Ylva

Det var ett kargt landskap de red igenom och hon hade inte förväntat sig något annat ändå svor hon tyst för sig själv säkert hundra gånger om dagen över att hon valt att följa med på uppdraget. Inte för att hon var rädd för vad Utgård skulle bjuda på utan för att den iskalla, virvlande snön letade sig in under alla de varma lager kläder…[Read more]

Tur var det att Gerda varnat gardet, så de var förberedda i tid för att ta emot det främmande skeppet och hjälpa dem surra fast vid piren. Det blev ett himla liv, med stadens väktare som skulle söka genom skeppet och förhöra kaptenen – kanske förståeligt i krigstider – men de vågade inte störa völvan som tog emot Fredryl. Geras  gulgröna ögon…[Read more]

Fredryl står i fören och tittar ut över havet och har precis börjat se staden dyka upp över vågorna det har varit en lång resa, med många utmaningar pirater som försökte anfalla skeppet sjömonster som kom upp ur djupet men hade bättre vett när de kände av fredryls sanna natur och stormar, Fredryl är inte en att visa några svagheter men han har upp…[Read more]

Nercron blev ypperligt förvånad över det (så att säga) rakt på sak konstaterande att han var tjuv, han började fundera på hur länge någon verkligen hade lagt märket till honom och hans tjuvaktigheter.

“Jag har endel frågor!

Ett, om jag är så oerhört lämplig för ert uppdrag, hur har du eller ni då lagt märket till mig?

Två, du sa att er förre…[Read more]

“Trevligt att träffas! Ja, Faegrim erbjöd sig att ta med mig ut på äventyr! Jag har aldrig varit utanför Barastar så det ska bli riktigt roligt!” sa Lia och sträckte instinktivt fram handen mot Tussie.

Precis där och då bestämde sig Lia att hennes familj skulle få klara sig själva, det skulle vara nyttigt för dom att inte förlita sig på henne…[Read more]

Sarethna hummade lite över dotterns märkliga svar, och hon hade ju så klart märkt att hennes energi var låg – som vilken moder som helst skulle göra.
‘Nej, alverna behandlar de som smuts och ohyra, få av dem får någonsin chansen att utveckla sina magiska kompetenser även om de hade potential. En död alv skulle ingen sakna, och jag kan också behö…[Read more]

Arand lyssnade på Bodils förklaringar om Turin, inget som direkt övertygade honom – men han hade ju en butter och personlig inställning från början och skulle knappast vara den som skulle se Turins goda sidor även om de visades framför hans näsa. Istället gav han ifrån sig ett buttert hummande, som betydde att det var dags för mat och dryck. Vad…[Read more]

Ayperos nickade åt hennes beslutsamhet. Han hade inte förväntat sig något annat, men kände stolthet över styrkan hon visade.
‘Så, då lämnar vi Hannadon och reser västerut genom fiendeland. Förbi Loradon, som nu bara är en hög av aska.’ sa han, lite stolt över planen han gjort hade fungerat och lagt Karm i det osäkra läge de fortfarande var…[Read more]

Samira ryckte till när någonting susade över huvudet på henne, hon kände vinden men lyckades inte uppfatta vad det var för något. En fågel säkert som hånade henne med sin ätbara kropp. Snart kom ett ljud dock som inte alls lät som en fågel och Samira blev genast spänd. Hon vände sig i ljudets riktning och en kyla betydligt värre än vad den kall…[Read more]

Bodil lyssnade intresserat på allt Arand hade att säga. Hennes glädje falnade när han nämnde mordet på Maeves bror Kettil, någonting som inte pratade om mycket i de här trakterna. Det var ingen hemlighet, men det var något många hade åsikter om, inte bara just Kettils död, utan metoden, lönnmord. Bodil kunde inte veta säkert hur mycket av den…[Read more]

Att sväva över grönskande trädtoppar, känna hur ljumna vindar strök sig längs med den ovana kroppen och slickade fjädrarna var en euforisk och samtidigt obehaglig känsla. Bain hade aldrig sett världen i det här perspektivet och fick lov att erkänna att han var mäkta imponerad. Det var så otroligt vackert och han var ännu en gång glad över att h…[Read more]

“Seså, seså, de är inte mat, Nenya,” sade Athanishka med en något lenare röst än vanligt där hon klev upp intill hennes sida. “De är mina nya… undersåtar.” Hon log på ett vis som hon inte riktigt gjort förut när hennes blick svepte över befälhavarna, som om allt gott var dränerat från hennes läppar och kvar fanns bara slughet.

“Och n…[Read more]

Nuwas mörka ögonbryn drogs samman i en illa dold frustration när Yian började samtala med männen. Vad höll hon på dem? Försökte hon medla med rövare? De hade bara en sak i tankarna och det var uppenbart, tyckte i alla fall Nuwa. Hon släppte inte den stora gräsliga mannen med blicken, lät sig inte sluta lyssna till varje litet ljud från de två…[Read more]

Vintern var vargarnas, hungers och köldens tid. Snön hade lagt sig tung över skogen och människorna hade dragit sig tillbaka till sina byar och gårdar. Endast de starkaste överlevde den kaldrländska vinterkylan. När varg och oknytt drog fram genom vinterlandskapet så visste de klokaste att de gjorde bäst i att gräva ned sig under jord, och invänt…[Read more]

Att befinna sig i hjärtat av fiendens land hade till en början varit en ständig källa till oro, men i takt med att veckorna gått så hade hon blivit mer och mer van vid det, liksom charaden de spelade för sin omgivning, och när brevet från Izotar slutligen kom hade hon nästan blivit van situationen. Kanske hade hon Ayperos träning att tacka för…[Read more]

Maeve lyssnade under tystnad på både Bodil och Arand, kanske med ett sinne kluvet av olika känslor och minnen. Den andra kvinnans ord var förstås sådana hon borde hörsamma, men Arands ord gjorde det svårt att hålla huvudet kallt. Så hon sade inget alls på en lång stund, innan hon med en liten suck sköt minnesbilderna ifrån sig och lät axlarna s…[Read more]

Ambrosinas tidsuppfattning var en aning trasig, för när de väl anlände så att de kunde se Iserion kändes det som att de inte hade rest länge alls. Hon efter sin mors fråga såg upp mot skyn och försökte läsa himmelen, men efter en stund såg hon framåt igen, gnuggade sig i ögonen och ryckte lite på axlarna. “Vi är under rätt himmel, vi är när…[Read more]

Det var ett dystert samtal, men på samma gång något tröstande för den stränga och bittra vampyren. Ett samtal som länge hade behövt has.
‘Familjemiddag, ja det låter som en bra idé. Märkligt med något sådant vardagligt, efter all tid i krig.’ suckade hon, men gav Ambrosina en klapp på axeln, kanske var det just sådant som behövdes för att de skul…[Read more]

Felaërn hojtade till då han liksom Nesta fick syn på besten som retat sig på deras närvaro. Visst var han van med vildmarkslivet, skogsalv som han var som vuxit upp vid sidan om alla skogens väsen, men det gjorde inte ett möte som detta mindre skrämmande. Kanske det var mindre skrämmande än män som kommit för att hämta dem tillbaka till Iserion…[Read more]