Ännu ett litet pip – som om det kittlade – lämnade Nenyas läppar över hennes varma beröringar och hur hon drog henne närmare sig. Lite irriterat slog hon lite lekfullt till på axeln för att sträcka ut tungan. Trots allt tyckte hon inte om när sådant lämnade hennes läppar – det kändes så banalt, och så under henne på något vis. Speciellt inte nå…[Read more]

Anahitas tankar rusade, hon gick igenom plan efter plan, koppling efter koppling, hon återkallade varje diskussion hon haft om alverna, upproret, om namn och deras talanger. Hennes tid i Caras Idhrenin hade lärt henne många saker, men kanske mest imponerande av allt var hur man kunde sortera information i sitt huvud och enklare minnas komplexa ti…[Read more]

Samira studerade främlingens blick och händer och lät sin egna blick dras till kniven och djuret. Om det var en skogens väktare kanske detta gjorde kvinnan obekväm, så Samira valde att sätta kaninen åt sidan och lägga undan kniven för stunden. Istället gav hon henne sin fulla fokus och nickade när hon började förklara hennes förväntningar…[Read more]

Yian nickade och lyssnade intresserat på allt de hade att säga. Hon gjorde mentala anteckningar och följde var och en med blicken när de talade, ett lätt leende på hennes läppar. De var en spännande grupp helt klart och hon var glad att Nuwa inte behövde ha ihjäl dem. Hon kunde inte hålla med om deras val av sysselsättning, men förstod att…[Read more]

“HELVETE!” Röt hon och med ett enormt brak brast träbordet på mitten när hennes nävar slog ner mot det. Papper, bläck och en blandning av föremål föll till marken och hennes tjänare rusade för att börja samla ihop allting när de bearbetat den starka reaktionen. Mannen som rusat in för att rapportera till henne stod med blicken sänkt till marken oc…[Read more]

Alltid lika obehagligt att höra den äldre alvens röst i sitt sinne – även om det inte var första gången. Men man kände sig alltid så blottad och hade en tendens att riva upp sår som precis hade läkt. En kort nick mot honom som tack, för att se ner på den ljusa huden som nu syntes. Det kändes så bekant men också fel. Han svarade bara lite lätt humm…[Read more]

Milt såg hon på Athanishka, att hon började få lite färg på kinderna – och speciellt att hon lade lite mer tanke än att enbart röra sig i smutsiga pölar… Det var något som Nenya såg och uppskattade på henne och hennes smilgropar.  Komplimangen värmde förstås och drog lätt efter andan över hennes kyssar och strök sin tumme lite retsamt över Athas…[Read more]

Väktaren var fascinerande, så uttrycksfull och utstrålande en sådan väldig kraft. Samira placerade en hand mot sitt bröst skyddande av ren reflex när kvinnan nämnde kraften inom henne. Hennes första tanke gick till livskraften, till hjärtat som bultade och hennes anda, men så snart hon fortsatte lyssna så började hon förstå att det såklart inte v…[Read more]

Ambrosina valde att inte kommentera klumpigheterna, då det inte var hennes mest stolta minnen de gånger hon fallit under sina klättringar och försökt dölja brutna ben och andra skador med åren. Hon hade upplevt sig själv duktig på att dölja även sina värsta skador som barn med smink eller genom att gå genom smärtan, men baserat på vad hennes mor…[Read more]

Det väktaren hade sagt förvirrade Samira minst sagt, men hon var investerad i situationen nu och valde att göra det riskfyllda och stannade kvar trots att hon inte hade någon anledning att egentligen tro att främlingen skulle återvända. Trots allt lät det hon sa som avsked som en förolämpning, vilket sällan innebar att personen skulle komma till…[Read more]

Hon log varmt åt honom, de var rimliga frågor. “Du är en bra tjuv, men jag känner en kanske bättre spanare. Vårt lilla kollektiv är bland de främsta på det var och en av oss gör och spanaren vår kanske bäst av oss alla. Dock stannar kompetensen där, då de inte är mycket för att träffa folk eller smutsa ner sig.” Hon flinade till och skakade på h…[Read more]

Samira studerade varelsen, kvinnan framför henne och höll sig på varsamt avstånd även om hon var övertygad om att enda anledingen att hon levde just nu var för att främlingen önskade det. Det var någonting mäktigt, otyglat omkring henne och Samira kände sig som om hon var en vindpust från sitt slut. Hon tog ett djupt andetag dock, samlade sig,…[Read more]

Ni-hin skrattade. “Du är bra rak du,” Började hon med ett flin. “Bekväma kläder är en fara. Jag har god rörlighet i dessa, de är enkla att göra och av lättillgängligt material. Om de kliar, skaver, irriterar så hjälper det mig att lära mig bortse från livets mindre distraktioner, jag lär mig fokusera genom dessa frustrationer och många fler. Om…[Read more]

Bodil kunde känna blickarna från sina män omkring henne när Maeve antog att hon behövde prata med Turin och Bodil skakade på huvudet. Om hon fick gissa varför så ville de lista ut just hur mycket frihet hon gav sig själv och hur mycket under Turins häl hon var. “Han anförtrodde din övervakning till mig och jag antar att han även förväntar si…[Read more]

Nästan en liten rodnad spred sig på Tussies kinder, som snarare var som små röda blommor som slog ut i den gröna mossan kring hennes kinder. Något som gjorde att hon hastigt såg bort. Trots allt hade hon inte riktigt tänkt att så många skulle vara ivriga att ha henne med.

“Kanske en liten bit då…” påpekade hon och försökte dölja rodnade genom…[Read more]

När kusinen tog tag i hennes ansikte grimaserade hon för att försöka bryta sig loss ifrån greppet. Inte direkt nöjd över att hon höll på där – så öppet. Bland främlingar.

“Vid Hel, sluta nu!” röt hon ifrån och korsade sina armar ilsket, för att sedan nyfiket låta blicken vandra mot främlingen som snabbt var nere på knän och gjorde en liten ges…[Read more]

Bodil litade på sina folk, men det krävdes bara att en av dem tolkade en blick eller ett ord från henne fel, så kunde det bli otrevligt, även om hon inte trodde att det skulle bli farligt. Så hon lät sin blick vandra bland alla medan de åt. När hon hörde sitt namn vände hon fokuset till duon framför henne och log. Hon kunde känna hennes folks…[Read more]

“Mor,” Började hon lite förnärmad och log sedan åt henne. “Hur tror du jag tog mig ut och in ur vårt hem i hemlighet som ung? Eller lyckades leva i Faelgras en tid för den delen?” Hon såg upp mot muren och tyckte inte den verkade värre än trapporna och klipporna i jättarnas rike. Ambrosina var inte en tekniskt duktig klättrare, men hon hade aldri…[Read more]

Yian log ljust åt deras beslut och kände sig så stolt att hon kunde spricka. Hade hon förhindrat en strid? Den kunde fortfarande komma, det kunde vara en fälla eller så kunde de ångra sig om bara en liten stund även om de menade det de sa just nu… men Yian behövde tro på lite medmänsklighet i den här stunden och valde att lita på dem. Kanske…[Read more]

“Säg inte det,” började hon och log lekfullt mot sin vän. “Jag hade en nyktfull kväll i Agaroths sällskap vill jag minnas, under en av hennes manliga faser. Det skulle förklara varför ungen dröjer så, det måste vara förvirrande för en ofödd att komma från en hamnskiftare.” Skojade hon och ryckte på axlarna. “Det var dock mycket längre sedan ä…[Read more]