Ayperos nickade åt hennes beslutsamhet. Han hade inte förväntat sig något annat, men kände stolthet över styrkan hon visade.
‘Så, då lämnar vi Hannadon och reser västerut genom fiendeland. Förbi Loradon, som nu bara är en hög av aska.’ sa han, lite stolt över planen han gjort hade fungerat och lagt Karm i det osäkra läge de fortfarande var…[Read more]

Det var ett dystert samtal, men på samma gång något tröstande för den stränga och bittra vampyren. Ett samtal som länge hade behövt has.
‘Familjemiddag, ja det låter som en bra idé. Märkligt med något sådant vardagligt, efter all tid i krig.’ suckade hon, men gav Ambrosina en klapp på axeln, kanske var det just sådant som behövdes för att de skul…[Read more]

Felaërn hojtade till då han liksom Nesta fick syn på besten som retat sig på deras närvaro. Visst var han van med vildmarkslivet, skogsalv som han var som vuxit upp vid sidan om alla skogens väsen, men det gjorde inte ett möte som detta mindre skrämmande. Kanske det var mindre skrämmande än män som kommit för att hämta dem tillbaka till Iserion…[Read more]

Veckorna gick och förflöt sig i snigelfart. De distraherade sig själva med att öva på Isras magiska kunskaper – framförallt förmågan att försvara sitt sinne från attacker, något han förklarade att han visste hon skulle behöva om de någonsin mötte Athanishka som rövat bort Nenya igen. Då de hade lugnare stunder verkade Ayperos väldigt intresse…[Read more]

Att bli förvandlad till en fågel var en förvånansvärt lätt upplevelse för den utmattade Alienna. Kanske var det Agaroths magi, men hon kände sig plötsligt, ja, lätt som en fågel. Då hatten lyftes och de släpptes ut i det fria kvittrade hon glatt över att vara fri från fängelset och potentiell strid, för en stund bara förundrad över havet av trä…[Read more]

Arand nickade lite allvarsamt åt Bodils förklaring om de döda, men han skulle nog lämna detaljerna åt sin egen expertis om han kom i närkontakt med dem.
‘Jag ska se vad jag kan göra, mot rätt betalning så klart.’ lovade han Bodil, och menade det. Oavsett om han var där för Maeves skull kunde han inte lämna sitt kall, och fanns det tydliga upp…[Read more]

Känslorna som Athaniskha förde över till henne var överväldigande – även om de var i bakgrunden av hennes tankar och egna känslor. Att känna att någon ens kände så för henne… Det var nästan för mycket och en ovan tanke. Det fick henne att rodna djupt och hon hann inte ens kommentera det intima momentet innan hon föstes över vattenpölar, sk…[Read more]

Ninurith såg lite osäker ut – som om hon inte riktigt visste vad hon skulle säga. Trots allt var det svårt att riktigt ens lägga tankarna på något sådant mörkt. Helst skulle hon bara fokusera på annat, gladare och enklare ämnen. Lite bestämt skakade hon på huvudet åt det hela.

“Sluta upp med att bara tala så seriöst och mörkt!” bad Ninurith och…[Read more]

“Inga stridigheter… än” påpekade Toku för att nervöst dra i tygerna på klänningen som kändes för fin mot hennes hud. Det var sådant hon hade längtat efter länge på gatorna. Men utan Okajis närvaro kändes det inte riktigt som någonting längre. Trött drog hon efter andan. För att försöka sig på ett leende mot kvinnan vid sin sida.

“Okaji? Hon v…[Read more]

Redan innan Agaroth hade gjort sitt trick hade Tath’nel onda aningar om vad hon hade i gärningen. Fast han hann varken kommentera eller klaga. Främst klaga. För det var inte första gången som han tog skepnaden av något sådant litet – och vägen tillbaka till sin egna kropp igen skulle vara smärtsamt. Fast förstås var det väl en av de få sättet d…[Read more]

Det var mycket känslor för Alienna i den stunden, nästan mer än hon kunde hantera. Medan hon annars var i kontroll, nog för att hon kunde ha sina emotionella utbrott då och då, hade nog tiden i fängelset tagit hårdare på henne än hon ville visa. Redan nu ångrade hon sitt hårda tilltag mot fängelset, naturen som av alver formats för att fånga dem…[Read more]

Över Aliennas reaktion insåg Tath’nel att han låtit sin ensamhet och smärta tagit det bästa av honom. När gallret exploderade i alla dess bitar och han försökte att täcka sig själv bäst han kunde – även om det kom några flisor i armarna. Han reste sig upp och strök försiktigt en hand över Aliennas kind. Så nära kunde hon säkert se att det fanns f…[Read more]

Sällskapet bestämde sig för att det var dags att resa. Spännande var det, men de flesta hade allvarliga miner. Ja, förutom kanske Villi som verkade rätt ivrig på allt vad detta uppdrag beträffade. Nå, förutom hästkraken kanske, men vad kunde man göra? Ledarna hade bestämt att han prompt behövde ha en egen häst, och så hade det blivit. Så säll…[Read more]

Arand fnös lite över att bli kallad dålig spion, men han hade väl inget större att invända.
‘En gammal vän, ja.’ höll han med i Maeves beskrivning. ‘Vi slogs sida vid sida i Karm, mot några vampyrer.’ förklarade han åt kvinnan i Maeves sällskap. Det var ju sant, även om det inte var hela sanningen, och för Arands del var det bättre att blanda in…[Read more]

Alienna kände ett starkt behov av att skynda sig, nå fram till Tath’nel så fort hon förmådde så inte någon vakt hade misshandlat honom, så som det verkade att de var beredda att göra med henne innan Bain gjort sin entré. På något vis gissade hon att vakterna skulle ha lägre tröskel för våld mot en som Tath’nel än henne själv som ändå hade lite sk…[Read more]

Tystnaden var något Nenya inte riktigt hade haft problem med innan. Ibland kunde det vara skönt – trots allt var det sällan helt tyst för henne, hjärtan som slog… och alla andra ljud som hördes så högt för henne. Som steg, viskningar… Men tystnaden dem emellan och Athaniskas blick som så rastlöst vandrande över himlen och mannen… Det var någ…[Read more]

Inte ens hade han hunnit öppnat munnen innan namnet yttrades – från flera håll. Lite desorienterat öppnade han sina ögon för att vända huvudet mot Agaroth. Snart nog märkte han även Aliennas vackra närvaro… och någon ynglings. Ögon smalnade något av en avundsjuka när han såg hur de höll hand. Förstås var han van med hennes varma sätt mot an…[Read more]

Ayperos ilska och frustration var lätt att se och känna, vrede var nog mer ordet för vad han bar inom sig just då. Vrede och hat. Skärvan var borta, men än var inte allt hopp ute för den saken – ett vapen som kunde förgöra honom, men också förgöra hans hatade fiende Lloth. Men framförallt hjälpa dem i att förgöra den förbannade Athanishka som n…[Read more]

Aliennas reflektion där i hans ögon var nog inte helt olikt en ståtlig och regal fågel fångad i en bur. Oförmögen att röra sig fritt och vara den som hon var. Liten och svag i sin fångenskap, men fortfarande med en stolthet i ögonen. Ett sken som var svårt att uppehålla där. Hon hade ett ögonblick undrat om hennes ord skulle göra rebellen Bain…[Read more]

Åt hennes förslag att gå igenom talet igen gjorde hon en liten grimas – som ett otåligt barn som var tvungen att göra något som de inte ville.
“Måste vi…?” klagade Ninurith för att sedan milt lägga en hand på hennes kind när hon fortsatte att prata om sin egna nervositet.

Tankar som själv hade rört sig i hennes egna huvud. Vad kunde egentl…[Read more]