Ayperos nickade över hennes beslutsamma ord, kanske lite mer beslutsam efter deras delade vision de delade. De var riktiga allierade, och skulle göra vad som krävdes för att se deras version av verkligheten bli sann.
‘Bra, vi har ännu några dagar att öva på ditt försvar innan Iserion närmar sig.’ sa han och mötte hennes blick, kramade hennes hän…[Read more]

Efter en lång blick på den sönderrivna figuren vände hon istället uppmärksamheten till kvinnan och såg fascinerat på demonstrationen av magi. Men fascinationen byttes snart ut mot förvirring och hon la huvudet på sned.
“Sharah,” upprepade hon lågt och smackade med tungan åt det okända namnet. Hon studerade kvinnan och gjorde ett missbelåtet ljud…[Read more]

Felaërn stannade upp vid de fula ord som talades. Inte så fula i innebörde, bara det att Feläern med sitt sjungande språk tyckte människornas tunga här var väldigt grov och barbarisk.
‘Bara en dåre avslöjar sin närvaro med glåpord.’ fnös han på alvernas språk för sig själv, säkert obegripligt för dessa idioter, utan att vänta på fler ord rörde h…[Read more]

Ett svagt leende drog på Abbes ena mungipa när han såg de två syskonen återförenade, kunde inte låta bli att tänka på sin egen syster som var kvar hemmavid. Att inte veta den andres öde, fruktandes det värsta—ja, det fanns nog ingen värre känsla. Kärleken till ett syskon var starkare än något annat band han haft förut och han kunde se samma i I…[Read more]

Handen mot hennes axel var det enda svaret hon behövde, väl van vid det tysta viset att kommunicera. Det var dock motvilligt som Nuwa i en graciös rörelse förde ner det tunna svärdet i sin skida. Hennes vaksamma mörka ögon flackade till Yian för en kort stund, betraktade denna märkliga kvinna som höll humöret uppe och aktivt samtalade med främman…[Read more]

Pojken blinkade till vid frågan och såg sedan över deras ansikten, som om hans döda blick nu vaknat en smula och sökte efter någonting under ytan hos dem båda. Han skannade av dem innan ett leende som inte tillhörde denna pojke bredde ut sig över läpparna. Ett leende från en svunnen tid—förnöjt, vackert och illbådande på samma gång.

“Ni vet r…[Read more]

Athanishka fnissade till, ett ljud som endast Nenya tycktes kunna bringa ur henne, och drog efter andan under beröringen. De lena, odödliga fingertopparna som smekte hennes läppar och hud.

“De är här. För dig,” svarade hon nästan viskande och lät händerna greppa hennes kropp med ett hårt begär. Det låg anspråk i hennes bleka blick. “Snart nog k…[Read more]

Milt såg hon på Athanishka, att hon började få lite färg på kinderna – och speciellt att hon lade lite mer tanke än att enbart röra sig i smutsiga pölar… Det var något som Nenya såg och uppskattade på henne och hennes smilgropar.  Komplimangen värmde förstås och drog lätt efter andan över hennes kyssar och strök sin tumme lite retsamt över Athas…[Read more]

Kaiyo tog tacksamt emot glaset från Hilda, speglade hennes skål gest och svepte det. Det var inget dåligt brännvin, även om det inte var hans föredragna dryck var det bättre än det mesta han druckit den senaste tiden. Han följde Hildas exempel och smuttade på det nästkommande glaset medan han uppmärksamt lyssnade på vad hon sa.
“Låter s…[Read more]

Väktaren var fascinerande, så uttrycksfull och utstrålande en sådan väldig kraft. Samira placerade en hand mot sitt bröst skyddande av ren reflex när kvinnan nämnde kraften inom henne. Hennes första tanke gick till livskraften, till hjärtat som bultade och hennes anda, men så snart hon fortsatte lyssna så började hon förstå att det såklart inte v…[Read more]

Ett leende sprack upp på hennes läppar då gåvorna mottogs. En kall brist gick genom skogen och hon kunde känna ödets trådar skälva till då de vävdes samman. Först tycktes hon därför inte registrera frågan som följde, utan såg sig tyst omkring lägerplatsen. När blicken återigen stannade vid människokvinnan så la hon huvudet på sned i en oförstående…[Read more]

Ambrosina valde att inte kommentera klumpigheterna, då det inte var hennes mest stolta minnen de gånger hon fallit under sina klättringar och försökt dölja brutna ben och andra skador med åren. Hon hade upplevt sig själv duktig på att dölja även sina värsta skador som barn med smink eller genom att gå genom smärtan, men baserat på vad hennes mor…[Read more]

Sarethna såg på sin dotter lite menande.
‘Som jag minns det så var du alltid en klumpeduns med dina långa armar, ben och din längd.’ sa hon, lite retsamt.
‘Tror du inte jag lät dig smita ut ur hemmet?’ skrockade hon, trots allt visste mödrar mer än vad barnen som unga trodde. Men hon fick ändå se lite stolt ut då hon såg hur Ambrosina klarade sig…[Read more]

Hon var något skakig och darrig efter vad som skett, men kunde inte fokusera på det just då. Nu behövde de bara snabbt hitta bort innan de blev sedda vid brottsplatsen, om de inte redan blivit sedda. De snirklade sig genom trånga gränder och gångar, en bra bit och en god stund innan hon öppnade en anspråkslös dörr, föste in honom och gled in. Nå…[Read more]

Det väktaren hade sagt förvirrade Samira minst sagt, men hon var investerad i situationen nu och valde att göra det riskfyllda och stannade kvar trots att hon inte hade någon anledning att egentligen tro att främlingen skulle återvända. Trots allt lät det hon sa som avsked som en förolämpning, vilket sällan innebar att personen skulle komma till…[Read more]

Hon kunde känna den varma magin som kom närmare ytan, nästintill hotade att tränga igenom den tunna slöja som nu återstod mellan världarna. Avvaktande stannade hon och spände käkarna med ett klickande ljud från tänderna. Långsamt hade hon börjat sjunka ihop som ett stort kattdjur som gjorde sig redo för ett språng. Men så föll kvinnan ned på k…[Read more]

Det blev en sen kväll på Den Glada Ekorren då många av byborna tog tillfället i akt att ta sig några krus öl extra till tonerna av den vandrande spelmannen. Men till sist började folk slutligen att ge efter för trötthet och berusning och begav sig så smått av från värdshuset. Då de sista gästerna hade börjat ge sig av kom Hilda fram till Kaiyo…[Read more]

Hon log varmt åt honom, de var rimliga frågor. “Du är en bra tjuv, men jag känner en kanske bättre spanare. Vårt lilla kollektiv är bland de främsta på det var och en av oss gör och spanaren vår kanske bäst av oss alla. Dock stannar kompetensen där, då de inte är mycket för att träffa folk eller smutsa ner sig.” Hon flinade till och skakade på h…[Read more]

Samira studerade varelsen, kvinnan framför henne och höll sig på varsamt avstånd även om hon var övertygad om att enda anledingen att hon levde just nu var för att främlingen önskade det. Det var någonting mäktigt, otyglat omkring henne och Samira kände sig som om hon var en vindpust från sitt slut. Hon tog ett djupt andetag dock, samlade sig,…[Read more]

Ni-hin skrattade. “Du är bra rak du,” Började hon med ett flin. “Bekväma kläder är en fara. Jag har god rörlighet i dessa, de är enkla att göra och av lättillgängligt material. Om de kliar, skaver, irriterar så hjälper det mig att lära mig bortse från livets mindre distraktioner, jag lär mig fokusera genom dessa frustrationer och många fler. Om…[Read more]