Över Aliennas reaktion insåg Tath’nel att han låtit sin ensamhet och smärta tagit det bästa av honom. När gallret exploderade i alla dess bitar och han försökte att täcka sig själv bäst han kunde – även om det kom några flisor i armarna. Han reste sig upp och strök försiktigt en hand över Aliennas kind. Så nära kunde hon säkert se att det fanns f…[Read more]

Tystnaden var något Nenya inte riktigt hade haft problem med innan. Ibland kunde det vara skönt – trots allt var det sällan helt tyst för henne, hjärtan som slog… och alla andra ljud som hördes så högt för henne. Som steg, viskningar… Men tystnaden dem emellan och Athaniskas blick som så rastlöst vandrande över himlen och mannen… Det var någ…[Read more]

Inte ens hade han hunnit öppnat munnen innan namnet yttrades – från flera håll. Lite desorienterat öppnade han sina ögon för att vända huvudet mot Agaroth. Snart nog märkte han även Aliennas vackra närvaro… och någon ynglings. Ögon smalnade något av en avundsjuka när han såg hur de höll hand. Förstås var han van med hennes varma sätt mot an…[Read more]

Åt hennes förslag att gå igenom talet igen gjorde hon en liten grimas – som ett otåligt barn som var tvungen att göra något som de inte ville.
“Måste vi…?” klagade Ninurith för att sedan milt lägga en hand på hennes kind när hon fortsatte att prata om sin egna nervositet.

Tankar som själv hade rört sig i hennes egna huvud. Vad kunde egentl…[Read more]

En ovanlig rodnad spred sig på hans mörkare hy. Goda vänner, eller minnen, var saker som han hade haft sparsamt om de senaste årtusendet Trots allt var han enbart en av många av hennes lärlingar och det kändes märkligt att hans lektioner var bland hennes fasta minnen. Samtidigt som en ära.

“Så många gånger du tvingade lära mig något?” reta…[Read more]

Svaret från den nästintill främlingen förvirrade henne – kunde det faktiskt vara så? Att hon hade någon inom dessa murar som hade kunnat hjälpa henne? Det var åtminstone en uppfriskande tanke och hon höll ner huvudet artigt som tack.

“Jag vet faktiskt inte…. riktigt vart jag ska börja. Men Okajis framfart i staden oroar mig.” påpekade…[Read more]

”En riktigt dålig spion om så vore fallet”, svarade hon Bodil med en liten frustning och en avfärdande gest med handen. Trots det så fanns det fortfarande ett litet leende på hennes läppar, hon såg ju det ursäktande leendet i Arands ögon och hans oro, även om ingen annan skulle göra det.

”Monsterjägaren här är en gammal vän, men jag hade inte fö…[Read more]

Att Ayperos humör speglade hennes eget var för henne ingen nyhet, hon kunde trots allt känna det genom bandet de delade, men trots det så förvånade hans tonläge henne en aning när han tilltalade Izotar, eller den vålnad som en gång varit hennes far. Hon hade mött hans blick i samma stund som han valt att stiga fram för att möta dem. Det var en a…[Read more]

En märklig känsla – som om han skulle vara tillbaka till att vara en liten pojke igen. Som precis hade gjort något dumt som Agaroth ville lära honom något. Just som då, var det så många ord och saker att det var svårt att följa med. Eller kanske var det snarare en fråga om att han inte riktigt ville lyssna?

“Har du börjat prata ännu mer sen de m…[Read more]

En rysning gick ner längst hennes ryggrad. Åtminstone hade Ayperos låtit henne ha hennes tankar ifred, eller var tillräcklig diskret med att få henne att tro annat. Vattnet som skvätte runt foten fick henne att grimasera något. Försökte så gott det gick att undvika dess droppar. Åt ordet med barn fnös hon. En längtan var inte direkt kanske det h…[Read more]

“Makt?” skrockade han, ännu en gång som en fnysning för att skaka på huvudet med ett litet roat leende. För att låta blicken vandra mot den vackra omgivningen. Ett sting av saknade inom honom. Vad kunde det egentligen blivit? Om saker hade varit annorlunda. Han suckade lätt.
“Makt har aldrig varit något jag begärt. Snarare kunskap, och nyfikenh…[Read more]

Först hade han sett sig omkring, som om han hade svårt att riktigt förstå vart han var någonstans. Som om allt det som hänt, alla de sekler hade varit en mardröm. Det var nästan som om han hade tänkt förklara för sin mästare om drömmen. Fast… det var ingen dröm. Det märkte han snart nog och han skakade på huvudet för att vakna till något med s…[Read more]

Tiden hade passerat långsamt i cellen. Inte för att han vanligtvis brukade fundera över tiden när den hade en tendens att inte vara så rak som många ansåg den var. Men i den mindre cellen hade han första gången på länge känt sig uttråkad och en aning nervös. Alienna var så förbannat naiv ibland. Som om hon inte såg motpartens illvilja. Or…[Read more]

Orden fick henne att humma lätt medan hon funderade. Inte för att hon själv hade fått mycket sömn av allt ljud. Eller för den delen, tanken på Solfalkarna som skulle hamna i trubbel å hennes vägnar. Kunde inte Okaji få sina tankar och förnuft till det bättre? I slutändan var hon ju inget mer än en gammal kammarjungfru. Eller nå, hon han väl knappt…[Read more]

Nervöst stod Ninurith och drog i sin klänning. Varför var hon inte helt säker på – för i centrum var hon van med att vara. Faktum var att hon trivdes i det. Kanske det snarare var ämnet och nervositeten för sin vän. Förstås klarade sig Elbereth väl. Ett vackert tal som gjorde precis vad det skulle – väcka tankar, känslor och diskussion. B…[Read more]

Nej, hon hade faktiskt inte tänkt så långt som namn, men det var förstås som Ayperos sade, och hans ord väckte tankar på ett liv som sedan länge låg i det förgångna. På hennes familj, den som varit och som aldrig mer skulle vara densamma. Men kanske ändå…

”Zator, om det är en pojke”, svarade hon med ett litet snett leende innan hon med en axe…[Read more]

Åt brödernas diskuterande gjorde rynkade hon lite på näsan för att låta blicken vandra ut mot horisonten. De vackra gröna kullarna, staden nedanför och det okända. Trots allt hade hon förstås varit utanför Isilas men hon skulle snarare kalla det att forslas som boskap till nästa slakt.

“Oavsett om vi skulle använda mig som någon jävla ursäkt,…[Read more]

Hon nickade eftertänksamt åt Bodils ord, det där med att hatet blivit en identitet i Ranheim och att hon var att beskylla… Det var förstås ingen idé att förneka det. Hon hade själv låtit sitt eget hat ta en allt för stor plats och hon hade agerat utefter det och nu stod hon mitt i konsekvensernas centrum.

”Det är kanske det som gör en riktigt…[Read more]

Just precis; Caspian var kapabel att använda magi även på en liten skala, vilket var det formella skälet till att han tvingades gå med i Paladinorden. Ett stort hot han skulle annars utgöra hävdades det bland de utomstående, som om det var inte skrattretande nog för Galeas till att börja med. “Min kära bror borde ägna lite tid åt att förbättra si…[Read more]

Rodnaden var irriterande nog kvar på hennes kinder – det kändes som ett nederlag och hon höll hårt i sjalen som hon hade fått ifrån den yngre brodern. Något tomt där i hennes blick, som om hon inte riktigt ville kommentera det – eller kanske snarare erkänna för sig själv och andra vad som egentligen hänt. Innan hon hann protestera hade Caspian låt…[Read more]