framför henne skulle pulverisera henne… eller vad nu häxor som henne gjorde med sina fiender. För att omfamna smärtan, som aldrig kom, slöt hon ögonen. Men det kändes nästan lite… löjligt när hon lade märke till att hon stod där hel. Lite försiktigt öppnade hon ena ögat, nästan med en r…[Read more]

Ise snodde runt vid ljudet av Sigrids skrik och såg Abbe stoppa Sigrun från att slänga sig efter som syster. Vidar hade redan börjat kolla av sina spännen för att se så allt satt där det skulle och deras blickar möttes. Ise nickade kort och gick fram till Abbe och Sigrun.

“Sigrun, håll koll utför stupet och täck oss med din båge om du ser något…[Read more]

Orden som hade kommit ifrån Sloan fick henne att rodna, det var svårt att se någon annan färg än rött i hennes kinder. Varför skulle han säga så för? Blicken och orden som Verena yttrade var inte heller något som hjälpte till. När allt väl var klart, svingade hon sig upp på hästen. Den röda färgen hade avtagit nu, men då hon påpekade att de skul…[Read more]

En lätt dimma hade börjat rulla in på markerna nedanför stupet. Det oroade Gerda lite men vinden låg på och skulle förhoppningsvis skicka vidare det förrädiska vädret relativt fort. Odd försäkrade dem att när de fortfarande var nära bergen kunde vädret skifta mycket fort. Ena timmen kunde de få regnoväder, kanske till och med snö, för att näs…[Read more]

All färg dränerades från Rhigs ansikte och hon bara stirrade på Renn. Hörde hon verkligen rätt? Läste hon in för mycket i hennes ord? Rhig kanske inte var vassaste kniven i lådan men nog kunde hon sätta ihop dessa pusselbitar. Hon såg sig omkring och kramade sin yxa hårt i handen, redo.

”Vänta lite här nu… Menar du alltså att din syster är kvar…[Read more]

Verena stirrade stumt på Sloan med en förvirrad uppsyn och hopdragna ögonbryn. Hon hade aldrig ens haft en tanke på att Vinga haft känslor för henne. Verena var generellt väldigt dålig på att uppfatta känslor av romantiskt slag, både mot sig själv och mellan andra. När romanser påpekades inom kompaniet – för det hände givetvis ibland – var hon…[Read more]

Orken höjde ett av sina buskiga ögonbryn för att sedan rycka på axlarna över det hela för att sedan bjuda på ett litet skrockande.

“Jaha, inte visste jag att det var den Tussie du talade om.” sa Rushla med ett svagt leende för att ta emot varorna som hon lade under disken utan att direkt kolla på det desto mer.

–

Skogstrollet hade inte direkt f…[Read more]

I Renns ansikte var det ingenting som sa att hon skämtade däremot, utan hon såg mer allvarlig ut nu än de flesta dagarna. För att vara ärlig var den lilla luckan också medvetet gjord. Det var inte många vuxna eller ungdomar som skulle passa in där. En liten suck lämnade hennes läppar och hon såg kanske lite nervös ut.

“Inte många år innan du f…[Read more]

Lias ögon blev ännu större av under när ett vackert skogstroll kom in genom dörren och verkade vara bekant med både Rushla och Faegrim. Skogstrollet, Tussie verkade hon kallas, var nog skogstrollet från Faegrims historia. Hon verkade också ha varit på värdshuset innan utan Faegrims vetskap, till hans stora förtret verkade det som. Lia hoppades at…[Read more]

“Jag kan försäkra dig om att jag skulle vara misstänksam på vem som helst som plötsligt dök upp och ville slå sig med vårt följe. Men vad säger du Asgeir?” Var det rimligt att vara så misstänksam? Eirik blickade bak i ledet där han i periferin såg Torsten verka genuint komma överens med mannen. Är jag den enda som misstänker något? Ja. Men s…[Read more]

<p style=”text-align: center;”>Ise spenderade färden mot stupet med att försöka identifiera de bär och svampar Gerda pratat om till frukosten och frågade den äldre kvinnan om hon fått det rätt varje gång hon trodde sig hittat något, och när de kom ut ur den dysta skogen kände Ise sig lite mer säker på de olika växterna man kunde hitta här omkr…[Read more]

Gerda ryckte på axlarna, hade inte direkt en bättre idé att komma med utöver att lämna jakarna.

”Det är ju lugna djur så det kan gå!” sade Abbe optimistiskt och log snett. Han och Vidar kunde säkert med sin råstyrka få det att funka, bara de lyckades säkra upp de stackars djuren ordentligt så inget kunde hända dem om de blev rädda halvvägs ne…[Read more]

En djup bekymmersrynka bildades mellan Rhigs mörka ögonbryn. Hon förstod inte riktigt varför hon blev anförtrodd med en så pass välbevarad hemlighet, även om hon antog att det hade med hennes nya position att göra. Hade den förre i hennes tjänst fått samma kunskap? Rhig vred lite obekvämt på sig och följde efter Renn in i cellen, tittandes miss…[Read more]

Plötsligheten i Nenyas försvinnande både från den fysiska platsen men också ur hennes sinne fick till slut drottningen att ge vika och hon tvingades famla efter Ayperos ena arm för att lyckas hålla sig stående. De hade delat ett band så länge att det nästan blivit en del av hennes eget sinne, och nu slets det från henne så brutalt att det kändes s…[Read more]

Kellan såg Tandor springa mot honom. Hans hjärta rusade i bröstet. Han hade aldrig varit så rädd i sitt liv. Tandor var en farlig man, och Kellan visste att han inte var någon match för honom. Men han var tvungen att försöka skydda sig själv, och A’eldia.

Han reagerade instinktivt. Han tryckte på avtryckaren, och armborsten sköt ut sin skäkta.…[Read more]

Garnisonsmästaren iakttog Caspian med smala ögon. Han hade instinktivt inte tyckt om mannen men så hade han svårt för auktoritärer överlag. Det var det som var det bästa med att vara på toppen, att slippa lyssna på andra. Så kom den här paladinen och störde honom i hans vardag. Men det var inte bara det att mannen var övre honom i rang som stör…[Read more]

Ylva

Hon kunde känna av den spända stämningen bröderna emellan, eller kanske var det situationen som var spänd snarare än bandet männen emellan. Hon lät blicken vandra från den ena till den andra och det var Eirik som bröt tystnaden. Hans röst var mer krävande och som att han var van vid att ge order som skulle följas. Asgeir följde upp med en mi…[Read more]

Faegrim log ett brett leende då Lia verkade komma över sin inre kamp och beslöt sig för att ta ett steg ut i det okända. Ja, inte helt olikt hur det varit för honom första gången.
‘Så ja, så ska det låta! Du kommer inte ångra dig! Det första steget är alltid skrämmande, tro mig – jag vet! Det är mycket säkrare att sitta hemma i soffan framför e…[Read more]

Ett ungt skogstroll, med ett hår lika mörkt som en klar vinternatt och vågor som ramade in det något runda ansiktet öppnade dörren och en vind ven in. Vinden fick många att hojta till och be henne att stänga dörren, vilket hon snabbt gjorde. Hyn var lika mörkt som den ljusaste barken på träden och ögonen var samma färg som den vårgröna moss…[Read more]