“Jag skojar! Jag hade inte kunnat göra om talet om jag så hade önskat, jag talade från hjärtat och det är svårt att repetera.” Hon ryckte lite på axlarna och när det värsta av surret började avta, gick hon närmare trapporna ner från plattformen med avsikt att gå ut bland folket.

“Trots min vinkliga gångstil så är jag dock inte helt försvarslös…[Read more]

“Med tid skulle jag kunna lära dig att skydda ditt sinne. Det finns tekniker som tillåter dig att fragmentera ditt sinne och endast släppa in yttre krafter dit du väljer. Det är en metod de främsta av magiker använt för att ge tankeläsande spioner fel information utan att de inser det. Det är inte en garanti mot sådana som henne såklart, m…[Read more]

“Det pågår inga stridigheter. Hon håller för det mesta bara folk vakna och väcker dem om nätterna. Det har blivit några sammandrabbningar som jag förstår det när vakter jagat hennes folk. Ingen fångad ännu som jag fått höra om. Jag tror hon hoppas hålla på länge nog att folket börjar skylla på kejsaren istället för henne för situationen.” Hon ryc…[Read more]

Ayperos ilska och frustration var lätt att se och känna, vrede var nog mer ordet för vad han bar inom sig just då. Vrede och hat. Skärvan var borta, men än var inte allt hopp ute för den saken – ett vapen som kunde förgöra honom, men också förgöra hans hatade fiende Lloth. Men framförallt hjälpa dem i att förgöra den förbannade Athanishka som n…[Read more]

Aliennas reflektion där i hans ögon var nog inte helt olikt en ståtlig och regal fågel fångad i en bur. Oförmögen att röra sig fritt och vara den som hon var. Liten och svag i sin fångenskap, men fortfarande med en stolthet i ögonen. Ett sken som var svårt att uppehålla där. Hon hade ett ögonblick undrat om hennes ord skulle göra rebellen Bain…[Read more]

Åt hennes förslag att gå igenom talet igen gjorde hon en liten grimas – som ett otåligt barn som var tvungen att göra något som de inte ville.
“Måste vi…?” klagade Ninurith för att sedan milt lägga en hand på hennes kind när hon fortsatte att prata om sin egna nervositet.

Tankar som själv hade rört sig i hennes egna huvud. Vad kunde egentl…[Read more]

En ovanlig rodnad spred sig på hans mörkare hy. Goda vänner, eller minnen, var saker som han hade haft sparsamt om de senaste årtusendet Trots allt var han enbart en av många av hennes lärlingar och det kändes märkligt att hans lektioner var bland hennes fasta minnen. Samtidigt som en ära.

“Så många gånger du tvingade lära mig något?” reta…[Read more]

Svaret från den nästintill främlingen förvirrade henne – kunde det faktiskt vara så? Att hon hade någon inom dessa murar som hade kunnat hjälpa henne? Det var åtminstone en uppfriskande tanke och hon höll ner huvudet artigt som tack.

“Jag vet faktiskt inte…. riktigt vart jag ska börja. Men Okajis framfart i staden oroar mig.” påpekade…[Read more]

Elbereth såg på när de andra rådsmedlemmarna började lämna plattformen utan att säga ett ord till henne. Hon log för sig själv, men kunde såklart inte skaka hennes vänners många varningar och oro om att rådet inte tyckte om risken att eventuellt förlora sitt inflytande, vilket såklart skulle hända. Om Elbereth kom till makten skulle rådet be…[Read more]

”En riktigt dålig spion om så vore fallet”, svarade hon Bodil med en liten frustning och en avfärdande gest med handen. Trots det så fanns det fortfarande ett litet leende på hennes läppar, hon såg ju det ursäktande leendet i Arands ögon och hans oro, även om ingen annan skulle göra det.

”Monsterjägaren här är en gammal vän, men jag hade inte fö…[Read more]

Att Ayperos humör speglade hennes eget var för henne ingen nyhet, hon kunde trots allt känna det genom bandet de delade, men trots det så förvånade hans tonläge henne en aning när han tilltalade Izotar, eller den vålnad som en gång varit hennes far. Hon hade mött hans blick i samma stund som han valt att stiga fram för att möta dem. Det var en a…[Read more]

Yian såg sig omkring när de vandrade över fältet och genom skogen, tagen av miljön som var både illavarslande och vacker. Under gången genom skogen kom hon på sig själv med att glömma andas flera gånger, då hennes huvud rusade kring potentialen skogen höll och särskilt när de började hitta husen mitt bland allting.

Nuwa sa någonting till…[Read more]

Hon flinade. “Förlåt, jag blev bara så glad av att träffa dig och dina lektioner är bland mina mest fasta minnen.” Hon såg ut över landskapet med ett varmt leende. “Jag är inte så bra på att hantera känslor korrekt något mer, inklusive reglera uppspelthet, en förmåga jag börjar tappa så som så många andra av mina förmågor. Mina vänner här i lägret…[Read more]

En märklig känsla – som om han skulle vara tillbaka till att vara en liten pojke igen. Som precis hade gjort något dumt som Agaroth ville lära honom något. Just som då, var det så många ord och saker att det var svårt att följa med. Eller kanske var det snarare en fråga om att han inte riktigt ville lyssna?

“Har du börjat prata ännu mer sen de m…[Read more]

Ambrosina studerade sin mor när hon satt sig på stammen och klev av sin häst för att låta den springa iväg med den andra. Hon såg ner på sin mor och blev faktiskt lite obekväm av hur liten hennes mor var i jämförelse när Ambrosina stod upp framför henne. Hon satt sig ner på marken mittemot Sarethna med benen i kors och sina händer knutna mellan…[Read more]

Jezeral var inte nöjd över att ha blivit nedklubbad av en liten brink, men återhämtade sig rätt snart. Att de skulle få en till kompanjon på denna resa glädjes han inte över, och gjorde det klart att om plutten skulle följa med fick han bara se till att hänga med, annars skulle han lämnas åt sitt egna öde. Han grabbade tag i sitt svärd, och mu…[Read more]

Sarethna kunde inte låta bli att himla lite med ögonen åt dotterns garderade svar.
‘Nu låter du som min fåordige bror. Under alla de resor du gjort, så lång tid du varit borta, måste du ju ha gjort och sett massor. Upplevt katastrofer, äventyr, glädje och sorg. Vuxit till dig, blivit… ja, en kvinna.’ hon gjorde en gest över sin flicka som inte d…[Read more]

Aliennas blå ögon fortsatte betrakta Bain, nyfiken på vad han skulle svara. Förhoppningsfull, förväntansfull. Hon förstod så klart att det hon frågade var en stor press, att be honom förråda sin syster och rebellerna. För de var idealister, de trodde på sin sak, och hon hade snubblat rakt in i deras lilla konflikt som hon börjat inse att hon var e…[Read more]

En rysning gick ner längst hennes ryggrad. Åtminstone hade Ayperos låtit henne ha hennes tankar ifred, eller var tillräcklig diskret med att få henne att tro annat. Vattnet som skvätte runt foten fick henne att grimasera något. Försökte så gott det gick att undvika dess droppar. Åt ordet med barn fnös hon. En längtan var inte direkt kanske det h…[Read more]

Hennes ord gjorde honom orolig, det var tydligt att se på hans ansikte. Men det var en blandad oro, om det skulle innebära att garnisonmästaren inte skadade henne tills han hunnit ta itu med saken kanske det var det bästa. Men liksom hon kundek änna känslorna han hade kände han även från henne, den oron som fanns där, rädslan för att inte vakna…[Read more]