Tur var det att Gerda varnat gardet, så de var förberedda i tid för att ta emot det främmande skeppet och hjälpa dem surra fast vid piren. Det blev ett himla liv, med stadens väktare som skulle söka genom skeppet och förhöra kaptenen – kanske förståeligt i krigstider – men de vågade inte störa völvan som tog emot Fredryl. Geras  gulgröna ögon…[Read more]

Sarethna hummade lite över dotterns märkliga svar, och hon hade ju så klart märkt att hennes energi var låg – som vilken moder som helst skulle göra.
‘Nej, alverna behandlar de som smuts och ohyra, få av dem får någonsin chansen att utveckla sina magiska kompetenser även om de hade potential. En död alv skulle ingen sakna, och jag kan också behö…[Read more]

Arand lyssnade på Bodils förklaringar om Turin, inget som direkt övertygade honom – men han hade ju en butter och personlig inställning från början och skulle knappast vara den som skulle se Turins goda sidor även om de visades framför hans näsa. Istället gav han ifrån sig ett buttert hummande, som betydde att det var dags för mat och dryck. Vad…[Read more]

Ayperos nickade åt hennes beslutsamhet. Han hade inte förväntat sig något annat, men kände stolthet över styrkan hon visade.
‘Så, då lämnar vi Hannadon och reser västerut genom fiendeland. Förbi Loradon, som nu bara är en hög av aska.’ sa han, lite stolt över planen han gjort hade fungerat och lagt Karm i det osäkra läge de fortfarande var…[Read more]

Det var ett dystert samtal, men på samma gång något tröstande för den stränga och bittra vampyren. Ett samtal som länge hade behövt has.
‘Familjemiddag, ja det låter som en bra idé. Märkligt med något sådant vardagligt, efter all tid i krig.’ suckade hon, men gav Ambrosina en klapp på axeln, kanske var det just sådant som behövdes för att de skul…[Read more]

Felaërn hojtade till då han liksom Nesta fick syn på besten som retat sig på deras närvaro. Visst var han van med vildmarkslivet, skogsalv som han var som vuxit upp vid sidan om alla skogens väsen, men det gjorde inte ett möte som detta mindre skrämmande. Kanske det var mindre skrämmande än män som kommit för att hämta dem tillbaka till Iserion…[Read more]

Veckorna gick och förflöt sig i snigelfart. De distraherade sig själva med att öva på Isras magiska kunskaper – framförallt förmågan att försvara sitt sinne från attacker, något han förklarade att han visste hon skulle behöva om de någonsin mötte Athanishka som rövat bort Nenya igen. Då de hade lugnare stunder verkade Ayperos väldigt intresse…[Read more]

Att bli förvandlad till en fågel var en förvånansvärt lätt upplevelse för den utmattade Alienna. Kanske var det Agaroths magi, men hon kände sig plötsligt, ja, lätt som en fågel. Då hatten lyftes och de släpptes ut i det fria kvittrade hon glatt över att vara fri från fängelset och potentiell strid, för en stund bara förundrad över havet av trä…[Read more]

Arand nickade lite allvarsamt åt Bodils förklaring om de döda, men han skulle nog lämna detaljerna åt sin egen expertis om han kom i närkontakt med dem.
‘Jag ska se vad jag kan göra, mot rätt betalning så klart.’ lovade han Bodil, och menade det. Oavsett om han var där för Maeves skull kunde han inte lämna sitt kall, och fanns det tydliga upp…[Read more]

Det var mycket känslor för Alienna i den stunden, nästan mer än hon kunde hantera. Medan hon annars var i kontroll, nog för att hon kunde ha sina emotionella utbrott då och då, hade nog tiden i fängelset tagit hårdare på henne än hon ville visa. Redan nu ångrade hon sitt hårda tilltag mot fängelset, naturen som av alver formats för att fånga dem…[Read more]

Sällskapet bestämde sig för att det var dags att resa. Spännande var det, men de flesta hade allvarliga miner. Ja, förutom kanske Villi som verkade rätt ivrig på allt vad detta uppdrag beträffade. Nå, förutom hästkraken kanske, men vad kunde man göra? Ledarna hade bestämt att han prompt behövde ha en egen häst, och så hade det blivit. Så säll…[Read more]

Arand fnös lite över att bli kallad dålig spion, men han hade väl inget större att invända.
‘En gammal vän, ja.’ höll han med i Maeves beskrivning. ‘Vi slogs sida vid sida i Karm, mot några vampyrer.’ förklarade han åt kvinnan i Maeves sällskap. Det var ju sant, även om det inte var hela sanningen, och för Arands del var det bättre att blanda in…[Read more]

Alienna kände ett starkt behov av att skynda sig, nå fram till Tath’nel så fort hon förmådde så inte någon vakt hade misshandlat honom, så som det verkade att de var beredda att göra med henne innan Bain gjort sin entré. På något vis gissade hon att vakterna skulle ha lägre tröskel för våld mot en som Tath’nel än henne själv som ändå hade lite sk…[Read more]

Ayperos ilska och frustration var lätt att se och känna, vrede var nog mer ordet för vad han bar inom sig just då. Vrede och hat. Skärvan var borta, men än var inte allt hopp ute för den saken – ett vapen som kunde förgöra honom, men också förgöra hans hatade fiende Lloth. Men framförallt hjälpa dem i att förgöra den förbannade Athanishka som n…[Read more]

Aliennas reflektion där i hans ögon var nog inte helt olikt en ståtlig och regal fågel fångad i en bur. Oförmögen att röra sig fritt och vara den som hon var. Liten och svag i sin fångenskap, men fortfarande med en stolthet i ögonen. Ett sken som var svårt att uppehålla där. Hon hade ett ögonblick undrat om hennes ord skulle göra rebellen Bain…[Read more]

Jezeral var inte nöjd över att ha blivit nedklubbad av en liten brink, men återhämtade sig rätt snart. Att de skulle få en till kompanjon på denna resa glädjes han inte över, och gjorde det klart att om plutten skulle följa med fick han bara se till att hänga med, annars skulle han lämnas åt sitt egna öde. Han grabbade tag i sitt svärd, och mu…[Read more]

Sarethna kunde inte låta bli att himla lite med ögonen åt dotterns garderade svar.
‘Nu låter du som min fåordige bror. Under alla de resor du gjort, så lång tid du varit borta, måste du ju ha gjort och sett massor. Upplevt katastrofer, äventyr, glädje och sorg. Vuxit till dig, blivit… ja, en kvinna.’ hon gjorde en gest över sin flicka som inte d…[Read more]

Aliennas blå ögon fortsatte betrakta Bain, nyfiken på vad han skulle svara. Förhoppningsfull, förväntansfull. Hon förstod så klart att det hon frågade var en stor press, att be honom förråda sin syster och rebellerna. För de var idealister, de trodde på sin sak, och hon hade snubblat rakt in i deras lilla konflikt som hon börjat inse att hon var e…[Read more]