Agaroth beslutade sig för att läget inte var det bästa för att lära känna sin gamla vän på nytt, hon ville inte gärna prata med någon genom gallret på en cell, så hon valde istället att utnyttja den tillfälliga sårbarheten som den magilösa ytan innebar för vännen hennes och svepa in honom i en drömvärld. Så hon satt sig ner i en meditativ ställni…[Read more]

Tiden hade passerat långsamt i cellen. Inte för att han vanligtvis brukade fundera över tiden när den hade en tendens att inte vara så rak som många ansåg den var. Men i den mindre cellen hade han första gången på länge känt sig uttråkad och en aning nervös. Alienna var så förbannat naiv ibland. Som om hon inte såg motpartens illvilja. Or…[Read more]

Bain stelnade till, frusen på sin plats, och bara stirrade på Alienna med stora ögon. Han hade känt det, hade anat genom energierna som han tycktes kunna plocka upp men ännu inte lärt sig hantera. Men att faktiskt höra henne förklara vem hennes vän var – eller snarare vad han var – kom ändå som en smärre chock. Bain behövde lära sig att sluta tvi…[Read more]

”Inget är privat för mig,” sade Athanishka utan vidare. Det var trots allt sant. Allt som krävdes var att sträcka ut sitt sinne lite, litegrann och sedan kunde hon ta del av vad alla gick och funderade på. Nästan alla i alla fall, vissa sinnen var svårare att penetrera än andra. Dock var det enklare när man redan varit där, som om ett spår lagt…[Read more]

“Jag minns inte att jag lärde dig hur man blev tillfångatagen.” Skojade Agaroth samtidigt som hon klev framför Tathnels cell av sten, jord och grenar. “Det är jag, Agaroth!” Hon höll en hand mot sitt hjärta och log åt honom, innan hon också höjde lite på sin stora hatt med ena handen för att se honom tydligare. Hon fnittrade till lite när en eko…[Read more]

Nelia

Hon drog den mjuka och kritvita manteln om sig lite men ändå så försiktigt, rädd att hon på något vis skulle förstöra den. Hon förstod inte att han gett henne den, hon skulle säkert smutsa ner den men han verkade inte ha en tank på det. Hon kunde känna hans oro, skam.. inte på ett sätt som en känsla i rummet utan mer inom sig, som om det…[Read more]

Ylva

Hon såg mellan hästen och deras värd som verkade avvisa hennes förslag och komma med sitt eget. Hon trodde knappast att han avvisat det för att “hästen inte tyckte om vädret” snarare för att hon prickat rätt i sin bedömning, att hästen nog var flitigare än vad första anblick visade. Klart det var svårt att skiljas från bra hästar och kun…[Read more]

Orden fick henne att humma lätt medan hon funderade. Inte för att hon själv hade fått mycket sömn av allt ljud. Eller för den delen, tanken på Solfalkarna som skulle hamna i trubbel å hennes vägnar. Kunde inte Okaji få sina tankar och förnuft till det bättre? I slutändan var hon ju inget mer än en gammal kammarjungfru. Eller nå, hon han väl knappt…[Read more]

Nervöst stod Ninurith och drog i sin klänning. Varför var hon inte helt säker på – för i centrum var hon van med att vara. Faktum var att hon trivdes i det. Kanske det snarare var ämnet och nervositeten för sin vän. Förstås klarade sig Elbereth väl. Ett vackert tal som gjorde precis vad det skulle – väcka tankar, känslor och diskussion. B…[Read more]

“Sekt eller inte, om ni hjälper medmänniskor när ni får chansen borde ingenting mer förväntas av er. Jag förstår att det är naivt, men kejsaren våran borde önska inget mer eller mindre från sitt folk än just det. Min by så som så många andra odlar mat åt kejsarens trupper så väl som folket i Masei och om ditt folk kan rädda den, så som ni vald…[Read more]

Ni-hin nickade. “Hon gör sig inga tjänster just nu. Snart kommer kejsaren tröttna, stänga portarna till staden och börja hetsa fram henne och hennes folk med alla medel. Du kanske är värt det, dock, men hon gör sig fiender både inom och utanför palatset. Jag sover väldigt lätt, så det där hornet de blåser i varje natt driver även mig lite galen.…[Read more]

“Det där har jag aldrig förstått. Jag tänker mig att en som inte vill leda, blir ganska dålig på det. Samma som att jag inte skulle sätta någon som inte vill strida bakom ett svärd. Det blir för opålitligt. Nu råkar jag leda ändå, men av situationen att döma har jag troligtvis redan gjort en hel del misstag.” Hon log åt Maeve innan hon sedan noga…[Read more]

Nej, hon hade faktiskt inte tänkt så långt som namn, men det var förstås som Ayperos sade, och hans ord väckte tankar på ett liv som sedan länge låg i det förgångna. På hennes familj, den som varit och som aldrig mer skulle vara densamma. Men kanske ändå…

”Zator, om det är en pojke”, svarade hon med ett litet snett leende innan hon med en axe…[Read more]

Vinets sötma skulle vara betydligt fylligare om hon snodde den under deras näsor men hade inga anledningar att neka hans generositet. Det fanns förutbestämda vägar för att få män att öppna upp sig, mat, sprit eller syndiga lockelser. Enklaste vägen var att fördunkla deras minnen och få deras läppar att inte längre vara låsta. Tyvärr var det…[Read more]

Åt brödernas diskuterande gjorde rynkade hon lite på näsan för att låta blicken vandra ut mot horisonten. De vackra gröna kullarna, staden nedanför och det okända. Trots allt hade hon förstås varit utanför Isilas men hon skulle snarare kalla det att forslas som boskap till nästa slakt.

“Oavsett om vi skulle använda mig som någon jävla ursäkt,…[Read more]

‘Tanroc, ja…’ hummade han tankfullt, han kom väl ihåg något från sina studier om platsen men hade aldrig lagt så mycket vikt på något utanför Karm. Knappt så mycket vikt där heller, egentligen, förutom det som drillats in i honom av deras käre far och deras många privata lärardomsmästare. Han fylldes fortfarande av ilska över tanken att någo…[Read more]

Han fångar upp henne när hon svajar till och drar henne in i sin famn, en stark skyddande famn hos en man som sedan länge valt att lägga världens bekymmer på sina axlar och skylla de i hans famn från världens mörker. Att de fanns de som växte upp skyddade, i en värld av sagor som vävts för att skydda dem från världens ondska var hon inte ensam om.…[Read more]

Hon nickade eftertänksamt åt Bodils ord, det där med att hatet blivit en identitet i Ranheim och att hon var att beskylla… Det var förstås ingen idé att förneka det. Hon hade själv låtit sitt eget hat ta en allt för stor plats och hon hade agerat utefter det och nu stod hon mitt i konsekvensernas centrum.

”Det är kanske det som gör en riktigt…[Read more]