Ayperos nickade över Isras ord, som om han inte ens noterat vålnaden som stigit in i vagnen och erbjudit sig sina tjänster.
‘Ja… Alverna kan säkert vändas till vårt… mål. Men frågan är om fångenskapen de genomlidit någonsin kan tvättas bort, eller om staden bara borde renas med… ja, eld.’ han ryckte på axlarna, som om han inte hade så myck…[Read more]

A’eldia fortsatte badda hans ansikte, något som säkert skulle svida.
‘Det där behövs nog sys.’ konstaterade hon över ett sår vid hans ögonbryn, och utan konstigheter plockade hon fram en låda med nål och tråd prydligt organiserad i den.
‘Drick detta.’ sa hon, och stoppade en spritflaska i hans hand.
‘Sitt stilla nu.’ sa hon bestämt därefter,…[Read more]

Faegrim kunde inte annat än att hålla med, skydd var nog något de behövde. Tanken på att fastna i en storm var inte en behaglig en. Hans blick såg på Tussie, visst hade han ju följt med i stor del på grund av henne, och inte ångrade han väl det, men denna tillvaro var inte en behaglig en! De två kvinnorna verkade ha koll på läget, han var inte…[Read more]

Medan Athanishka och Nenya samtalat hade två främlingar tagit sig in i staden. Nå, främlingar för Athanishka, familj för Nenya ifall hon kom ihåg de som en gång varit henne nära. Sarethna Saelorian, hennes faster, och Sarethnas dotte Ambrosina. Ända från platsen där Nenya blivit kidnappad hade de kommit, följt de små spår av henne som fanns att…[Read more]

Fortsätter i https://talanrien.com/forums/topic/kidnappad/page/4/#post-20210

Villi satte sig obekymrat ned, som om han visste att Ylva avundades han värme. Men han kunde väl inte behöva be om ursäkt för sin natur? Det fanns något finurligt där i hans ögon, och nästan något drömmande då hans blick vandrade över landskapet.
‘Ah, jag älskar bara dessa mäktiga och farliga landskap. Jag brukade resa här en hel del för några å…[Read more]

Lätt nickade Tath’nel åt Bains förslag – även om det förstås gick emot lite. Fast denna gången skulle han nog behöva svälja sin stolthet. Fast det smakade bittert. Åt Aliennas söta sätt kunde han inte rå för att skratta varmt över hur hon hade så svårt att be om ursäkt – eller för den delen hur magen kurrade så högt.

“Om de inte hört din ilskna…[Read more]

Förstås var det inte svårt att se hur hon nästan stelnade till vid hans namn. Dåraktigt tänkt att vara så förbannat ärlig. Samtidigt vad hade han att dölja för henne? Förutom hela sin existens. Kanske det snarare var en del av hans stolthet som hade gjort tanken att presentera sig som någon annan än sig själv. Eller fåfängan? Trot…[Read more]

I det här skedet, då hon drogs tillbaka av Tath’nel hade Alienna en röd ton på sina kinder. Hon skämdes så klart för sin bristande kontroll av sitt humör och känsloutbrott – något som alltid varit hennes stora problem i högalvssamhället där man alltid skulle vara belevad och i kontroll. Trots sin status, trots sin härkomst, saknade hon nog den b…[Read more]

Ett svagt leende fanns på Nenyas läppar, lite som om hon inte riktigt trodde på faran som Athanishka verkade se i deras framtid. Förstås mindes hon inte heller att hon hade forna nära och kära som letade efter henne. Men hon kunde inte rå för att fnittra till lite över de dramatiska ord som lämnade alven. Milt strök hon en hand igenom hennes hår…[Read more]

Orden om kejsaren nickade Toku lätt. Det fanns förstås något i det som han sa. Även om hon inte riktigt ville erkänna det – för inte hade väl hennes Okaji varit lika bortskämd? Tanken på en flyktväg dock fick henne att grimasera. Osäker på hur hon skulle ta sig ut – förstås visste hon hur man kunde komma ut som tjänare. Men… var den vägen verkl…[Read more]

Sanden var levande på ett annat sätt än den skog och berg hon var van med. Det var nästan som om det påminde om havet. En liten rysning gick igenom hennes ryggrad. Det var något hon aldrig riktigt hade uppskattat – dess böljor blå och vilda sätt. Sen var väl inte direkt den varma solen något att föredra för henne och det delikata hud som de flest…[Read more]

Ithia verkade förvånansvärt lugn trots allvaret och stressen i Anahitas röst.
‘Självklart.’ svarade hon med irriterande lugn. ‘Men du behöver ta ett djupt andetag och tänka klart just nu. Hur tror du alverna kommer reagera ifall du marscherar in så här?’ undrade hon och nickade över axeln mot alla de beväpnade i följet bakom henne.
‘Du kommer kast…[Read more]

Förvånad – som om hon tyckte att inte någon lång tid alls hade gått – såg Ninurith upp ifrån sin bok. För att sedan slå igen den med en smäll och lägga undan den i sin axelväska som hon tycktes bära på jämt. Hon lade läderremmen på sin axel och kramade milt hennes händer sedan.

“Har jag inte alltid varit din riddare i skinande rustning?” frågad…[Read more]

Komplimangen fick henne att rodna lätt. Det värmde sådär skönt på både kinderna och magen. Vilket fick henne att slå ner blicken.  Lite skamset strök hon undan några av de mörka slingorna bakom örat för att se försiktigt upp mellan sina långa ögonfransar.

“Förlåt, det är bara det att era händer är smutsiga och… tanken på smuts stressar mig.” e…[Read more]

Ilsket blängde Trond efter riddaren – inte direkt hans riddare i skinande rustning. Även om han nu hade försökt göra ett gott intryck. Räddare i nöden. En liten fnysning lämnade hans läppar och han vände sig om. Varför skulle han ens bry sig om människorna? Visste han inte vad de gjorde för att förpina de som var annorlunda.

“Inte i mer problem.…[Read more]

“Betalning? Det tror jag knappast att du kan och få runmagiker vill beblanda sig med sådan mörk magi som du har där.” hummade Tath’nel fortfarande med en lite nyfiken glimt i de gråblåa ögonen för att sedan låta blicken vandra mot skuggorna igen. Rädd för det som rörde sig där, eller kanske det bara var i hans sinne?

Det var först då han märkte…[Read more]

Skrattet värmde, även om det gjorde Toku lite nervöst. Kanske hon hade sagt något dumt? Förhastat sig helt enkelt. Så djupt oroad var Toku att hon fastnade helt i sina tankar och inte riktigt hörde förklaringen för att inte vakna förrän hon var så mycket närmare henne och vågade känna på hennes tyg. Med sina smutsiga händer. 

G…[Read more]

Förvirrat såg Ninurith ner på handen till sin vän. Som om hon försökte placera vad hon sa. Var det så? Det hade skett mer och mer de gågna året att hon hade haft svårt att helt minnas vad som var nutid och förr. Lite osäkert skrattade hon och klappade sin väns hand.

“Ah, ja, förstås. Det var det jag menade. Börjar visst bara bli trött! Ska vi k…[Read more]

Starka nypor hade alltid Alienna haft, det var inte direkt första blåmärket som hon hade lyckats sätta på hans kropp. Men det var inte direkt som om han hann tänka så mycket över det. Dels så var han förstås irriterad på Aliennas sätt – kunde hon aldrig sätta sig in i hans synvinkel? Samtidigt som… det rev i honom för att fortsätta att…[Read more]