Athanishka såg hela tiden på Nenya, nu under skuggan av sina mörka ögonfransar då hennes huvud drogs bak med håret i Nenyas starka nypor. Ett belåtet leende lekte över hennes bleka läppar vid de betryggande orden, vaggade i den förvrängda verkligheten som snärjt Nenyas sinne. Med ett andetag besvarades kyssen, nästan öm i jämförelse ti…[Read more]
Hon visste redan när hon gav sig tillkänna att hon klev in på en ojämn spelplan. Att det var ett val hon aldrig hade gjort om alternativen hade varit bättre. Men att han nu kände igen henne och hon fortfarande bara hade aningar om hans identitet… Och det där ordet. Flicksnärt. Även i de delar av samhället hon befann sig i, som då och då råkade lu…[Read more]
Abbes andetag blev genast tyngre när han kände hennes läppar mot sin hud, ett möte mellan mjukt och grovt. Blicken sjönk till Ises mun för att klamra sig fast då han fann sig själv önska möta de där läpparna med mer än sina hårdhudade händer. Det var givetvis ingenting märkligt att hon inte haft en aning hur hans tankar gått, för Abbe hade ansträn…[Read more]
Praasox rörde inte en min vid bordsskicket, det var inte som att han hade förväntat sig något där. Det var bara ett äpple trots allt.
Eftersom den andre inte verkade ha resten av äpplena så stoppade han undan dom och granskade den andre några sekunder innan han suckade tungt.
“Nå, hamna i mer problem nu” sade han med en bestämd blick, tog några…[Read more]
Skrattet värmde, även om det gjorde Toku lite nervöst. Kanske hon hade sagt något dumt? Förhastat sig helt enkelt. Så djupt oroad var Toku att hon fastnade helt i sina tankar och inte riktigt hörde förklaringen för att inte vakna förrän hon var så mycket närmare henne och vågade känna på hennes tyg. Med sina smutsiga händer.
Förvirrat såg Ninurith ner på handen till sin vän. Som om hon försökte placera vad hon sa. Var det så? Det hade skett mer och mer de gågna året att hon hade haft svårt att helt minnas vad som var nutid och förr. Lite osäkert skrattade hon och klappade sin väns hand.
“Ah, ja, förstås. Det var det jag menade. Börjar visst bara bli trött! Ska vi k…[Read more]
Starka nypor hade alltid Alienna haft, det var inte direkt första blåmärket som hon hade lyckats sätta på hans kropp. Men det var inte direkt som om han hann tänka så mycket över det. Dels så var han förstås irriterad på Aliennas sätt – kunde hon aldrig sätta sig in i hans synvinkel? Samtidigt som… det rev i honom för att fortsätta att…[Read more]
Zaria lyssnade förundrat på vad han hade att säga om hennes mor. Att hon skulle vara ryktbar på en plats långt därifrån kändes så overkligt. För byborna hade hon endast varit Nina, väverskan som kunde ett och annat om läkande örter. Zaria hade ju vetat att hennes mor varit magikunnig, men det hade alltid varit en hemlighet. Precis som hennes egna……[Read more]
‘Proviant! Men det finns det gott om här.’ svarade Faegrim muntert efter att ha klunkat ur sitt stop, gällande vad som skulle behövas med förberedelser.
‘Iselem är torrt, så åtminstone vatten behöver vi extra, inte sant Tussie?’ frågade han och såg på skogstrollet medan hon berättade om Iselem, och fyllde i lite med sina egna observation…[Read more]
‘Ja, märkliga barn.’ reflekterade Sarethna ogillande. ‘Jag gillade inte stanken av magi omkring det.’ konstaterade hon.
‘Stenarna? Jag vet inte riktigt, och jag tror inte vi har tid att leta, men vad vill du ha då? En alv?’ undrade hon och sniffade lite i luften, som om hon med sitt luktsinne skulle kunna känna var ett offer kunde finnas, som ku…[Read more]
Arand fnös bara lite till svar, hans gula ögon betraktande dem alla i tur och ordning.
‘Vi får väl se.’ var allt han svarade kring Bodils reflektioner, som så klart bara var spekulationer, kanske han tyckte att Bodil pratade för mycket. Han gjorde väl åtminstone ett sken av att inte bry sig om dem, medan han nog innerst inne hade ett sting av besv…[Read more]
Ayperos nickade beslutsamt, försökte kanske ge henne samma beslutsamhet också.
‘Ja, du är starkare än du tror, kom ihåg det och vet att du är stark. Du erövrade Me’erisia, mot alla odds.’ påminde han henne.
‘Med Izotar på din sida behöver jag nog inte oroa mig för dig.’ sa han med ett snett leende, som kanske sa att det var svårt att helt vara be…[Read more]
Alienna kunde inte annat än att sucka lite åt Tath’nels sätt att vända orden till något negativt, att utstråla negativ energi i den stunden. Men han hade väl sina egna demoner att kämpa med, hon hade sett det och visste det, och visste likväl att han behövde komma till sina slutsatser själv. Ibland hade hon lust att skaka om honom, ja till och m…[Read more]
Vid Zarias nekande om hjälp vände han sig om igen och började gå längs med bäcken i jakt på stenraset.
“Jag känner inte din mor personligen, men alla som studerar vid Caras Idhrenin har hört talas om henne. Janina Dobrany, en av de främsta Mähriska magikerna som varit aktiv där. Hon försvann utan förklaring eller spår för ca 20 år sedan…” Han…[Read more]
“Inte? Du tänker inte be och böna inför Lloth?” frågade han och såg mot handen som smälte in i mörkret och rynkade lite på näsan. Det var inte svårt att känna att det var något mörkt med det – en förbannelse? Nej, inte något sådant… Han snörpte på munnen något och funderade över namnet. Visst var det väl bekant? Eller kanske det snarare var…[Read more]
Elbereth flinade till och skakade lätt på huvudet. Hon placerade en hand på sin väns axel. “Alienna är här. Jag vet inte exakt vart här, men hon är här i Nela’thaënas. Hon anlände till begravningen.” Hon blev osäker dock när hon hörde henne prata om Alienna i Alidea, hade Elbereth missat att kvinnan lämnat redan och åkt hem? Hon kliade sig i hu…[Read more]
Hon kunde inte hålla tillbaka ett litet leende åt hans ord. Jo hon hade varit otroligt flitig, mörda fler personer än någon orkade räkna, sno åt sig inte bara rustningar utan information, sprängämnen, utrustning till rebellerna och så mycket mer. Hon hade inte fyllt sin kista för sig själv utan lagt undan allt för just detta. Dem som inte blivit…[Read more]
Han var en avvikare, alltså. Nog för att hans tidigare ord hade gjort detta tydligt, men hon kände ändå ett obehag vid att ha det bekräftat. En liten del av hennes hjärna sade att hon borde vända om, göra sitt bästa för att ta sig därifrån innan främlingen blev våldsam. En annan del sa att hon kanske visst var där för att hämta honom tillbaka, o…[Read more]
En hälsning på, det som de här uppe såg som det mörka språket, var inte direkt något som han trodde sig stöta på. Skrämde honom snarare, men det var något med hennes sätt som gjorde att han avvaktade sin attack. Trots allt var de båda i månljuset nu, inte direkt mörkeralvernas essä. Att så tydligt lämna sin trygghet och den slöja mörker som…[Read more]