”Nej, du är Iselems rättmätiga drottning. Jag borde buga djupare”, svarade hon med ett litet roat leende åt Seras ord, men för henne var det sanningen. Ormdrottningen må ha tagit hennes titlar, men trots det så hade framtiden aldrig varit tydligare. Sera skulle sitta på tronen, annars skulle de alla gå under, och kanske var det därför som h…[Read more]

Lite fundersamt såg Toku på handen skulle det verkligen vara en god idé? Tankarna virvlade omkring inuti henne. Skulle det inte ta bort en del av henne?. Rädslan för smutsen hade styrt henne så länge, så djupt rotad att det var svårt att föreställa sig ett liv utan den. Hennes hand darrade lite när hon tog ett steg närmare Ni-hins utsträckta h…[Read more]

Trots förvarningen att de skulle få besök kände sig Nenya nästan lite irriterad att bli störd i ett sådan delikat stund. Nå, hon var förstås inte blyg – men något bittert i munnen blev det av att göra sådant framför sina släktingar. Framförallt efter deras kommentarerna. Lite dramatiskt suckade hon och gav Athaniskha en hastig kyss på läpparna som…[Read more]

Salim hade känt Seras armar runt sig när hon omfamnade honom. Hårt, som om hon inte ville släppa taget. Och kanske ville han inte heller. Men de kunde inte hålla fast vid det som varit. Tårar brände bakom hennes ögon, det såg han men lät bli att kommentera det. Sera svalde dem, precis som han gjorde. Det fanns ingen plats för tårar här. De sto…[Read more]

Hjärtat slog snabbt i Seras bröstkorg och hon kunde inte rå för att skratta varmt när Salim hade omfamnat henne. Hårt omfamnade hon honom, som om hon inte ville släppa taget om sin kusin. En av de få som fick henne att känna sig trygg, en kort glimt av den underbara uppväxt hon hade haft. Bakom de klarblåa ögonen var det inte svårt att se hur t…[Read more]

Folkmord. Utvisning. Stöld. Smärta, sorg, död. Eshe förde sin bara hand längst en av de forna byggnaderna i den övergivna staden de blivit kallade till och undrade om detta en gång varit en plats hennes folk kallade hem. Hon visste att det som idag är människans en gång varit deras, men tiden hade slukat så mycket av det förflutna att hon inte ha…[Read more]

Tath’nel hade tänkt svara på det politiska samtalet och sina egna tankar. Förstås behövde de vara försiktiga i vad de skulle nämna och säga men också… Han rynkade på ögonbrynen hur de blev avbrutna av en högalv han inte riktigt verkade ha lagt på sitt egna minne. Men han kände typen. Idioter, högt uppsatta arslen. Alver som alltid hade lagt ett…[Read more]

Hon hade avrått prinsessan från den dumdristiga idén, men hade hon lyssnat? Givetvis inte. Hon hade, som vanligt, gjort precis som hon själv fann för gott. Det enda Ismat hade kunnat göra var att erbjuda en säker plats att mötas på, meddela Salim och förgäves försöka se vart detta skulle leda dem. Hon var inte säker på att Sera skulle uppskat…[Read more]

Kanske var det bara till hälften ett skämt från Bodils sida, men Maeves min surnade en aning. Hon mindes allt för väl hur Turins folk redan försökt sig på den taktiken, att dräpa henne medan hon sov. Det var lika fegt nu som då, men hon fick snart släppa tankarna på det hela. De klev ned i en dal som förvånansvärt nog fortfarande bar spår av gr…[Read more]

Drottningen gav Tath’nel ett litet roat leende, ett som avslöjade hur väl hon kände honom, det var tydligt att han saknat att vara i dett sällskap och denna omgivning med tanke på hur enkelt han beställde av personalen. Lite lugn, lite ro, innan det hårda arbete som väntade dem började.
‘Framtiden och gott sällskap,’ sa hon, och höjde sitt gl…[Read more]

Salim satt redan vid mötesplatsen, omsluten av nattens tysta öken och den svala vinden som svepte över sanddynerna. Den dova gnisslingen från några hängande lampor i det lilla tältet var det enda ljudet i nattens stillhet, medan han väntade på Sera. Han och Sera hade länge sedan beslutat att liknande möten skulle ske på denna avlägsna plats, långt…[Read more]

Arand kunde känna hur pulsen ökade när de närmade sig dalen. Kanske var det stämningen, kanske vad som väntade. Med sin träning tvingade han ner pulsen, höll sitt sinne lugnt och skarpt. Kylan bet genom kläderna, men det var inte kylan som gjorde honom nervös. Det var något annat i luften, en känsla som kröp längs huden som en klibbig, obek…[Read more]

Brinken verkade lite tveksam, visst han var ju van med att röra sig under marken då så många hem i Brinke var under marken i det kulliga landskapet. Men detta verkade så mycket mer mörkt och otäckt på något vis, trots att de befann sig i ett ökenrike med hur mycket sol och värme som helst. Han såg på de andra, som för att se om de kanske tänkte…[Read more]

Hillevi studerade honom när han spekulerade och lekte med olika idéer. Det var uppfriskande helt klart att se honom så, men också så väldigt märkligt. Hon kunde inte låta bli att le åt hela situationen, men nickade så snart frågan ställdes henne. “Hennes folk så väl som Bodil vet redan vad Maeve har gjort, de har alla förlorat familj och vän…[Read more]

“En perfekt plats för ett bakhåll!” Konstaterade Bodil muntert och kanske lite provokativt, som om hon förstod precis varför Maeve sa det hon sa. “Hade vi velat döda dig däremot så hade jag tagit strupen din när du sov i min säng.” Hon skickade en blinkning till Maeve och gestikulerade åt hennes män att följa efter henne, och de tre ledde sedan…[Read more]

Samira lyssnade nyfiket på Fim när hon pratade och nickade aktivt under tiden, fascinerad av hennes perspektiv och sätt att prata på. “En gåva är en gåva. Allt som rörs av ljuset må också ha en skugga av olika storlek, men vårt lidande gör inte gåvan mindre av en gåva.” Hon flinade till och tittade ner på sina händer. “Jag brände en kär vän till…[Read more]

Keziah hade inte tänkt på det alls, en av de smärtsamma delarna med att vara henne, hur många sociala signaler och andra sanningar som dolde sig tydligt för alla att se men för Kez att missa även när de var rakt framför henne. Hon tackade istället varmt för erbjudandet om att dansa tillsammans och fram tills dess att Merel nämnde demoner var…[Read more]

”Det ena behöver inte utesluta det andra. De kan få hjälpa oss på vägen först, och sen renas”, svarade hon med en liten road fnysning innan hon vände blicken mot Izotar igen och lyssnade på det han hade att berätta.

Att Nenya hölls i en kyrka i stadens mitt var både oturligt och något osmakligt, men det fanns väl något poetiskt över det hela om…[Read more]

Passet, det som hon och Arand passerat på sin väg in till Ranheim, nu låg det åter framför dem, men tydligen gömde sig en varmvattenkälla där… Om de hade vetat det hade de kanske inte behövt dräpa männen i vaktstugan för att få skydd från vädret, men det var förstås inget att grubbla över nu. Gjort var gjort och om nu ryktena om gengångare var s…[Read more]