Det var ett dystert samtal, men på samma gång något tröstande för den stränga och bittra vampyren. Ett samtal som länge hade behövt has.
‘Familjemiddag, ja det låter som en bra idé. Märkligt med något sådant vardagligt, efter all tid i krig.’ suckade hon, men gav Ambrosina en klapp på axeln, kanske var det just sådant som behövdes för att de skul…[Read more]

Felaërn hojtade till då han liksom Nesta fick syn på besten som retat sig på deras närvaro. Visst var han van med vildmarkslivet, skogsalv som han var som vuxit upp vid sidan om alla skogens väsen, men det gjorde inte ett möte som detta mindre skrämmande. Kanske det var mindre skrämmande än män som kommit för att hämta dem tillbaka till Iserion…[Read more]

Veckorna gick och förflöt sig i snigelfart. De distraherade sig själva med att öva på Isras magiska kunskaper – framförallt förmågan att försvara sitt sinne från attacker, något han förklarade att han visste hon skulle behöva om de någonsin mötte Athanishka som rövat bort Nenya igen. Då de hade lugnare stunder verkade Ayperos väldigt intresse…[Read more]

Att bli förvandlad till en fågel var en förvånansvärt lätt upplevelse för den utmattade Alienna. Kanske var det Agaroths magi, men hon kände sig plötsligt, ja, lätt som en fågel. Då hatten lyftes och de släpptes ut i det fria kvittrade hon glatt över att vara fri från fängelset och potentiell strid, för en stund bara förundrad över havet av trä…[Read more]

Arand nickade lite allvarsamt åt Bodils förklaring om de döda, men han skulle nog lämna detaljerna åt sin egen expertis om han kom i närkontakt med dem.
‘Jag ska se vad jag kan göra, mot rätt betalning så klart.’ lovade han Bodil, och menade det. Oavsett om han var där för Maeves skull kunde han inte lämna sitt kall, och fanns det tydliga upp…[Read more]

Också Maeve blev något förvånad över att Bodil inte ifrågasatte deras möte, men efter att ha spenderat gårdagen och morgonen med den andra kvinnan så kom munterheten inte som någon överraskning. Förmodligen fanns det gott om gengångare, hon hade sett tillräckligt när hon rest samman med Arand i Karm för att tro på sådana varelser, särskil…[Read more]

Isra kunde inte annat än att nicka medhållande när Ayperos gav sin order, trots allt hade detta satt käppar i hjulet för alla deras planer, och innan det var avklarat så stod allt annat stilla. Ayperos skulle förstås aldrig erkänna det, men Nenya var en svag punkt, en bricka att nyttja i spelet mot honom och att ingen annan än Athanishka förstått…[Read more]

Det var mycket känslor för Alienna i den stunden, nästan mer än hon kunde hantera. Medan hon annars var i kontroll, nog för att hon kunde ha sina emotionella utbrott då och då, hade nog tiden i fängelset tagit hårdare på henne än hon ville visa. Redan nu ångrade hon sitt hårda tilltag mot fängelset, naturen som av alver formats för att fånga dem…[Read more]

Sällskapet bestämde sig för att det var dags att resa. Spännande var det, men de flesta hade allvarliga miner. Ja, förutom kanske Villi som verkade rätt ivrig på allt vad detta uppdrag beträffade. Nå, förutom hästkraken kanske, men vad kunde man göra? Ledarna hade bestämt att han prompt behövde ha en egen häst, och så hade det blivit. Så säll…[Read more]

Arand fnös lite över att bli kallad dålig spion, men han hade väl inget större att invända.
‘En gammal vän, ja.’ höll han med i Maeves beskrivning. ‘Vi slogs sida vid sida i Karm, mot några vampyrer.’ förklarade han åt kvinnan i Maeves sällskap. Det var ju sant, även om det inte var hela sanningen, och för Arands del var det bättre att blanda in…[Read more]

Alienna kände ett starkt behov av att skynda sig, nå fram till Tath’nel så fort hon förmådde så inte någon vakt hade misshandlat honom, så som det verkade att de var beredda att göra med henne innan Bain gjort sin entré. På något vis gissade hon att vakterna skulle ha lägre tröskel för våld mot en som Tath’nel än henne själv som ändå hade lite sk…[Read more]

Ayperos ilska och frustration var lätt att se och känna, vrede var nog mer ordet för vad han bar inom sig just då. Vrede och hat. Skärvan var borta, men än var inte allt hopp ute för den saken – ett vapen som kunde förgöra honom, men också förgöra hans hatade fiende Lloth. Men framförallt hjälpa dem i att förgöra den förbannade Athanishka som n…[Read more]

Aliennas reflektion där i hans ögon var nog inte helt olikt en ståtlig och regal fågel fångad i en bur. Oförmögen att röra sig fritt och vara den som hon var. Liten och svag i sin fångenskap, men fortfarande med en stolthet i ögonen. Ett sken som var svårt att uppehålla där. Hon hade ett ögonblick undrat om hennes ord skulle göra rebellen Bain…[Read more]

”En riktigt dålig spion om så vore fallet”, svarade hon Bodil med en liten frustning och en avfärdande gest med handen. Trots det så fanns det fortfarande ett litet leende på hennes läppar, hon såg ju det ursäktande leendet i Arands ögon och hans oro, även om ingen annan skulle göra det.

”Monsterjägaren här är en gammal vän, men jag hade inte fö…[Read more]

Att Ayperos humör speglade hennes eget var för henne ingen nyhet, hon kunde trots allt känna det genom bandet de delade, men trots det så förvånade hans tonläge henne en aning när han tilltalade Izotar, eller den vålnad som en gång varit hennes far. Hon hade mött hans blick i samma stund som han valt att stiga fram för att möta dem. Det var en a…[Read more]

Jezeral var inte nöjd över att ha blivit nedklubbad av en liten brink, men återhämtade sig rätt snart. Att de skulle få en till kompanjon på denna resa glädjes han inte över, och gjorde det klart att om plutten skulle följa med fick han bara se till att hänga med, annars skulle han lämnas åt sitt egna öde. Han grabbade tag i sitt svärd, och mu…[Read more]

Sarethna kunde inte låta bli att himla lite med ögonen åt dotterns garderade svar.
‘Nu låter du som min fåordige bror. Under alla de resor du gjort, så lång tid du varit borta, måste du ju ha gjort och sett massor. Upplevt katastrofer, äventyr, glädje och sorg. Vuxit till dig, blivit… ja, en kvinna.’ hon gjorde en gest över sin flicka som inte d…[Read more]

Aliennas blå ögon fortsatte betrakta Bain, nyfiken på vad han skulle svara. Förhoppningsfull, förväntansfull. Hon förstod så klart att det hon frågade var en stor press, att be honom förråda sin syster och rebellerna. För de var idealister, de trodde på sin sak, och hon hade snubblat rakt in i deras lilla konflikt som hon börjat inse att hon var e…[Read more]

Hennes ord gjorde honom orolig, det var tydligt att se på hans ansikte. Men det var en blandad oro, om det skulle innebära att garnisonmästaren inte skadade henne tills han hunnit ta itu med saken kanske det var det bästa. Men liksom hon kundek änna känslorna han hade kände han även från henne, den oron som fanns där, rädslan för att inte vakna…[Read more]

Arand gav Maeve kanske ett litet fåfängt leende, han visste nog att han riskerat planen flera gånger om på sättet han agerat. Men han kunde inte rå för det, natten med Maeve fången och han irrandes i staden hade varit svår att hantera, vilket kanske var tydligt på sömnpåsarna under hans ögon. Han hade nog inte sovit en blund, orolig för vad de h…[Read more]