Kaiyo tog tacksamt emot glaset från Hilda, speglade hennes skål gest och svepte det. Det var inget dåligt brännvin, även om det inte var hans föredragna dryck var det bättre än det mesta han druckit den senaste tiden. Han följde Hildas exempel och smuttade på det nästkommande glaset medan han uppmärksamt lyssnade på vad hon sa.
“Låter s…[Read more]

Väktaren var fascinerande, så uttrycksfull och utstrålande en sådan väldig kraft. Samira placerade en hand mot sitt bröst skyddande av ren reflex när kvinnan nämnde kraften inom henne. Hennes första tanke gick till livskraften, till hjärtat som bultade och hennes anda, men så snart hon fortsatte lyssna så började hon förstå att det såklart inte v…[Read more]

Ett leende sprack upp på hennes läppar då gåvorna mottogs. En kall brist gick genom skogen och hon kunde känna ödets trådar skälva till då de vävdes samman. Först tycktes hon därför inte registrera frågan som följde, utan såg sig tyst omkring lägerplatsen. När blicken återigen stannade vid människokvinnan så la hon huvudet på sned i en oförstående…[Read more]

Ambrosina valde att inte kommentera klumpigheterna, då det inte var hennes mest stolta minnen de gånger hon fallit under sina klättringar och försökt dölja brutna ben och andra skador med åren. Hon hade upplevt sig själv duktig på att dölja även sina värsta skador som barn med smink eller genom att gå genom smärtan, men baserat på vad hennes mor…[Read more]

Sarethna såg på sin dotter lite menande.
‘Som jag minns det så var du alltid en klumpeduns med dina långa armar, ben och din längd.’ sa hon, lite retsamt.
‘Tror du inte jag lät dig smita ut ur hemmet?’ skrockade hon, trots allt visste mödrar mer än vad barnen som unga trodde. Men hon fick ändå se lite stolt ut då hon såg hur Ambrosina klarade sig…[Read more]

Hon var något skakig och darrig efter vad som skett, men kunde inte fokusera på det just då. Nu behövde de bara snabbt hitta bort innan de blev sedda vid brottsplatsen, om de inte redan blivit sedda. De snirklade sig genom trånga gränder och gångar, en bra bit och en god stund innan hon öppnade en anspråkslös dörr, föste in honom och gled in. Nå…[Read more]

Det väktaren hade sagt förvirrade Samira minst sagt, men hon var investerad i situationen nu och valde att göra det riskfyllda och stannade kvar trots att hon inte hade någon anledning att egentligen tro att främlingen skulle återvända. Trots allt lät det hon sa som avsked som en förolämpning, vilket sällan innebar att personen skulle komma till…[Read more]

Hon kunde känna den varma magin som kom närmare ytan, nästintill hotade att tränga igenom den tunna slöja som nu återstod mellan världarna. Avvaktande stannade hon och spände käkarna med ett klickande ljud från tänderna. Långsamt hade hon börjat sjunka ihop som ett stort kattdjur som gjorde sig redo för ett språng. Men så föll kvinnan ned på k…[Read more]

Det blev en sen kväll på Den Glada Ekorren då många av byborna tog tillfället i akt att ta sig några krus öl extra till tonerna av den vandrande spelmannen. Men till sist började folk slutligen att ge efter för trötthet och berusning och begav sig så smått av från värdshuset. Då de sista gästerna hade börjat ge sig av kom Hilda fram till Kaiyo…[Read more]

Hon log varmt åt honom, de var rimliga frågor. “Du är en bra tjuv, men jag känner en kanske bättre spanare. Vårt lilla kollektiv är bland de främsta på det var och en av oss gör och spanaren vår kanske bäst av oss alla. Dock stannar kompetensen där, då de inte är mycket för att träffa folk eller smutsa ner sig.” Hon flinade till och skakade på h…[Read more]

Samira studerade varelsen, kvinnan framför henne och höll sig på varsamt avstånd även om hon var övertygad om att enda anledingen att hon levde just nu var för att främlingen önskade det. Det var någonting mäktigt, otyglat omkring henne och Samira kände sig som om hon var en vindpust från sitt slut. Hon tog ett djupt andetag dock, samlade sig,…[Read more]

Ni-hin skrattade. “Du är bra rak du,” Började hon med ett flin. “Bekväma kläder är en fara. Jag har god rörlighet i dessa, de är enkla att göra och av lättillgängligt material. Om de kliar, skaver, irriterar så hjälper det mig att lära mig bortse från livets mindre distraktioner, jag lär mig fokusera genom dessa frustrationer och många fler. Om…[Read more]

Bodil kunde känna blickarna från sina män omkring henne när Maeve antog att hon behövde prata med Turin och Bodil skakade på huvudet. Om hon fick gissa varför så ville de lista ut just hur mycket frihet hon gav sig själv och hur mycket under Turins häl hon var. “Han anförtrodde din övervakning till mig och jag antar att han även förväntar si…[Read more]

Det var inte förrän den välkomnande tryggheten av skuggorna runt sin kropp som hon tillät sig själv för en sekund att känna efter. Kroppen hade blivit tilltygad på fler sätt än ett och musklerna började sakta att protestera. Hur länge hade dem varit på spänn? Kunde inte längre veta då tiden runnit ur hennes grepp. Det var ett tag sedan hon varit…[Read more]

Felaërns blick studerade henne lite vaksamt då han följde henne, nästan som en livvakt. Inte för att hon behövde så mycket skydd, men hon hade varit med om mycket och behövde det stöd hon kunde få – även den starkaste var sårbar i en stund som denna. Och utan henne var nog alvernas framtid och drömmar om frihet i Iserion borta, åtminstone p…[Read more]

Alienna såg på Tath’nel som hastigast över frågan, verkade inte reflektera just då över hur nära det varit för hela sällskapet gällande inträdet till staden, med tanke på dialogerna de haft med Eärmelindo.
‘Jo… Det finns en badplats inte långt härifrån. Minns du den,Tath’nel?’ frågade hon.
‘Linniras.’ påminde hon Tath’nel, samtidigt som det…[Read more]

Nästan en liten rodnad spred sig på Tussies kinder, som snarare var som små röda blommor som slog ut i den gröna mossan kring hennes kinder. Något som gjorde att hon hastigt såg bort. Trots allt hade hon inte riktigt tänkt att så många skulle vara ivriga att ha henne med.

“Kanske en liten bit då…” påpekade hon och försökte dölja rodnade genom…[Read more]

När kusinen tog tag i hennes ansikte grimaserade hon för att försöka bryta sig loss ifrån greppet. Inte direkt nöjd över att hon höll på där – så öppet. Bland främlingar.

“Vid Hel, sluta nu!” röt hon ifrån och korsade sina armar ilsket, för att sedan nyfiket låta blicken vandra mot främlingen som snabbt var nere på knän och gjorde en liten ges…[Read more]

Kaiyo insåg att han blivit för ivrig och svor åt sig själv i tysthet. Tydligen var hennes föräldrar ett känsligt ämne enligt Rowan. Dock log turen mot honom trots allt, flickan hade glömt sin sjal.
Han log mot Rowan “Jag förstår, jag kan ta sjalen och gå förbi hennes stuga imorgon och lämna tillbaka den. Det ger mig också en chans att be om ursä…[Read more]

Kanske överförde han en del av sina tankar om framtiden till henne utan att mena det, eller så speglade de hennes egna så exakt att de fann varandra däri. Oavsett vilket så fick hans ord också henne att drömma sig bort, till en värld som var deras, där ingen skulle kunna ifrågasätta henne eller hennes framtida barn. Tanken på det hela fick henne a…[Read more]