Gnollens leende blev om möjligt större när ödlan klev fram, det sannolikt största hotet från gruppen. Att hen valde bort svärdet gjorde henne ändå mer nyfiken men samtidigt en aning stolt. De andra slavarna klev lite bakåt för att inte vara så nära och Khraich klev istället framåt. Hon såg upp mot sin ägare och han gav henne en bekräftande nick…[Read more]

Genom det lilla hålet mellan läpparna stack tungan fram, fladdrade genom luften innan den försvann tillbaka in i munnen igen. Det var trots allt så reptiler luktade på omgivningen. De röda ögonen studerade allting diskret omkring honom också. Han var den enda av sitt slag, det hade han sett på en gång men även att de såg ut som han kände sig.…[Read more]

Kaiyo såg på Zaria och synade hennes luggslitna uppsyn. Hon hade rätt, de behövde mat och läkarvård, tid att läsa boken och förbereda hur de skulle hantera monstret. Men han tvekade. Han ville absolut inte ta med sig dom till byn, det kändes som en hög risk att antingen han eller Zaria skulle bli lynchade beroende på om de trodde honom elle…[Read more]

Samira ryckte till förvånat när värmen plötsligt rusade mer kraftfullt genom hennes händer och hon undrade för ett ögonblick vad som hände, innan hon förstod att det måste ha varit på grund av Fim. Hon studerade sina händer noga och lät sin blick vandra över till Fims händer, nu genuint nyfiken på fenomenet. Blev Samiras låga starkare nära Fim…[Read more]

Lia följde efter Faegrim fram till pelarna. Hon kunde inte begripa vad de försökte visa men hennes röst speglade Faegrims tveksamhet när hon sa “Jag antar det.”. Hon fortsatte fundersamt “Vet vi om inskriptionerna på pelarna är alviska? Om de är det, är vi nog på rätt väg ändå.” Öppningen såg allt annat än inbjudande ut men utan att vänta på sva…[Read more]

Ambrosina studerade paret vid altaret fundersamt när de kom inom synhåll och gick lugnt bakom sin mor, även om det var svårt att tro i stunden att de var släkt. Ambrosina var mer än ett huvud längre än sin mor och olikt henne gick Ambrosina lite framåtböjd, nästan som om överkroppen var lite för tung för hennes att kunna gå rakryggad även…[Read more]

Det var lite frustretande att inte ta sig an vad de kommit dit för med en gång. Bad och middag, hur viktigt var det gentemot att ta tjuren i hornen och börja nysta upp politiken och läget i Dal’elath? Det hela började gnaga i Bain, som inte visste hur mycket tid han borde spendera med att vinna Aliennas gunst gentemot att se sig om och samla info…[Read more]

Mitt i allt det hemska satt de där i den finaste av stunder, så avlägsen från deras hårda leverne och kultur. Abbe kände sig nästan fjantig så som han höll på, men det var samtidigt precis rätt. Han ville behandla Ise med all den ömhet han kände för henne och när han tänkte efter insåg han att han alltid varit lite vänligare och försiktigare med…[Read more]

Till och med nu kunde hon inte låta bli att finna honom inspirerande. “Jag är hälsosamt skeptisk.” Förklarade Hillevi enkelt som svar på påståendet om hennes tvivel. “För inte länge sedan hade jag med ett förvuxet barn att göra och nu är du Rans härold och lika klarsynt som någonsin. Det tar tid att vänja sig.” Hon erbjöd ett leende och skak…[Read more]

Yian olikt Nuwa i stunden och olikt sig själv helt plötsligt trivdes ganska väl med tystnaden, även om den tvingade henne att tänka på sin familj. Så fort det tystnade omkring henne, så fort ingen pratade så vandrade hennes tankar till sin familj och by. Hon log när Nuwa tillslut pratade och hade för stunden glömt bort hur skönt det var att höra…[Read more]

Zaria drog tillbaka handen vid hans ord. Hon kunde tydligt höra avsmaken i hans röst och det sved till i bröstet. Utan att säga något kröp hon tillbaka till sin mor, men såg sig över axeln och gjorde en ful grimas när hon trodde han inte såg. Att han hade så mycket emot henne och hennes förmågor kunde hon inte förstå och hon önskade surt a…[Read more]

Ni-hin log och nickade. “Ingenting är obehandlingsbart. Jag vet inte om vi kommer känna varandra länge nog för mig att lösa det åt dig, men jag kan hjälpa dig utveckla verktygen.” Hon studerade Toku noga och sträckte sedan ut en hand i ett erbjudande att skaka den.

“Innan du tar min hand vill jag förklara vad det innebär. Vi kommer jobba med…[Read more]

Bodil höll sig en bit bakom duon och hennes män nära henne. Stigningen uppför berget bevisade hur ovana de var med svårare terräng, de var vana med plan mark och väl vald terräng, så det var inte helt med avsikt som de hamnade bakom Maeve och Arand, även om Bodil hellre hade dem framför sig än bakom. Hon pratade lite tyst med sina krigare och…[Read more]

Elbereth log åt Ninu medan hon blev släpad genom staden och utanför, ivrigt fundersam på vad hon hade i åtanke och när de väl kom fram till grottan och den varma källan sköljdes ett lugn som genom magi över Elbereth som tacksamt mötte Ninuriths blick. Tacksamt nog var klänningen inte av den åtsittande sorten och med bara några rörelser kund…[Read more]

Kaiyo lyfte huvudet från där han lutat det mot den kalla bergväggen. Han tittade på Zarias utsträckta hand. Hans arm var rejält bränd, men hur hade Zaria tänkt att hon skulle hjälpa honom? Hon verkade ju bara kunna blodmagi och om det stod mellan det och att låta armen vara, valde han hellre det senare. “Hur skulle du hjälpa till? Med blodmagi?”…[Read more]

Zaria följde hans uppmaning under tystnad och väl inne i grottan försökte hon få sin mor så bekväm som möjligt. Inte för att modern varken sa bu eller bä åt vart hon satte sig eller hur hon hade det. Men Zaria koncentrerade sig på att få modern varm och torr efter deras färd genom bäcken. Hon själv hade inga kläder att erbjuda, men hon kunde ta…[Read more]

Faegrim kunde inte annat än att hålla med, skydd var nog något de behövde. Tanken på att fastna i en storm var inte en behaglig en. Hans blick såg på Tussie, visst hade han ju följt med i stor del på grund av henne, och inte ångrade han väl det, men denna tillvaro var inte en behaglig en! De två kvinnorna verkade ha koll på läget, han var inte…[Read more]

Samiras fasa gick helt över huvudet på Fim, vilket kunde skyllas på både hennes något bristande empatiska och på hennes väldigt korta uppmärksamhetsförmåga. Istället satt hon där med benen i kort, det breda leendet på läpparna och blicken fäst vid Samiras händer. Med en nickning som svar la hon huvudet på sned i sin fågellika rörelse och sträc…[Read more]

Medan Athanishka och Nenya samtalat hade två främlingar tagit sig in i staden. Nå, främlingar för Athanishka, familj för Nenya ifall hon kom ihåg de som en gång varit henne nära. Sarethna Saelorian, hennes faster, och Sarethnas dotte Ambrosina. Ända från platsen där Nenya blivit kidnappad hade de kommit, följt de små spår av henne som fanns att…[Read more]