Att Ayperos humör speglade hennes eget var för henne ingen nyhet, hon kunde trots allt känna det genom bandet de delade, men trots det så förvånade hans tonläge henne en aning när han tilltalade Izotar, eller den vålnad som en gång varit hennes far. Hon hade mött hans blick i samma stund som han valt att stiga fram för att möta dem. Det var en a…[Read more]

En märklig känsla – som om han skulle vara tillbaka till att vara en liten pojke igen. Som precis hade gjort något dumt som Agaroth ville lära honom något. Just som då, var det så många ord och saker att det var svårt att följa med. Eller kanske var det snarare en fråga om att han inte riktigt ville lyssna?

“Har du börjat prata ännu mer sen de m…[Read more]

En rysning gick ner längst hennes ryggrad. Åtminstone hade Ayperos låtit henne ha hennes tankar ifred, eller var tillräcklig diskret med att få henne att tro annat. Vattnet som skvätte runt foten fick henne att grimasera något. Försökte så gott det gick att undvika dess droppar. Åt ordet med barn fnös hon. En längtan var inte direkt kanske det h…[Read more]

“Makt?” skrockade han, ännu en gång som en fnysning för att skaka på huvudet med ett litet roat leende. För att låta blicken vandra mot den vackra omgivningen. Ett sting av saknade inom honom. Vad kunde det egentligen blivit? Om saker hade varit annorlunda. Han suckade lätt.
“Makt har aldrig varit något jag begärt. Snarare kunskap, och nyfikenh…[Read more]

Först hade han sett sig omkring, som om han hade svårt att riktigt förstå vart han var någonstans. Som om allt det som hänt, alla de sekler hade varit en mardröm. Det var nästan som om han hade tänkt förklara för sin mästare om drömmen. Fast… det var ingen dröm. Det märkte han snart nog och han skakade på huvudet för att vakna till något med s…[Read more]

Tiden hade passerat långsamt i cellen. Inte för att han vanligtvis brukade fundera över tiden när den hade en tendens att inte vara så rak som många ansåg den var. Men i den mindre cellen hade han första gången på länge känt sig uttråkad och en aning nervös. Alienna var så förbannat naiv ibland. Som om hon inte såg motpartens illvilja. Or…[Read more]

Orden fick henne att humma lätt medan hon funderade. Inte för att hon själv hade fått mycket sömn av allt ljud. Eller för den delen, tanken på Solfalkarna som skulle hamna i trubbel å hennes vägnar. Kunde inte Okaji få sina tankar och förnuft till det bättre? I slutändan var hon ju inget mer än en gammal kammarjungfru. Eller nå, hon han väl knappt…[Read more]

Nervöst stod Ninurith och drog i sin klänning. Varför var hon inte helt säker på – för i centrum var hon van med att vara. Faktum var att hon trivdes i det. Kanske det snarare var ämnet och nervositeten för sin vän. Förstås klarade sig Elbereth väl. Ett vackert tal som gjorde precis vad det skulle – väcka tankar, känslor och diskussion. B…[Read more]

Nej, hon hade faktiskt inte tänkt så långt som namn, men det var förstås som Ayperos sade, och hans ord väckte tankar på ett liv som sedan länge låg i det förgångna. På hennes familj, den som varit och som aldrig mer skulle vara densamma. Men kanske ändå…

”Zator, om det är en pojke”, svarade hon med ett litet snett leende innan hon med en axe…[Read more]

Åt brödernas diskuterande gjorde rynkade hon lite på näsan för att låta blicken vandra ut mot horisonten. De vackra gröna kullarna, staden nedanför och det okända. Trots allt hade hon förstås varit utanför Isilas men hon skulle snarare kalla det att forslas som boskap till nästa slakt.

“Oavsett om vi skulle använda mig som någon jävla ursäkt,…[Read more]

Hon nickade eftertänksamt åt Bodils ord, det där med att hatet blivit en identitet i Ranheim och att hon var att beskylla… Det var förstås ingen idé att förneka det. Hon hade själv låtit sitt eget hat ta en allt för stor plats och hon hade agerat utefter det och nu stod hon mitt i konsekvensernas centrum.

”Det är kanske det som gör en riktigt…[Read more]

Just precis; Caspian var kapabel att använda magi även på en liten skala, vilket var det formella skälet till att han tvingades gå med i Paladinorden. Ett stort hot han skulle annars utgöra hävdades det bland de utomstående, som om det var inte skrattretande nog för Galeas till att börja med. “Min kära bror borde ägna lite tid åt att förbättra si…[Read more]

Rodnaden var irriterande nog kvar på hennes kinder – det kändes som ett nederlag och hon höll hårt i sjalen som hon hade fått ifrån den yngre brodern. Något tomt där i hennes blick, som om hon inte riktigt ville kommentera det – eller kanske snarare erkänna för sig själv och andra vad som egentligen hänt. Innan hon hann protestera hade Caspian låt…[Read more]

Förvånat spärrade Toku upp ögonen – trots allt trodde hon inte att det skulle vara något som hon skulle koppla ihop så snabbt. Förstås hade hon hört om hur bråkigt det var i staden – men hur illa det egentligen var… Det var inget som hon hade någon aning av.

“Kanske…?” svarade hon lite blygt kanske för att spärra upp ögonen.

“Me…[Read more]

Komplimangen gjorde henne varm inombords – det var trots allt inte för dumt att få det bekräftat som hon redan visste. För det var ju trots allt inte svårt att se hennes mystiska skönhet. Det där farliga som få kunde satt fingret på innan. Elegant rörde hon sig vid Athanishkas sida för att låta blicken vara framåt på de många hus och ibland knu…[Read more]

Det var något speciellt med Nemea som Galeas kunde inte sätta fingret på, som om hon var mer än bara en mycket imponerande knivmästarinna. Även om reservarvingens hedonistiska sida ville mer än gärna belöna henne med utomordentlig bekvämlighet och njutning, fanns det också en genuint intresse att lära känna henne på djupet och undanröja pot…[Read more]

“Jag är verkligen seriös, kära bror, och dettas poängteras bara för övertydlighetens skull.” Galeas såg på Caspian vars ansikte var färgad av en intensiv allvarsamhet. “Stormästare, biträdande stormästare, överstepräst…Det spelar ingen roll, så länge Templet kan någorlunda anpassa sig till familjens subtila röst.” Blasfemisk sekularism fanns a…[Read more]

“Deras knivar i Ordoniet är synnerligen av yppersta kvalité,” husen Dendar och Gustenburgs välstånd byggde ju på gruvdrift och hade tillgång till mineraler som passade perfekt till att smida klinger med. “Jag förstår precis vad Fröken menar; när jag spenderade mina yngre dagar i norr som page och väpnare så skedde detsamma med mig. Turligt nog…[Read more]

“Nå, vilken tur att ni båda är här då och kan hitta den perfekta matchen åt mig. Men inga gråhåriga fula typer. Speciellt inte dumma män. Det blir så tråkigt.” klagade hon med en grimas åt Galeas utläggning kunde hon inte rå för att le, ett stelt leende. Det fanns förstås en sanning där, en allt för hård en. Speciellt en som inte hon ville höra…[Read more]

Skrattet från Toku klingade vackert och avbröts av ett litet harklande. Det hade låtit så enkelt, som om det skulle räcka att hon sagt ja och tillsammans skulle de resa.

“Det är nog så… Konungen begärde att ha mig här. Egentligen…” började Toku, men var lite osäker på vad hon skulle berätta för munken och harklade sig. Åt helvete med det…[Read more]