Inte ens hade han hunnit öppnat munnen innan namnet yttrades – från flera håll. Lite desorienterat öppnade han sina ögon för att vända huvudet mot Agaroth. Snart nog märkte han även Aliennas vackra närvaro… och någon ynglings. Ögon smalnade något av en avundsjuka när han såg hur de höll hand. Förstås var han van med hennes varma sätt mot an…[Read more]
Athanishkas leende dog sakta ut i takt med Nenyas positiva tankar. Hon avvek med blicken, sneglade lite väl länge på en man som gick förbi dem, skrivandes saker på en vaxtavla och mellan varven pillandes på brättet till sin lilla mörkblå hatt. Hon följde honom med blicken innan hon såg tillbaka på Nenya, huvudet svagt på sned och blicken då o…[Read more]
“Bain.” Agaroth bröt plötsligt deras mentala drömförbindelse och båda återvände till den vakna världen. Agaroth var van med sina återblickar in i forna minnen, men det kanske kunde bli lite omskakande för Tathn’el om han inte var van med vakna drömmar att helt plötsligt vara tillbaka i Nela’thaenas och nutiden. Hjärnan visste att de var vakna, s…[Read more]
Hand i hand med en drottning, båda ledandes varandra precis lika mycket över skogens svala golv, kom Bain allt närmare Tath’nels fängelse. Hans egna tunna lädersulor lät knappt mer mot underlaget än Aliennas barfotasteg. Det låg fortfarande en svag rodnad över kinderna och känslan av Aliennas mjuka läppar mot en utav dem dröjde sig kvar ännu.…[Read more]
Bodils ögon lyste upp när hon hörde lite mer om honom, den osannolika slumpen att de två skulle vara här samtidigt helt oviktig för henne i skuggan av faktumet att han var en monsterjägare. Hade hon brytt sig hade hon ägnat lite fler tankar åt deras mycket osannolika möte, men istället tittade hon mot bergen och bortom Ranheims murar. “Vi behöve…[Read more]
“Jag skojar! Jag hade inte kunnat göra om talet om jag så hade önskat, jag talade från hjärtat och det är svårt att repetera.” Hon ryckte lite på axlarna och när det värsta av surret började avta, gick hon närmare trapporna ner från plattformen med avsikt att gå ut bland folket.
“Trots min vinkliga gångstil så är jag dock inte helt försvarslös…[Read more]
“Med tid skulle jag kunna lära dig att skydda ditt sinne. Det finns tekniker som tillåter dig att fragmentera ditt sinne och endast släppa in yttre krafter dit du väljer. Det är en metod de främsta av magiker använt för att ge tankeläsande spioner fel information utan att de inser det. Det är inte en garanti mot sådana som henne såklart, m…[Read more]
“Det pågår inga stridigheter. Hon håller för det mesta bara folk vakna och väcker dem om nätterna. Det har blivit några sammandrabbningar som jag förstår det när vakter jagat hennes folk. Ingen fångad ännu som jag fått höra om. Jag tror hon hoppas hålla på länge nog att folket börjar skylla på kejsaren istället för henne för situationen.” Hon ryc…[Read more]
Ayperos ilska och frustration var lätt att se och känna, vrede var nog mer ordet för vad han bar inom sig just då. Vrede och hat. Skärvan var borta, men än var inte allt hopp ute för den saken – ett vapen som kunde förgöra honom, men också förgöra hans hatade fiende Lloth. Men framförallt hjälpa dem i att förgöra den förbannade Athanishka som n…[Read more]
Aliennas reflektion där i hans ögon var nog inte helt olikt en ståtlig och regal fågel fångad i en bur. Oförmögen att röra sig fritt och vara den som hon var. Liten och svag i sin fångenskap, men fortfarande med en stolthet i ögonen. Ett sken som var svårt att uppehålla där. Hon hade ett ögonblick undrat om hennes ord skulle göra rebellen Bain…[Read more]
Bain log snett och studerade Alienna där hon satt intill honom, bakom lås och bom. Inte en plats för en drottning. Hon såg faktiskt oerhört malplacerad ut och han kunde inte låta bli att undra hur hon såg ut i all sin prakt. Om hon var vacker här på marken, tömd på den magiska aura som omgivit henne, vad skulle hon då inte vara uppå en tron? Inf…[Read more]
Åt hennes förslag att gå igenom talet igen gjorde hon en liten grimas – som ett otåligt barn som var tvungen att göra något som de inte ville.
“Måste vi…?” klagade Ninurith för att sedan milt lägga en hand på hennes kind när hon fortsatte att prata om sin egna nervositet.
Tankar som själv hade rört sig i hennes egna huvud. Vad kunde egentl…[Read more]
En ovanlig rodnad spred sig på hans mörkare hy. Goda vänner, eller minnen, var saker som han hade haft sparsamt om de senaste årtusendet Trots allt var han enbart en av många av hennes lärlingar och det kändes märkligt att hans lektioner var bland hennes fasta minnen. Samtidigt som en ära.
“Så många gånger du tvingade lära mig något?” reta…[Read more]
Svaret från den nästintill främlingen förvirrade henne – kunde det faktiskt vara så? Att hon hade någon inom dessa murar som hade kunnat hjälpa henne? Det var åtminstone en uppfriskande tanke och hon höll ner huvudet artigt som tack.
“Jag vet faktiskt inte…. riktigt vart jag ska börja. Men Okajis framfart i staden oroar mig.” påpekade…[Read more]
Elbereth såg på när de andra rådsmedlemmarna började lämna plattformen utan att säga ett ord till henne. Hon log för sig själv, men kunde såklart inte skaka hennes vänners många varningar och oro om att rådet inte tyckte om risken att eventuellt förlora sitt inflytande, vilket såklart skulle hända. Om Elbereth kom till makten skulle rådet be…[Read more]
”En riktigt dålig spion om så vore fallet”, svarade hon Bodil med en liten frustning och en avfärdande gest med handen. Trots det så fanns det fortfarande ett litet leende på hennes läppar, hon såg ju det ursäktande leendet i Arands ögon och hans oro, även om ingen annan skulle göra det.
”Monsterjägaren här är en gammal vän, men jag hade inte fö…[Read more]
Att Ayperos humör speglade hennes eget var för henne ingen nyhet, hon kunde trots allt känna det genom bandet de delade, men trots det så förvånade hans tonläge henne en aning när han tilltalade Izotar, eller den vålnad som en gång varit hennes far. Hon hade mött hans blick i samma stund som han valt att stiga fram för att möta dem. Det var en a…[Read more]
“Hammar och slag,” Skrattade Aunbräcke till. “Tror inte jag någonsin träffat någon man som hästar avskyr så. Man skulle kunna tro att du är en varg i människoskepnad.” Att den inte är kräsen hade definitivt blivit viktigast, utöver att hästen skulle behöva klara av resan. Aunbräcke såg inte emot att få höra om hur hans häst kollapsat halvvägs…[Read more]
Yian såg sig omkring när de vandrade över fältet och genom skogen, tagen av miljön som var både illavarslande och vacker. Under gången genom skogen kom hon på sig själv med att glömma andas flera gånger, då hennes huvud rusade kring potentialen skogen höll och särskilt när de började hitta husen mitt bland allting.
Nuwa sa någonting till…[Read more]
Hon flinade. “Förlåt, jag blev bara så glad av att träffa dig och dina lektioner är bland mina mest fasta minnen.” Hon såg ut över landskapet med ett varmt leende. “Jag är inte så bra på att hantera känslor korrekt något mer, inklusive reglera uppspelthet, en förmåga jag börjar tappa så som så många andra av mina förmågor. Mina vänner här i lägret…[Read more]