Elbereth log åt Ninu medan hon blev släpad genom staden och utanför, ivrigt fundersam på vad hon hade i åtanke och när de väl kom fram till grottan och den varma källan sköljdes ett lugn som genom magi över Elbereth som tacksamt mötte Ninuriths blick. Tacksamt nog var klänningen inte av den åtsittande sorten och med bara några rörelser kund…[Read more]
Kaiyo lyfte huvudet från där han lutat det mot den kalla bergväggen. Han tittade på Zarias utsträckta hand. Hans arm var rejält bränd, men hur hade Zaria tänkt att hon skulle hjälpa honom? Hon verkade ju bara kunna blodmagi och om det stod mellan det och att låta armen vara, valde han hellre det senare. “Hur skulle du hjälpa till? Med blodmagi?”…[Read more]
Zaria följde hans uppmaning under tystnad och väl inne i grottan försökte hon få sin mor så bekväm som möjligt. Inte för att modern varken sa bu eller bä åt vart hon satte sig eller hur hon hade det. Men Zaria koncentrerade sig på att få modern varm och torr efter deras färd genom bäcken. Hon själv hade inga kläder att erbjuda, men hon kunde ta…[Read more]
Faegrim kunde inte annat än att hålla med, skydd var nog något de behövde. Tanken på att fastna i en storm var inte en behaglig en. Hans blick såg på Tussie, visst hade han ju följt med i stor del på grund av henne, och inte ångrade han väl det, men denna tillvaro var inte en behaglig en! De två kvinnorna verkade ha koll på läget, han var inte…[Read more]
Samiras fasa gick helt över huvudet på Fim, vilket kunde skyllas på både hennes något bristande empatiska och på hennes väldigt korta uppmärksamhetsförmåga. Istället satt hon där med benen i kort, det breda leendet på läpparna och blicken fäst vid Samiras händer. Med en nickning som svar la hon huvudet på sned i sin fågellika rörelse och sträc…[Read more]
Medan Athanishka och Nenya samtalat hade två främlingar tagit sig in i staden. Nå, främlingar för Athanishka, familj för Nenya ifall hon kom ihåg de som en gång varit henne nära. Sarethna Saelorian, hennes faster, och Sarethnas dotte Ambrosina. Ända från platsen där Nenya blivit kidnappad hade de kommit, följt de små spår av henne som fanns att…[Read more]
Villi satte sig obekymrat ned, som om han visste att Ylva avundades han värme. Men han kunde väl inte behöva be om ursäkt för sin natur? Det fanns något finurligt där i hans ögon, och nästan något drömmande då hans blick vandrade över landskapet.
‘Ah, jag älskar bara dessa mäktiga och farliga landskap. Jag brukade resa här en hel del för några å…[Read more]
Lätt nickade Tath’nel åt Bains förslag – även om det förstås gick emot lite. Fast denna gången skulle han nog behöva svälja sin stolthet. Fast det smakade bittert. Åt Aliennas söta sätt kunde han inte rå för att skratta varmt över hur hon hade så svårt att be om ursäkt – eller för den delen hur magen kurrade så högt.
“Om de inte hört din ilskna…[Read more]
Det var med van hand som Aayla ställde fram både te, fatet med urkärnade dadlar och lerkruset med vin, helt utan att behöva släppa honom med blicken. Hon log åt hans ord om Shai Khana, ett leende som nådde ögonen även om hennes läppar knappt kunde anas bakom det skira tyget av slöjan. Än kunde hon dock inte avgöra om hans komplimang v…[Read more]
Förstås var det inte svårt att se hur hon nästan stelnade till vid hans namn. Dåraktigt tänkt att vara så förbannat ärlig. Samtidigt vad hade han att dölja för henne? Förutom hela sin existens. Kanske det snarare var en del av hans stolthet som hade gjort tanken att presentera sig som någon annan än sig själv. Eller fåfängan? Trot…[Read more]
I det här skedet, då hon drogs tillbaka av Tath’nel hade Alienna en röd ton på sina kinder. Hon skämdes så klart för sin bristande kontroll av sitt humör och känsloutbrott – något som alltid varit hennes stora problem i högalvssamhället där man alltid skulle vara belevad och i kontroll. Trots sin status, trots sin härkomst, saknade hon nog den b…[Read more]
Ett svagt leende fanns på Nenyas läppar, lite som om hon inte riktigt trodde på faran som Athanishka verkade se i deras framtid. Förstås mindes hon inte heller att hon hade forna nära och kära som letade efter henne. Men hon kunde inte rå för att fnittra till lite över de dramatiska ord som lämnade alven. Milt strök hon en hand igenom hennes hår…[Read more]
Orden om kejsaren nickade Toku lätt. Det fanns förstås något i det som han sa. Även om hon inte riktigt ville erkänna det – för inte hade väl hennes Okaji varit lika bortskämd? Tanken på en flyktväg dock fick henne att grimasera. Osäker på hur hon skulle ta sig ut – förstås visste hon hur man kunde komma ut som tjänare. Men… var den vägen verkl…[Read more]
Sanden var levande på ett annat sätt än den skog och berg hon var van med. Det var nästan som om det påminde om havet. En liten rysning gick igenom hennes ryggrad. Det var något hon aldrig riktigt hade uppskattat – dess böljor blå och vilda sätt. Sen var väl inte direkt den varma solen något att föredra för henne och det delikata hud som de flest…[Read more]
“Jag kan visa dig dansen ikväll.” sa Merel nästan drömskt och rörde vördnadsfullt vid inskriptionen. Hon kunde tydligt se dansstegen i sitt huvud, en sekvens likt många andra som hon utfört men på något vis fundamentalt annorlunda. Att kopiera dansen ikväll skulle inte vara något problem. Men tänk om man hade kunnat få se den utförd av en meoier,…[Read more]
Ytterligare soldater anslöt sig i rask takt till hennes led och fler skulle komma med tiden. Hon stannade upp vid den brinnande byggnaden och därmed vid gränsen till alverna och tog ett djupt andetag, hennes ögon slutna. Hennes egna tankar rusade lika mycket i hennes huvud som orden Ithia hade yttrat och hon visste hur rätt hennes gamla skol…[Read more]
Resan mellan Karm och Iserion var längre än hon förväntat sig, men det hade också givit henne tid att fokusera och träna, att resa sina sköldar och skärpa sitt sinne för det som skulle komma. Ändå kände hon sig fruktansvärt oförberedd när de väl nådde den dystra staden och i maklig takt närmade sig de höga murarna och den beryktade järnport…[Read more]
En del av henne var irriterad över avbrottet, över att de tvingades promenera upp i samma jävliga bergspass som de nyss lyckats ta sig ned ifrån, bara för att jaga ett påstått monster… Men den andra delen av hennes själ hade också längtat tillbaka ut dit, bort från intrigerna och till det enkla i att strida och överleva. Att hon kanske skulle…[Read more]
Ise fnissade också till av Abbes kommentar. Det kändes fint, att höra deras tysta skratt i samklang. Och han hade nog rätt i det.Hon nickade därför instämmande när han föreslog att de skulle utforska det här först. Att få ha Abbe för sig själv, en liten stund, utan överentusiastiska eller upprörda bröder, det lät bra tänkte hon medan hon följde Ab…[Read more]