Agaroth log åt Tath’nel och gav honom en artig nick åt hans sparsamma ord, för att sedan stelna när Alienna berörde hennes kinder. I den stunden kändes hennes sinne klart, skarpt, hennes tankar tydliga och sammanhängande och hon undrade hur mycket av hennes komplicerade mentala tillstånd som var kopplat till Aliennas försvinnande och hennes f…[Read more]

Det var mycket känslor för Alienna i den stunden, nästan mer än hon kunde hantera. Medan hon annars var i kontroll, nog för att hon kunde ha sina emotionella utbrott då och då, hade nog tiden i fängelset tagit hårdare på henne än hon ville visa. Redan nu ångrade hon sitt hårda tilltag mot fängelset, naturen som av alver formats för att fånga dem…[Read more]

Över Aliennas reaktion insåg Tath’nel att han låtit sin ensamhet och smärta tagit det bästa av honom. När gallret exploderade i alla dess bitar och han försökte att täcka sig själv bäst han kunde – även om det kom några flisor i armarna. Han reste sig upp och strök försiktigt en hand över Aliennas kind. Så nära kunde hon säkert se att det fanns f…[Read more]

Sällskapet bestämde sig för att det var dags att resa. Spännande var det, men de flesta hade allvarliga miner. Ja, förutom kanske Villi som verkade rätt ivrig på allt vad detta uppdrag beträffade. Nå, förutom hästkraken kanske, men vad kunde man göra? Ledarna hade bestämt att han prompt behövde ha en egen häst, och så hade det blivit. Så säll…[Read more]

Arand fnös lite över att bli kallad dålig spion, men han hade väl inget större att invända.
‘En gammal vän, ja.’ höll han med i Maeves beskrivning. ‘Vi slogs sida vid sida i Karm, mot några vampyrer.’ förklarade han åt kvinnan i Maeves sällskap. Det var ju sant, även om det inte var hela sanningen, och för Arands del var det bättre att blanda in…[Read more]

“Hur är det uppenbart?” Började Agaroth, genuint förvirrad över hans slutsats. Hur kunde han få ut allt det från att de dök upp här? Resten av det han sa gick inte bättre ihop i hennes huvud, för hur kunde det ha varit han som gjort allt, när han suttit bakom galler och fortfarande gjorde det när de var borta? Hon tog ett djupt andetag för att rät…[Read more]

Alienna kände ett starkt behov av att skynda sig, nå fram till Tath’nel så fort hon förmådde så inte någon vakt hade misshandlat honom, så som det verkade att de var beredda att göra med henne innan Bain gjort sin entré. På något vis gissade hon att vakterna skulle ha lägre tröskel för våld mot en som Tath’nel än henne själv som ändå hade lite sk…[Read more]

Tystnaden var något Nenya inte riktigt hade haft problem med innan. Ibland kunde det vara skönt – trots allt var det sällan helt tyst för henne, hjärtan som slog… och alla andra ljud som hördes så högt för henne. Som steg, viskningar… Men tystnaden dem emellan och Athaniskas blick som så rastlöst vandrande över himlen och mannen… Det var någ…[Read more]

Inte ens hade han hunnit öppnat munnen innan namnet yttrades – från flera håll. Lite desorienterat öppnade han sina ögon för att vända huvudet mot Agaroth. Snart nog märkte han även Aliennas vackra närvaro… och någon ynglings. Ögon smalnade något av en avundsjuka när han såg hur de höll hand. Förstås var han van med hennes varma sätt mot an…[Read more]

“Bain.” Agaroth bröt plötsligt deras mentala drömförbindelse och båda återvände till den vakna världen. Agaroth var van med sina återblickar in i forna minnen, men det kanske kunde bli lite omskakande för Tathn’el om han inte var van med vakna drömmar att helt plötsligt vara tillbaka i Nela’thaenas och nutiden. Hjärnan visste att de var vakna, s…[Read more]

Bodils ögon lyste upp när hon hörde lite mer om honom, den osannolika slumpen att de två skulle vara här samtidigt helt oviktig för henne i skuggan av faktumet att han var en monsterjägare. Hade hon brytt sig hade hon ägnat lite fler tankar åt deras mycket osannolika möte, men istället tittade hon mot bergen och bortom Ranheims murar. “Vi behöve…[Read more]

“Jag skojar! Jag hade inte kunnat göra om talet om jag så hade önskat, jag talade från hjärtat och det är svårt att repetera.” Hon ryckte lite på axlarna och när det värsta av surret började avta, gick hon närmare trapporna ner från plattformen med avsikt att gå ut bland folket.

“Trots min vinkliga gångstil så är jag dock inte helt försvarslös…[Read more]

“Med tid skulle jag kunna lära dig att skydda ditt sinne. Det finns tekniker som tillåter dig att fragmentera ditt sinne och endast släppa in yttre krafter dit du väljer. Det är en metod de främsta av magiker använt för att ge tankeläsande spioner fel information utan att de inser det. Det är inte en garanti mot sådana som henne såklart, m…[Read more]

“Det pågår inga stridigheter. Hon håller för det mesta bara folk vakna och väcker dem om nätterna. Det har blivit några sammandrabbningar som jag förstår det när vakter jagat hennes folk. Ingen fångad ännu som jag fått höra om. Jag tror hon hoppas hålla på länge nog att folket börjar skylla på kejsaren istället för henne för situationen.” Hon ryc…[Read more]

Ayperos ilska och frustration var lätt att se och känna, vrede var nog mer ordet för vad han bar inom sig just då. Vrede och hat. Skärvan var borta, men än var inte allt hopp ute för den saken – ett vapen som kunde förgöra honom, men också förgöra hans hatade fiende Lloth. Men framförallt hjälpa dem i att förgöra den förbannade Athanishka som n…[Read more]

Aliennas reflektion där i hans ögon var nog inte helt olikt en ståtlig och regal fågel fångad i en bur. Oförmögen att röra sig fritt och vara den som hon var. Liten och svag i sin fångenskap, men fortfarande med en stolthet i ögonen. Ett sken som var svårt att uppehålla där. Hon hade ett ögonblick undrat om hennes ord skulle göra rebellen Bain…[Read more]

Åt hennes förslag att gå igenom talet igen gjorde hon en liten grimas – som ett otåligt barn som var tvungen att göra något som de inte ville.
“Måste vi…?” klagade Ninurith för att sedan milt lägga en hand på hennes kind när hon fortsatte att prata om sin egna nervositet.

Tankar som själv hade rört sig i hennes egna huvud. Vad kunde egentl…[Read more]

En ovanlig rodnad spred sig på hans mörkare hy. Goda vänner, eller minnen, var saker som han hade haft sparsamt om de senaste årtusendet Trots allt var han enbart en av många av hennes lärlingar och det kändes märkligt att hans lektioner var bland hennes fasta minnen. Samtidigt som en ära.

“Så många gånger du tvingade lära mig något?” reta…[Read more]