Caspian log lite inombords över garnisomnästarens ilska, men höll ett allvarligt uttryck trots att han blev rödare och steg fram. Då han steg fram redo att börja slåss höjde bara Caspian ett ögonbryn med minsta lilla rörelse, en nonchalant och utmanande gest. En som sa att garnisonmästaren inte hade en chans, att han helt tydligt var underlägse…[Read more]

Aurelia

Hon tog ett litet kliv ifrån honom och plockade upp de klyvna vedträna som flugit en bit ifrån huggkubben. Hon sneglade emot honom då och då men han verkade lika upptagen med veden som hon var med sina och det dröjde en bra stund innan han bröt tystnaden igen.
Hon vände blicken till honom, studerade hans tveksamma leende innan hon log stö…[Read more]

För sig själv svor vätten, det var inte som om hon inte kunde känna de mörka blickarna som kastades mot henne. Även fast hon försökte ignorera dem och undvika de dvärgar som försökte gå in i dem. Förstås inte allt för märkligt vad hennes folk gjort mot deras – fast å andra sidan. Vad hade de inte gjorde mot hennes? Bara tanken på konflikten fick h…[Read more]

Garnisonmästaren nästan ångade vid mannens ord och vad han antydde. Ansiktet blev illrött och han tog ett halvt kliv fram men hejdade sig i sista sekund innan han flög på den arroganta palladinen.
Hans ilskna bottnade i att mannen trots allt haft rätt på sätt och vis. Det var inte Nelia i sig det var känslan av fullkomlig makt och här kom han oc…[Read more]

Ylva

Hon lyssnade till bröderna som talade sinsemellan för hon kunde inte tro att de sökte hennes åsikt i det hela. Hon var en smed, en person som aldrig rest längre än till granngårdarna och hon visste inte heller några detaljer kring uppdraget. Så hon la sig inte i, det var inte hennes plats men hon lyssnade uppmärksamt även om hennes ans…[Read more]

Caspian gjorde en avfärdande gest åt förslaget. Han kunde väl försöka spela fult, även om det där med lögner och skådespel inte var hans starka sida.
‘Jag föredrar att bekanta mig med så få alver som möjligt. Neila duger mer än väl.’ sa han, en lögn, men han hade insett att det var denna inställning de flesta i Iserion hade – kanske ett påståe…[Read more]

En vulkan av känslor brusade upp inom Nenya. Orden skar genom henne som vassa knivar och det var svårt att inte låta kinderna bli blöta av tårar. Tårar som hon många gånger känt över Ayperos. Osäkerheten över hennes egna framtid, trots kärleken hon kände för honom och på senare tid, även Isra.

“Bara för att du var blind av kärlek, är det då…[Read more]

Alla verkade vara med på Ise och Vidars plan. De var givetvis tvungna att handla kvickt för att försöka rädda Sigrid, men Abbe grimaserade ändå ogillande.

”Detta är galenskap” muttrade han för sig själv men tog ändå ett stadigt grepp om repet. Även Odd hjälpte till att hålla emot, även om hans veka armar knappt gjorde någon skillnad. Stenen som…[Read more]

Athanishka tittade misstyckande på tavlan som ramlade ner och vred sedan långsamt blicken mot Nenya igen. Det lilla man kunde se av hennes en gång vackra blå ögon, nu bleka likt hos en djuphavsfisk, var tillräckligt för att se vart hon tittade någonstans. Nenyas ilska tycktes dock inte bekomma den märkliga gamla häxan. Hon bara suckade och lutad…[Read more]

”Sjutton år” upprepade Rhig tyst för sig själv, knappt mer än en viskning. Hon kunde inte tro sina öron. Detta var ofattbart. Vad mer var Renn kapabel till om hon kunde hålla sin syster inlåst till att för evigt vara i mellantinget mellan livet och döden. Stackaren förtjänade ro i efterlivet liksom alla andra. Rhig var inte överdrivet rel…[Read more]

Att bli slagen av Tandor gav Kellan också en stark dos av rädsla. Han fruktade för sitt liv. Rädslan var en intensiv, brännande känsla som knöt en knut i hans mage och fick hans andetag att flämta. Smärtan som skär genom honom tvingade fram grimaser och smärtsamma utrop. Han kände pulsen bulta i tinningarna, blodet rusade i hans öron. Slagen och s…[Read more]

Triumferande och nästan lite galet hojtade Tandor till då pilen missade honom, som han på något vis räknat med. En galnings chansning, men han verkade ha vunnit. A’eldia svor för sig själv över mannens sagolika tur, eller över Kellans oförmåga att hålla huvudet kallt. Lättast hade varit att bara låta Tandor banka skiten ur Kellan och ge sig därifr…[Read more]

Då de väl satt där, med sin delade oro och sorg, var det spänt då Ayperos väntade på Isras reaktion och svar. Mycket hade hänt på så kort tid, och Isra verkade ovanligt… trött. Så han stannade upp lite, bäst att inte överösa henne med sinnesintryck kanske just då som han gjort så snabbt för att förklara sig.
‘En lös tråd, ja, väl sagt min kär…[Read more]

Asgeir såg lite fundersam ut över vad Ylva berättade, egentligen hade han inget emot den virriga figuren. Det enda han funderade kring var att han noterat Ylva och Villi tillsammans flera gånger de senaste veckorna, och han var inte helt säker på vad han tyckte om det. Men det var svårt att hysa något agg mot Villi, där han så enkelt skojade o…[Read more]

Vad sannolikheten var att Tussie skulle dyka upp där precis som han berättat sin berättelse visste han inte, men han var helt mållös. Han verkade inte få ut ett ord då han såg mellan orken och skogstrollet.
‘Hur många Tussie kan det finnas?!’ ubrast han, för att sedan lägga sin blick på Tussie och ge henne ett nästan blygt leende.
‘Jah…[Read more]

Sloan gjorde bara ne fnysning då han såg Verenas ansiktsuttryck, som han tolkade som falsk anspråkslöshet. Det var ju så otroligt tydligt för alla andra vad som pågick där.
‘För att vara en befälhavare är ni förvånansvärt närsynt.’ kunde han inte rå att kommentera innan Verena lämnade dem, och med en sista blick på Vinga gick han sedan för att gör…[Read more]

“GWYN!” Hörde man smedmästaren ropa när hammaren föll en gång till. “GWYN!” Igen. Ropet kunde höras utåt in i staden, överröstade inte den melodi som hammaren och elden sjung när malmen träffades och än en gång var han tvungen att vända sig bort för att inte få skägget sitt bränt bort. Lågorna från när hammaren hennes träffade malmen fyll…[Read more]

Något förvånad över hur snabbt Rhig hade hunnit komma till rätt slutsats hummade hon lite imponerat till samtidigt som hon nickade åt hennes antagande och frågor. Den sista frågan var hon tvungen att tänka lite längre på, det kändes som en evighet samtidigt som om ingen tid alls hade passerat. Eller hade det inte alltid varit så här?

“Nästa…[Read more]