Arand lyssnade på Bodils förklaringar om Turin, inget som direkt övertygade honom – men han hade ju en butter och personlig inställning från början och skulle knappast vara den som skulle se Turins goda sidor även om de visades framför hans näsa. Istället gav han ifrån sig ett buttert hummande, som betydde att det var dags för mat och dryck. Vad…[Read more]

Ayperos nickade åt hennes beslutsamhet. Han hade inte förväntat sig något annat, men kände stolthet över styrkan hon visade.
‘Så, då lämnar vi Hannadon och reser västerut genom fiendeland. Förbi Loradon, som nu bara är en hög av aska.’ sa han, lite stolt över planen han gjort hade fungerat och lagt Karm i det osäkra läge de fortfarande var…[Read more]

Samira ryckte till när någonting susade över huvudet på henne, hon kände vinden men lyckades inte uppfatta vad det var för något. En fågel säkert som hånade henne med sin ätbara kropp. Snart kom ett ljud dock som inte alls lät som en fågel och Samira blev genast spänd. Hon vände sig i ljudets riktning och en kyla betydligt värre än vad den kall…[Read more]

Bodil lyssnade intresserat på allt Arand hade att säga. Hennes glädje falnade när han nämnde mordet på Maeves bror Kettil, någonting som inte pratade om mycket i de här trakterna. Det var ingen hemlighet, men det var något många hade åsikter om, inte bara just Kettils död, utan metoden, lönnmord. Bodil kunde inte veta säkert hur mycket av den…[Read more]

Att befinna sig i hjärtat av fiendens land hade till en början varit en ständig källa till oro, men i takt med att veckorna gått så hade hon blivit mer och mer van vid det, liksom charaden de spelade för sin omgivning, och när brevet från Izotar slutligen kom hade hon nästan blivit van situationen. Kanske hade hon Ayperos träning att tacka för…[Read more]

Maeve lyssnade under tystnad på både Bodil och Arand, kanske med ett sinne kluvet av olika känslor och minnen. Den andra kvinnans ord var förstås sådana hon borde hörsamma, men Arands ord gjorde det svårt att hålla huvudet kallt. Så hon sade inget alls på en lång stund, innan hon med en liten suck sköt minnesbilderna ifrån sig och lät axlarna s…[Read more]

Ambrosinas tidsuppfattning var en aning trasig, för när de väl anlände så att de kunde se Iserion kändes det som att de inte hade rest länge alls. Hon efter sin mors fråga såg upp mot skyn och försökte läsa himmelen, men efter en stund såg hon framåt igen, gnuggade sig i ögonen och ryckte lite på axlarna. “Vi är under rätt himmel, vi är när…[Read more]

Det var ett dystert samtal, men på samma gång något tröstande för den stränga och bittra vampyren. Ett samtal som länge hade behövt has.
‘Familjemiddag, ja det låter som en bra idé. Märkligt med något sådant vardagligt, efter all tid i krig.’ suckade hon, men gav Ambrosina en klapp på axeln, kanske var det just sådant som behövdes för att de skul…[Read more]

Felaërn hojtade till då han liksom Nesta fick syn på besten som retat sig på deras närvaro. Visst var han van med vildmarkslivet, skogsalv som han var som vuxit upp vid sidan om alla skogens väsen, men det gjorde inte ett möte som detta mindre skrämmande. Kanske det var mindre skrämmande än män som kommit för att hämta dem tillbaka till Iserion…[Read more]

Veckorna gick och förflöt sig i snigelfart. De distraherade sig själva med att öva på Isras magiska kunskaper – framförallt förmågan att försvara sitt sinne från attacker, något han förklarade att han visste hon skulle behöva om de någonsin mötte Athanishka som rövat bort Nenya igen. Då de hade lugnare stunder verkade Ayperos väldigt intresse…[Read more]

Att bli förvandlad till en fågel var en förvånansvärt lätt upplevelse för den utmattade Alienna. Kanske var det Agaroths magi, men hon kände sig plötsligt, ja, lätt som en fågel. Då hatten lyftes och de släpptes ut i det fria kvittrade hon glatt över att vara fri från fängelset och potentiell strid, för en stund bara förundrad över havet av trä…[Read more]

“Härligt!” Sa hon muntert och lutade sig mot skrivbordet. Det verkade ha gått ganska enkelt att fånga hans intresse, så kanske det inte var så jobbigt att hon hade blivit skickad på den här rekryteringen. Kunde hon klandra honom, någon som han sökte säkert efter utmaningar och att utveckla sig, klättra i hierarkin som samhället är byggd på.

“…[Read more]

Arand nickade lite allvarsamt åt Bodils förklaring om de döda, men han skulle nog lämna detaljerna åt sin egen expertis om han kom i närkontakt med dem.
‘Jag ska se vad jag kan göra, mot rätt betalning så klart.’ lovade han Bodil, och menade det. Oavsett om han var där för Maeves skull kunde han inte lämna sitt kall, och fanns det tydliga upp…[Read more]

Yian gnällde överraskat till från känslan det plötsliga rycket orsakade och hon blev genuint rädd, uppslukad i sina egna tankar bara för att snabbt upptäcka att det var Nuwa. Hon släppte andan hon inte insåg att hon hade hållit inne och slängde armarna hårt runt sin medresande, tacksam att hon inte var en rövare eller ännu värre, en ork, som vil…[Read more]

Bodil nickade, allvarlig för stunden när hon svarade Arand. “Vandrande döda känns som fel ord. Åter igen levande som vägrar efterlivet, eller något som vägrar dö helt.” Hon var säkert onödigt noga med semantiken, men det lät märkligt att kalla något för en vandrande död. “De är inte själlösa, de har känslor, hämtar njutning från andras smärta,…[Read more]

Mitra ryckte till överraskat när hon blev hårt tilltalad och hastigt satte hon sig upp när en stöt mot hennes ben knuffade dem av bordet. Hon flämtade till och log sedan när hon såg att det var han, reste sig omgående upp från stolen och rätade till sin skjorta. Hon föste bort några hårstrån till sidan från framför ögonen på henne och sträckte…[Read more]

“Dagen i ära kändes det lämpligt att vara lite mörk. Vi får inte glömma allvaret i resan jag beger mig på.” Hon log åt sin vän men strök sig sedan över magen då vännen nickade mot den. “Ska jag vara ärlig så minns jag inte. Jag antar att det blir ännu en överraskning när hen växer upp och man börjar se likheter med någon.” Hon flinade till och såg…[Read more]

“Det måste jag säga, jag hörde om slaget vid berget och hur hon besegrade kejsarens styrkor. Det var knappt att Orochi kom undan med livet i behåll och där har vi någon jag inte trodde kunde förlora slag.” Hon tänkte på det för sig själv en stund innan hon ryckte på axlarna och sträckte ut en hand för att också beröra klänningen som Toku verkade…[Read more]